L I N E R I E T

Kantarelljakten har officiellt börjat. Här långt ut i skärgården hittas det gula guldet än så länge i ganska litet format, men det är så här. Allt kommer lite senare. Var vi nu är, Kaitholmen vid Korpo är det ungefär lika långt till Helsingfors som till Stockholm.

Läser tre olika böcker samtidigt och varierar efter dagshumör. Deckare, bok om Jörn Donner och en fantasy.

En dag var vi på Nagu för att shoppa skruvdragare och plank. Stannade till i byn Nagu på trädgårdslunch.

Nagu är otroligt fint. Har dessutom utvecklats massor de senaste åren. Finns flera gulliga hotell, en vingård och nu verkar det som att Kyrö distillery också flyttat dit.

Mitt i Nagu målas en väggmålning av konstnären Sibel Kantola. Fiint

Vi har hämtat hem nya toppers till lilla husets sängar. Sängarna där är äldre och inte superroliga att sova på. Så vi fixade Eazzzy toppers på samtliga. Ett lätt och mycket billigare sätt att uppgradera sängarna utan att byta ut dom helt. 9 cm hög memory foam gör att sängen känns som ny. Lätta att frakta ut i lilla båten dessutom.

Kantarellrensning på terrassen. Uh. Kommer ihåg när jag fick ett mail av en läsare som var frustrerad över att jag inte kunde stava till terrass. Tänk, sen dess har jag stavat rätt. Två R och två S. Got it.

De sista lupinerna plockades. Ogräset jag älskar med passion. Otroligt snittblomma.

Kvällssolen de dagar det varit fint väder har man njutit av. Kanske extra mycket i år när de varit så få.

Läser de böcker jag har kvar av Lisa Jewell. Läste majoriteten av hennes böcker förra året då hennes böcker är de PERFEKTA sommardeckarna. Okej, den senaste boken som just kom ut (2025) har jag inte läst. Mest för att recensionerna var något helt annat än för de tidigare. Tydligen förstår ingen någonting av den nya. Men läs hennes tidigare. Inget av det här är sant är min favorit.

Min mamma stickade en tröja till mig och den är så fin, så fin.

Och så har jag läst här. Med skor på så att inte något djur äter på mina fotsulor.

Havsvattenhår. Blir sådär när man både börjar och avslutar dagen med att hoppa i havet.

Så här. Plums.

I och upp.

Kanske något av det bästa man kan göra på sin semester.

Naked as we came.

Med smått utrunnen mascara som man slängt på när man velat vara fin för att åka till butiken.

Annars då? Tog med mig Louie från ön till Korpo var vår bil står för att åka på utfärd.

Hängde på Nikis syster Malin och hennes man Patte på den årliga loppmarknaden i Kirjais. Massor med privatpersoner som sålde diverser skoj och väldigt många svenskspråkiga minglare. Kul.

Kom därifrån med ett pussel och Louie fick en traktor av Malin. Alla nöjda.

Sen hängde Malin, Patte och Malins mamma Yrsa med ut till holmen på Kantarellpinsa.

Smörstekta kantareller på pinsa med cremefraiche och parmesan. Lite persilja på det.

Min salladsdressing som jag gör år in och år ut. Kan göra en tråkig sallad till en kul sallad på nolltid. Jag har två olika versioner. En med vitvinsvinäger och en med vit balsamico. Den jag gjorde nu var med vit balsamico. Nikis favorit.

Recept på min salladsdressing:

1 dl rapsolja
1 msk vitvinsvinäger eller vit balsamico.
1 msk flytande honung
1 pressad vitlöksklyfta
0.5 tsk vanligt salt
1 krm grovmalen svartpeppar

Blanda ihop alla ingredienser i en fin liten kanna och ringla över din sallad. Jag brukar göra en dubbel sats så att man alltid har en kanna som väntar på en.

Efter kalaset meddelande Ikea att de levererat möbler till Korpoström som vi snabbt hämtade upp och därefter ägnade i stort sett hela kvällen åt att bygga. Lego för vuxna. Mys.

