L I N E R I E T

Barnen önskade vaniljbullar och tur för mig så fanns alla ingredienser i kylskåp och skafferi, förutom pärlsocker. Men är pärlsocker så kul ändå? Det kändes inte som en direkt uppoffring. Socker innehåller bullarna oavsett.

Det blir en ordentlig sats med bullar när man använder 50 gram jäst

Egentligen skulle jag och barnen baka ihop. Men som vanligt när det kommer till bak hade dom viktigare saker för sig. Som att fånga en orm, åka linbaka och paddla supbräda.

Okej, kanske inte det vackraste jag har bakat. MEN GODA. Ändå det viktigaste.

Det är något särskilt med vaniljbullar. De är lite mjukare än kanelbullar, lite snällare i smaken och precis lika goda till eftermiddagskaffet ute på bryggan som en regnig dag inomhus. Det här receptet kommer från Arla och ger fluffiga bullar med en riktigt smörig vaniljfyllning.

Ingredienser

Deg

• 50 g jäst
• 5 dl standardmjölk (gärna röd)
• ½ tsk salt
• 1½ dl strösocker
• 1 msk vaniljsocker (vill du lyxa till så använd vaniljstång eller vaniljpulver)
• 150 g rumsvarmt smör
• 1 ägg
• 14 dl vetemjöl

Fyllning

• 200 g rumsvarmt smör
• 1½ dl strösocker
• 3 msk vaniljsocker

Pensling och topping

• 1 ägg
• pärlsocker (jag hade inte och tycker inte att det behövs.

Gör så här

1. Värm mjölken till fingervarm temperatur, cirka 37 grader. Lös upp jästen med lite av mjölken.
2. Tillsätt resten av mjölken, salt, socker, vaniljsocker, smör och ägg. Arbeta sedan in mjölet lite i taget tills du har en smidig deg.
3. Blanda ihop degen ordentligt så att den blir glansig och fin. Okej, jag orkade inte det här helt och det blev bra ändå.
4. Låt degen jäsa under bakduk i cirka 30 minuter,
5. Rör ihop smör, socker och vaniljsocker till fyllningen.
6. Dela degen i två delar och kavla ut varje del till en rektangel. Bred på hälften av fyllningen.
7. Vik degen från långsidan och skär i två cm bitar. Tvinna åt olika håll och snurra ihop. Lägg bullarna i bullformar eller direkt på en plåt med bakplåtspapper.
8. Låt jäsa ytterligare 30 minuter under bakduk.
9. Pensla bullarna med uppvispat ägg och strö över pärlsocker.
10. Grädda mitt i ugnen på 225 grader i cirka 8 till 10 minuter, eller tills bullarna fått en fin gyllene färg.
11. Låt svalna på galler, om du nu kan vänta så länge.

Ett litet tips

Vaniljbullar är som allra godast när de fortfarande är lite ljumna. Jag brukar frysa in dem direkt när de svalnat. Då räcker det att ta fram några stycken till fikat, och de smakar nästan som nybakade.

Sommarveckorna i Ingå bara gled förbi. Barnen gick på intensiv-simskola och jag satt varje dag i ur och skur på en sandig simstrand och såg på när dom lekte hippa (ta) i vattnet. Jag antar att simskolor fungerar annorlunda idag, men när kommer dom till BÖJ VINKLA UT OCH IHOP? Frågar åt en vän.

Sommartårtor bakades. Tre stycken faktiskt, under juni totalt.

Den här stjärnan fyllde fem år den första juli. Ingen bebis längre, även om jag alltid tänker att han är min bebis. En lång blond sådan med massor av visdomar.

Sommarmat när den är som bäst. Grillspett och rosé. Ja tack.

Potatissallad med brynt smör,

Träffade bästisar på Sandnäsudd. Både bad och liveband.

