Hej kära ni.

Sommaren är över. Valet i Sverige är över. Livet pågår.

Jag är tillbaka i arbetslivet. Ja, alltså inget vanligt arbetsliv utan mitt arbetsliv på mitt eget företag. Idag har jag dessutom flytt till Oodi för att få lite variation av miljö. Oodi är Finlands hundraårsgåva till sig själv och är ett stort bibliotek i centrum i form av en arkitektonisk pärla. Påminnelse om att jag från och med nu ska hänga här oftare. En salig blandning av studenter, sådana som jag, pensionärer och turister. Allt i ett. Men det finns i alla fall folk och det behöver jag absolut få in mer av i min arbetsvardag.

Det är väl en av de största skillnaderna (på gott och ont) som egenföretagare att man emellanåt är jävligt ensam. Ensam med ansvaret, ensam med ekonomin, ensam med kunderna, ensam med sin stategi. Ja, ensam på alla möjliga håll. Jag har varit företagare i över två år nu och det här har utan tvekan varit mitt kämpigaste år hitills. Utan familj och vänner hade jag förmodligen gett upp för länge sen. Det är så lätt att vara företagare i en bra ekonomi, inte lika lätt i en dålig.

Men jag kör på.

Med det sagt så bygger jag just nu upp en liten e-handel. En egen sådan som lanseras 1oktober. Kanske något av det roligaste jag jobbat med på länge. Även om jag hade en väldigt naiv inställning till det från början. Tänkte att det går väl fort att skapa produkt, bygga infrastrukturen, bygga webbshop, socials, what not. Nej. Fort går det inte. Hej skatter, EU:s paketeringsregler, postavtal, moms per land, förpackningar, hållbarhet, rätta material, rätta partners, innehåll, bilder, rätta fonter.

Men vet ni. Jag tror det blir bra. Det ÄR en bra produkt som jag tror på. Vill man hänga på kan man signa upp sig här och följa här.

Hur som helst. I helgen var vi på bröllop. Min kära vän Linn gifte sig med en annan kär väns lillebror. Hej svenskfinland. Nej men det var fint att få fira kärlek, att få checka in på hotell (alltid lika glad när man har gratisnätter kvar på Hotels.com) och få dansa loss på småtimmarna.

Inte helt tokigt att få vakna lite småbakis och hoppa i havet och därefter in i en pool.

Förutom bröllop hann jag även ta en sväng till Österrike här i september. Min syster hade köpt en ny lägenhet och flyttat och jag och min bror flög ner för att hjälpa henne att packa upp och komma i ordning. Hann även med min favorit-Wien-syssla, Vinkullarna.

Ni som läst den här bloggen har säkert sett bilder från mig Vinpimplandes bland Österrikiska vingårdar tidigare. Men det är magiskt. Åk dit om ni kan. Man kan åka till Österrike utan att vara flytthjälp.

Det var det. Nu ska jag återgå till att få en kod i produktsidan på min shopify att även dyka upp i kassan.

Hejsvejs från kodarn.

Barnen önskade vaniljbullar och tur för mig så fanns alla ingredienser i kylskåp och skafferi, förutom pärlsocker. Men är pärlsocker så kul ändå? Det kändes inte som en direkt uppoffring. Socker innehåller bullarna oavsett.

Det blir en ordentlig sats med bullar när man använder 50 gram jäst

Egentligen skulle jag och barnen baka ihop. Men som vanligt när det kommer till bak hade dom viktigare saker för sig. Som att fånga en orm, åka linbaka och paddla supbräda.

Okej, kanske inte det vackraste jag har bakat. MEN GODA. Ändå det viktigaste.

Det är något särskilt med vaniljbullar. De är lite mjukare än kanelbullar, lite snällare i smaken och precis lika goda till eftermiddagskaffet ute på bryggan som en regnig dag inomhus. Det här receptet kommer från Arla och ger fluffiga bullar med en riktigt smörig vaniljfyllning.

Ingredienser

Deg

• 50 g jäst
• 5 dl standardmjölk (gärna röd)
• ½ tsk salt
• 1½ dl strösocker
• 1 msk vaniljsocker (vill du lyxa till så använd vaniljstång eller vaniljpulver)
• 150 g rumsvarmt smör
• 1 ägg
• 14 dl vetemjöl

Fyllning

• 200 g rumsvarmt smör
• 1½ dl strösocker
• 3 msk vaniljsocker

Pensling och topping

• 1 ägg
• pärlsocker (jag hade inte och tycker inte att det behövs.

Gör så här

1. Värm mjölken till fingervarm temperatur, cirka 37 grader. Lös upp jästen med lite av mjölken.
2. Tillsätt resten av mjölken, salt, socker, vaniljsocker, smör och ägg. Arbeta sedan in mjölet lite i taget tills du har en smidig deg.
3. Blanda ihop degen ordentligt så att den blir glansig och fin. Okej, jag orkade inte det här helt och det blev bra ändå.
4. Låt degen jäsa under bakduk i cirka 30 minuter,
5. Rör ihop smör, socker och vaniljsocker till fyllningen.
6. Dela degen i två delar och kavla ut varje del till en rektangel. Bred på hälften av fyllningen.
7. Vik degen från långsidan och skär i två cm bitar. Tvinna åt olika håll och snurra ihop. Lägg bullarna i bullformar eller direkt på en plåt med bakplåtspapper.
8. Låt jäsa ytterligare 30 minuter under bakduk.
9. Pensla bullarna med uppvispat ägg och strö över pärlsocker.
10. Grädda mitt i ugnen på 225 grader i cirka 8 till 10 minuter, eller tills bullarna fått en fin gyllene färg.
11. Låt svalna på galler, om du nu kan vänta så länge.