Men att bygga Ikea med den här utsikten klagar man inte på.

Idag har vi hängt vid bryggan.

Optimisten har landat i havet. Äntligen fint väder.

Barnen har plaskat på stranden.

Och jag har badat x antal gånger.

Min bikini från stadium på tork.

Här satt jag och skrev majoriteten av det här inlägget. Skriva i tornrum, det skojar man inte bort.

Så avslutades dagen med kantarellpasta. Barnen nattade och pastan var topp! Cognac i såsen är tricket.

Natti, natti.

Vädret har varit ganska varierande. Vi lyckades hålla barnen borta från skärmtid i flera dagar, men igår gav vi upp. Lite skärmtid när det ösregnar ute skadar inte. Snarare får det oss alla att behålla förståndet. Att ha två pojkar på fyra och fem år är som att ha en konstant virvelvind runt sig. Det springs, det slåss, det skriks, det leks, det retas, det gråts och så vidare. Så igår eftermiddag när paddan kom fram, Niki läste och jag lagade mat så kände jag aaaaah friiiiiid. Paddan ändå, fan vad bra den kan va. Man får välja sina stunder.

Vädret var svalt idag också. Jag sprang en Easy Run på 6 kilometer under förmiddagen och därefter bastade hela familjen hela eftermiddagen. Bra syssla i sämre väder då alla kan bada utan att frysa. Ren blir man också, plus i boken.

Pennyhunden och jag med mitt lufttorkade hår.

Läser just nu en bok som heter Lev Kreativt. Min kompis Sabbe tipsade om den, och kort och gott är det en 12 veckors kurs i hur man hittar sin inre kreativitet. Än så länge måste jag säga att den är otrolig. Syns kanske på bloggfrekvensen här om inte annat?

I matväg har vi grillat varje dag. Allt man hittar i kylskåpet slänger man på grillen och serverar med diverse färdigköpta såser. Lite vin på det.

Nu ska jag krypa ner bland rena lakan med min bok.

Kommer ihåg en kväll för sådär 15 år sedan. Jag var på en middag och jag var kanske 6-7 år yngre än alla andra middagsgäster. Samtalet runt bordet handlade om en finlandssvensk mamma som då bloggade om sitt liv. Hur otroligt pinsamt det var, något som alla var överens om. Jag bloggade även då och var lite förvånad över reaktionerna. Hur kan hon? Stackars hennes gulliga framgångsrika man som måste leva med henne, usch så hemskt osv. Ibland tänker jag på det. När jag håller igång den här bloggen. Är även jag ett samtalsämne vid en middag. Ska jag skämmas?

Människor som finns på sociala medier, men aldrig delar något har en tendens att ha starka åsikter om oss som gör det. Fair Enough. Tänker på generationen yngre än min som verkar ha ett otroligt ambivalent förhållande till att dela med sig på nätet (även folk i min ålder också såklart). Jag förstår varför. Att ha vuxit upp med att allt du gör kan delas, spridas eller sparas kan vara riktigt obehagligt.

Särskilt när man befinner sig i en känslig ålder. Jag och min generation har kanske nätt och jämt klarat oss innan nätmobbning och trakasserier online blev en riktig grej. Vi växte upp både utan och med mobiltelefoner, men slapp kanske alla negativa konsekvenser dagens unga vuxna upplever. Vi hann växa upp innan vi förstod vad vi hade framför oss.

Kanske det är lite småtöntigt att blogga (väldigt få gör det numera). Antagligen. Men märkligt nog har den här bloggen betalat sig flera gånger om, gett mig både jobberbjudanden och legitimitet till det jag arbetat med, utbildat mig inom: SEO, lätt kod, och innehåll. Dessutom upprätthållit aktivt skrivande och kreativt skapande i nästan 15 år. Det är jag tacksam för.

Så om jag skäms för bloggeriet.

Nej.

Men överlag är det kanske tricket i livet. Ju äldre man blir, desto mindre bryr man sig. Allt som var så stort och övermäktigt känns mer som mjää.