Becka, Jonski, Luca och jag. Ibland tänker jag på vår vänskap. Att Jonski och jag har känt varandra i mer än femton år. Vi är inte längre nya vänner. Vi är gamla vänner. En vän man fått som relativt nybliven vuxen. En vän för livet. Tänk. Becka är inte heller ny längre. En virvelvind som jag vill hålla hårt i.

Penntrollet till hund och jag.

Ingålivet består väldigt mycket av brygga och hav. Eller som här, mycket havsforskande för barnen.

Tänk att vi har ett sånt här hus. Det är kanske något av det finaste jag vet.

Och den snyggaste jag vet.

Mina sommarpojkar. Vi har kommit så långt. Numera sover, äter och leker dom relativt självständigt. Med ett och ett halvt års ålderskillnad har det emellanåt känts skittufft. MEN NU. Nu betalar det sig tillbaka. Leker från morgon till kväll med förvånansvärt lite bråk. Få barn tätt, två pojkar visade sig vara bäst. Bäst.

Sommarmat. Till skillnad från min man älskar mina barn fisk. TUR!

Mitt jobbliv har halvt som halvt gått på semester. Mina kunder har semester, ingen bryr sig om mina säljmail och jag förlorade en större offert i mitten av juni. Ska jag vara riktigt ärlig så sved den offerten extra mycket. Det var till en organisation/hotell i Helsingfors. Jag hade pitchat ett koncept sedan januari. Efter mycket om och men insåg de att det var ett bra koncept.

Jag var där och vi pratade. Direktören sa att nästa steg blir att jag pitchar för VD:n. Yes sa jag. Sen återkom dom, sa att dom lägger ut konceptet som en annons som alla kan söka. Jag var välkommen att söka mitt eget koncept. I did. Fick komma dit på intervju. Oron över min dåliga finska kom upp. Någon vecka senare meddelades det att någon annan fått jobbet. SVED. Det sved.

Ibland tänker jag att jag inte vill bo här mer. Att det är dags att flytta.

Men så har jag ett liv vid havet. Ett hus på en ö, två landeställen och massor med bra vänner här. Och jag vet inte. Är det dags att dra? Är det? Jag vet inte. Är bara trött på negativiteten. Den äter mig.

Och det har varit en tuff vår. Jag har inte alltid mått bäst. Jag har mått dåligt och kämpat på ett sätt som jag knappt trodde om mig själv. Det har varit tufft, men jag har varje morgon rest mig upp. Rak i ryggen och kämpat vidare. Min familj som har stått bakom mig har varit precis allt. Niki, barnen, mina syskon, föräldrar, min moster, min svärmor, Nikis syskon, mina vänner. Aldrig har jag känt en så stadig mur bakom mig. Det har stormat och vi som föräldrar har även behövt ta en hel del beslut för att våra barn ska må bra.

Mina föräldrar som på bilden skulle på dejtnight är grunden till mitt självförtroende. Tackar dom varje dag för det. Tack.

Tänker även en hel del på vilken bardom vi vill ge våra barn. Och att få långa somrar på landet är kanske något av det bästa vi har att ge. Man ser verkligen hur bra dom mår här.

Tänk själva. Att vara sex år gammal och få dra ut och segla med morfar.

Äta hemlagade hamburgare

Tillbaka i stan bakade jag foccacia för en tjejmiddag.

I flera år har jag drömt om att starta e-handel. Har bara inte kommit på vad. Har tänkt och tänkt. Vet inte hur många av mina löpturer som har dedikerats till det här ämnet. Så en kväll förra veckan, på en sen kvällspromenad med Penny längs med Degerös strand, kom jag på det. Det bara poffade upp och löste typ allt? Så stod jag på en strand och smått grät för att jag var så glad.

Nu försöker jag bara lösa namnet. Vi har Finliret, Lineriet och vad som kommer till näst.

VI SKA SE.
Men jag har konceptet, tillverkare och typ allt annat. Behöver eventuellt köpa en maskin också, meeeeen det löser sig.

puh.

Jag hoppas att ni hejar på mig, i det som nu komma skall. Jag behöver verkligen, verkligen all pepp jag kan få.