Ett litet tips

Vaniljbullar är som allra godast när de fortfarande är lite ljumna. Jag brukar frysa in dem direkt när de svalnat. Då räcker det att ta fram några stycken till fikat, och de smakar nästan som nybakade.

Sommarveckorna i Ingå bara gled förbi. Barnen gick på intensiv-simskola och jag satt varje dag i ur och skur på en sandig simstrand och såg på när dom lekte hippa (ta) i vattnet. Jag antar att simskolor fungerar annorlunda idag, men när kommer dom till BÖJ VINKLA UT OCH IHOP? Frågar åt en vän.

Sommartårtor bakades. Tre stycken faktiskt, under juni totalt.

Den här stjärnan fyllde fem år den första juli. Ingen bebis längre, även om jag alltid tänker att han är min bebis. En lång blond sådan med massor av visdomar.

Sommarmat när den är som bäst. Grillspett och rosé. Ja tack.

Potatissallad med brynt smör,

Träffade bästisar på Sandnäsudd. Både bad och liveband.

Becka, Jonski, Luca och jag. Ibland tänker jag på vår vänskap. Att Jonski och jag har känt varandra i mer än femton år. Vi är inte längre nya vänner. Vi är gamla vänner. En vän man fått som relativt nybliven vuxen. En vän för livet. Tänk. Becka är inte heller ny längre. En virvelvind som jag vill hålla hårt i.

Penntrollet till hund och jag.

Ingålivet består väldigt mycket av brygga och hav. Eller som här, mycket havsforskande för barnen.

Tänk att vi har ett sånt här hus. Det är kanske något av det finaste jag vet.

Och den snyggaste jag vet.

Mina sommarpojkar. Vi har kommit så långt. Numera sover, äter och leker dom relativt självständigt. Med ett och ett halvt års ålderskillnad har det emellanåt känts skittufft. MEN NU. Nu betalar det sig tillbaka. Leker från morgon till kväll med förvånansvärt lite bråk. Få barn tätt, två pojkar visade sig vara bäst. Bäst.

Sommarmat. Till skillnad från min man älskar mina barn fisk. TUR!

Mitt jobbliv har halvt som halvt gått på semester. Mina kunder har semester, ingen bryr sig om mina säljmail och jag förlorade en större offert i mitten av juni. Ska jag vara riktigt ärlig så sved den offerten extra mycket. Det var till en organisation/hotell i Helsingfors. Jag hade pitchat ett koncept sedan januari. Efter mycket om och men insåg de att det var ett bra koncept.

Jag var där och vi pratade. Direktören sa att nästa steg blir att jag pitchar för VD:n. Yes sa jag. Sen återkom dom, sa att dom lägger ut konceptet som en annons som alla kan söka. Jag var välkommen att söka mitt eget koncept. I did. Fick komma dit på intervju. Oron över min dåliga finska kom upp. Någon vecka senare meddelades det att någon annan fått jobbet. SVED. Det sved.

Ibland tänker jag att jag inte vill bo här mer. Att det är dags att flytta.

Men så har jag ett liv vid havet. Ett hus på en ö, två landeställen och massor med bra vänner här. Och jag vet inte. Är det dags att dra? Är det? Jag vet inte. Är bara trött på negativiteten. Den äter mig.

Och det har varit en tuff vår. Jag har inte alltid mått bäst. Jag har mått dåligt och kämpat på ett sätt som jag knappt trodde om mig själv. Det har varit tufft, men jag har varje morgon rest mig upp. Rak i ryggen och kämpat vidare. Min familj som har stått bakom mig har varit precis allt. Niki, barnen, mina syskon, föräldrar, min moster, min svärmor, Nikis syskon, mina vänner. Aldrig har jag känt en så stadig mur bakom mig. Det har stormat och vi som föräldrar har även behövt ta en hel del beslut för att våra barn ska må bra.

Mina föräldrar som på bilden skulle på dejtnight är grunden till mitt självförtroende. Tackar dom varje dag för det. Tack.

Tänker även en hel del på vilken bardom vi vill ge våra barn. Och att få långa somrar på landet är kanske något av det bästa vi har att ge. Man ser verkligen hur bra dom mår här.

Tänk själva. Att vara sex år gammal och få dra ut och segla med morfar.

Äta hemlagade hamburgare

Tillbaka i stan bakade jag foccacia för en tjejmiddag.

I flera år har jag drömt om att starta e-handel. Har bara inte kommit på vad. Har tänkt och tänkt. Vet inte hur många av mina löpturer som har dedikerats till det här ämnet. Så en kväll förra veckan, på en sen kvällspromenad med Penny längs med Degerös strand, kom jag på det. Det bara poffade upp och löste typ allt? Så stod jag på en strand och smått grät för att jag var så glad.

Nu försöker jag bara lösa namnet. Vi har Finliret, Lineriet och vad som kommer till näst.

VI SKA SE.
Men jag har konceptet, tillverkare och typ allt annat. Behöver eventuellt köpa en maskin också, meeeeen det löser sig.

puh.

Jag hoppas att ni hejar på mig, i det som nu komma skall. Jag behöver verkligen, verkligen all pepp jag kan få.