Hej ni! Något av det bästa med min del av Helsingfors är att det tar sådär tio minuter att promenera till Centralparken. En park som egentligen är mer av en skog än en sådär klassisk park. Vi gick över en mil och var borta i mer än två timmar. Hej hurtig motion. Som smålänning har man ändå upplevt en hel del skog i sina dagar. Kanske det är just därför jag trivs så bra där. Som om allt det andra man funderar på blir så obetydligt när allting är grönt och murrigt.

Träffade även på Nikis mamma som stod där i skogen med klänning och klackskor på en finlandssvensk örtrunda (alltså en guidad tur om skogens örter). Gulligt ändå.

Millas pinne var kanske lite i största laget. Hon envisades med att släpa med den i över en timme. Till slut fick hon lite andningsproblem och fick lämna den. Det var en stor sorg. Finns det något som doftar härligare än syrener? Påminner mig om skolavslutning, vita jeans och känslan av frihet. 

I mitten av parken finns små kolonilotter. Här träffade Milla även en liten vän. Den ville säga hej.  Sen gick vi hem från skogen och jag hoppade in i vår lilla Daiju (vår bil) och körde till Jonski på Drumsö. Här är hon. Jonski. Solig och fin. Tänk att det bor en typ i hennes mage som snart ser världens ljus och blir min nya bästa vän. Tänker att jag ska lära henne allt jag kan. Vara den där “coola och ungdomliga” av mammas kompisar som lär ut bus och berättar hemlisar om livet. Blir bäst. Blev serverad en bil- och gravidvänlig drink. Himla fräsch skapelse faktiskt. Drack denna på den enorma och mysiga balkongen och pratade sånt som vi inte hunnit prata om. Sen körde jag hem igen. Till min soliga gata.

Det var den onsdagen det.

Förr i i tiden, när jag bodde i min lilla etta på 21 kvadrat på Fredriksgatan var Koffen min närmsta park. Hit gick jag varje kväll på kissrunda med Milla. Hit sökte jag mig för att sola, umgås med kompisar eller för att läsa en bok. Ett vardagsrum att som var lite större än det lilla “kök” jag då bodde i. Numera när jag bor i Berghäll är Koffparken inte direkt mitt förstahandsval för att varken kissa hund eller för att umgås i. Därför var det himla mysigt att hänga där i solen med Ylva igår och prata strunt. Sitta på gräsmattan och spana på alla andra gäng som njöt av kvällssolen.

Tänk att Ylva och jag firar tio års vänskap nästa år. Vi träffades på parkeringen utanför cateringfirman vi båda då extraknäckte för. Jag kommer ihåg att jag tyckte att hon såg normal ut. Att hon såg ut som en sådan som jag nog skulle kunna bli kompis med. Just då jobbade jag oftast med äldre damer, därav den tanken.

Den dagen serverade hon och jag ensamma på ett bröllop i Borgå. Kommer ihåg att vi tappade ena delen av bröllopstårtan och  lyckades laga ihop den utan att någon märkte något. Att bröllopsparet nästan endast köpt öl och bara hade två lådor vin för de äldre gästerna att slåss över. Besvikelsen i brudparets föräldrar ögon när de insåg att de från och med nu får de dricka öl. Klockan halv fem.

Sen dess har jag och Ylva varit vänner. Vi tänker att vi ska fira detta genom att åka på en weekend tillsammans. Vi tänker lite Östeuropa med billig öl och bra hotellutbud. Vänskap är ändå lika viktigt att fira som förhållanden. Tänk på det ni.

En majmåndag där jag efter jobbet tog mig ner till familjerestaurangen Story i saluhallen där lilla E fyllde fyra år. Jag och Niki hade köpt klassiska Adidas superstars med kardborreband i present. Trodde faktiskt att han skulle bli besviken när han mellan alla leksaker öppnade paketet med skorna, men till mig förvåning skrek han glatt ut “skooooooor”. Tänka sig.

Efter kalaset åkte jag hem via och plockade upp Milla för att gå vidare till mitt favoritberg vid Borgbacken. Där hängde jag med Sabbe i några timmar på rosé i solen. Bara den där grejen med att det är sommar nu, det får ju en att uppföra sig som en fredagskvinna på en måndag.