-
Att vara cykelmodell
Vår kompis Sarah jobbar med något så roligt som superfina elcyklar i klassiska modeller. Så för någon vecka sedan ställde jag och Niki upp som cykelmodeller åt just elcykeln Wheelström. Egentligen var det bara Niki som skulle modella men väl där fick jag också vara med på några hörn. Bilderna är för Wheelströms sommarkampanj och jag tycker verkligen att de blev superfina. Lite gulliga, nästan som om vi vore nyförlovade. Hehe. Wheelström som är ett finskt elcykelföretag gör cyklar i tre olika modeller. Den jag fick hänga med är modellen Kompis och Nikis heter Kaveri. Blev faktiskt lite sugen på en elcykel efter den här fotokvällen, i så fall hade det nog blivit en Kompis eller kanske deras tredje modell Amigo som har en låda där fram. Perfekt för Milla att sitta i. Vad tycker ni?
Bilder: Angelina Ilmast /Wheelström -
En dag med honom
Torsdagsvädret var på topp och jag lämnade kontoret redan vid lunch för att istället jobba tillsammans med min man på en solig terass. Även om vi båda jobbar med olika saker förstår vi ganska bra vad den andra pysslar med. Att vi sen båda bestämmer över hur vår egen arbetstid ska fördelas gör att vi kan göra just sånt här, som att jobba tillsammans på en terass. Vi satt i skuggen på en båt med varsin cocacola och jobbade på. Min dag var väldigt lugn eftersom landet (mitt hemland) som jag jobbar med var upptagna med att fira nationaldag. Niki däremot har sitt jobbs mest hektiska period. Kul.
Jag känner inga sparkar från Bernie än, men när jag dricker en cocacola eller liknande känns det plötsligt massor där inne. Jag vet inte om jag inbillar mig, men varje gång jag tar något så här sockerrikt blir det som världens fladderstorm? Sa till och med högt till Niki att jag tror att Bernie har en rajvare (oklart om det stavas så) där inne. 
När arbetsdagen tog slut tog vi varsin Tier ner till Senatstorget. Det är för övrigt vad vi gör på kvällarna numera och hur jag tar mig på jobbet. Vi åker Tier elskoters. Eftersom Niki ansvarar för Tiers operations i Helsingfors har Tier nästan blivit som en liten jobbebis för oss båda. Känslan när vi glider fram genom en sommarvarm Helsingforskväll och jag ser min mans ryggtavla där framme är så magisk. Är det något jag känner just nu överlag så är det tacksamhet. Tack livet för att det blev så bra till slut.
Här har ni torsdags-Lina. 
Sen promenerade vi in till stans absolut bästa pizzeria, Via Tribunali. Älskar att de inte har bordsbokning utan att man får droppa in när man har lust. Vi väntade 15 min i baren innan vi fick vårt bord. Perfekt. 
Sen åt vi varsin magisk salamipizza och pratade livet i någon timme. Har ni aldrig varit på Via Tribunali så är ett besök där ett måste. Så bra!!
Efteråt gick vi till Havspaviljongens nya terass på en öl och bubbelvatten. 
Vid nio tog vi varsin Tier uppför backen och så var vi hemma. Såg två avsnitt av HBO:s nya serie Chernobyl (som var svinbra) innan vi gav upp för kvällen. Om någon skulle fråga mig hur det gifta livet är skulle jag svara att det är svinbra. Precis lika bra som innan om inte lite bättre.Ikväll (fredag) åker vi ut till Ingå. Mamma meddelade att det är 21 grader i havet. JA TACK!
-
Helsingfors som staden heter
Hej från Story, Kampen. Här sitter jag iklädd grå mohairtröja, svarta jeans och boots. Så gick det för gårdagens gedigna klack och klänningsplan. Det är lite så när man vaknar i ett hus vid havet där brasan dött någon gång på natten, att allt som är varmt är skönt. Då är man konstigt nog inte så sugen på att trycka in sig själv i strumpbyxor och klackar. Allt ska vara mysigt och varmt. Makes sense.Har just haft en himla trevligt lunch med en landsman och ska snart vidare för nästa grej. Men kaffet är gott och lokaltrafiken i det här landet är så punktlig att bråttom är inte något man behöver ha. Släpper för övrigt ett avsnitt av podden imorgon. Som ni kanske märkt kommer det inte ett avsnitt i veckan längre utan med två till tre veckors mellanrum. Har helt enkelt haft lite för mycket annat i huvudet. Speedar upp hela podderiet mer när min hjärna är återlämnad.
Ps. Nu måste jag gå här ifrån. Det är nämligen tre småbarn som samtidigt testar decibellnivåer. Ny nivå av trauma för öronen.