-
Ljuset
Det börjar närma sig vår. Ja, okej. Vi är inte där ännu med tanke på den här vargavintern. Men vi har fått ljuset tillbaka. Morgonens första hundrunda görs numera inte i mörker och även hämtning av barn sker i dagsljus. Vi har kommit igenom den mörkaste perioden av året och det känns.
Jag blir alltid så inspirerad när ljuset återkommer. Lyckan att fotogafera i naturligt dagsljus, att få skapa utan det konstanta mörkret. Så ljuvligt. Jag var bättre på att omfamna mörkret före jag fick barn. Efteråt blev dagarna så mycket kortare och aktiviteter i mörker är begränsade. Men nu är vi förbi. Har även fått tillbaka lusten att springa. På med löparskorna och ut i snön.Jag har än så länge inga löparmål i år och jag har faktiskt inte sprungit regelbundet sen maratonet i augusti. Men kanske jag borde ändra på det. Springa ett halvmaraton eller ett helmaraton vid något tillfälle. Är du sugen på att börja springa, så har jag skrivit ett inlägg om det tidigare: Att börja springa.
Ett steg i taget, hörrni.
Dessutom är jag sugen på att ordna tjejfest. Ett knytkalas med massor med skumpa.
Vår ändå. Peppigt! -
Vårt hus då vi köpte det och nu
Vi flyttade in i vårt parhus i december 2020. Bernie hade just fyllt ett år och Louie var på gång i magen. När jag första gången såg annonsen på vårt hus var jag inte jätteimponerad. Tyckte det såg kallt och tråkigt ut. Hade heller aldrig varit i Tammelund och hade ingen koll på Helsingfors österut. Men så ville vi bo större och vid havet i Helsingfors och då är det österut man ska.
Och så var det något med huset ändå som tilltalade mig trots de tråkiga bilderna. Jag bokade en visning. Kommer ihåg att jag gick upp för trapporna till huset och blev förvånad över att det låg så högt upp. Men det var först när jag kom in och upp på övervåningen (var kök, sovrum och vardagsrum ligger) som jag insåg att jag älskade det. I och med att vårt hus ligger på ett berg ser vi över alla hustaken och det gör också att vi har solljus från flera håll. Väldigt ljust.
Några dagar senare tog jag med Niki och min svärmor Gaby på besök. Därefter la vi ett bud och en månad senare (när vi sålt vår lägenhet på Tredje Linjen) skrevs huset över på oss.
Vardagsrummet på bilderna i annonsen 2020.
Samma rum idag.
Same same but different.
Vårt sovrum i annonsen.
Vårt sovrum idag.
Vårt brasrum i annonsen. Föräldrarna i familjen som bodde här då använde det som sitt sovrum. De hade tre barn, så alla sovrummen på övervåningen var barnrum.
Brasrummet idag fungerar som tv-rum/gästrum/kontor.
Louies rum i annonsen.
Louies rum idag.
Vår inglasade balkong då.
Balkongen numera.
Lite har ändå hänt på några år. Alla väggar är ommålade. Vi har några vita väggar kvar i hall, tvättstuga och trappa. Golvet på övervåningen är det gamla originalgolvet som låg under det vita Timberwisegolvet. Fönster och dörrar är bytta i hela huset.
Vi har en hel del saker som ännu behöver fixas. Men allt behöver inte hända på en gång. Tur det. -
Sportlov i Ingå
Hej från Ingå. Här är vi på landet och hänger. Tacksamhet över att vi har ett sånt här ställe som vi kan åka till året runt. Ett varmt hus vid havet med alla bekvämligheter är ändå inget att ta för givet. Så tack farmorsfar Sigge som köpte stället (Som Louie är döpt efter i andra namn, Sigurd) och farmor, farfar som byggde vidare och nu mina föräldrar som renoverade huset till var det är idag.
Det här huset är mitt safe space. Finns inget ont i världen som kommer åt mig när jag är här. Här har jag spenderat alla somrar sedan min första sommar i livet. Här hade jag min andra dejt med Niki. Här har vi gift oss. Här bodde vi stora delar av pandemin. Ett hus var man är den man är. Inga konstigheter. Här är även mina barn året runt. Här skapas deras barndomsminnen på samma plats som jag och mina syskon, min pappa och min fasters. Fint.
Kika med morfars kikare. Livrädd att kikaren ska falla i bitar, som det mesta som mina älskade pojkar sätter tassarna på.
Exempel på det: Häromdagen frågade barnen efter en soppåse som de behövde för att samla skräp. Jag gav en vanlig platspåse och blev genast misstänksam. Äldsta sonen kommer med påsen en stund senare, fylld med något. Meddelar att det är 100% sopor i påsen, att jag absolut inte får se innehållet. Det är viktigt. Han trycker ner påsen i kökssopen. Är glad när han går därifrån. SÅ BRA ATT INGEN BEHÖVER VETA VAD SOM FANNS I, säger han glatt. Direkt när han förvunnit in i rummet med sin bror öppnar jag påsen. Där låg min Louis Poulsen-bordslampa i bitar. Jahapp. Sopor. Tydligen har lillebror lekt sönder den och storebror har försökt sopa igen spåren.
Hur som. Här i Ingå har det varit kallt. Klädde på Penny Millas gamla jacka och hon var inte jätteimponerad.
Det har lekts med alla mina och mina syskons gamla leksaker. Beundrar mina föräldrar för att de har hela leksaker sparade. Förstår inte hur de har lyckats? Är det mina barn eller har leksaker idag sämre kvalitet?
Det har ätits blodapelsin i alla former. HUR ÄR DET SÅ GOTT?
Det är den nya bryggans första vinter. Med tanke på hur liknande bryggor på ön mittemot klarat isarna har vår än så länge mått väldigt bra. Ligger var den ska även om bron ner är ovanligt brant i och med det låga vattenståndet.
Isarna i år är en annan kategori.
Har äntligen återtagit en av mina favoritsysselsättningar i livet. Pussel. Före barnen föddes köpte jag en hel del pussel av samma Pusselkonstnär, Jan Van Haasteren. Idag är jag med i en pusselklubb med över 140 stycken gemensamma pussel av samma skapare. Tack till min faster Madde för skapandet av klubben.