L I N E R I E T

Titta vilken SEO-bra rubrik jag drog till i det här inlägget. Kul för er som tror att det är SEO jag sysslar med i mitt bolag. Är faktiskt väldigt dålig på SEO och kanske därför extra fascinerad över förändringen inom den biten just nu i och med att AI tar mer och mer över sökningar.

HUR som. Det här inlägget ska inte handla om SEO utan om något mycket roligare. FRANKRIKE.
Finns det något roligare än en resa dit?

Min svärmor Gaby har förstått sig på det här med hur man ska leva. Hon är i Finland på sommaren och i Frankrike på vintern, ett väldigt bra koncept. Ska kopiera det en vacker dag.

I början av april fyllde Gaby jämt, så vi åkte dit med hela familjen för att fira. Niki och Bernie åkte iväg en fredag och jag och Louie tisdagen därpå. Niki passade på att springa Saint-Tropez-maraton (igen) och jag och Louie inväntade mina föräldrar i Ingå under tiden innan vi lämnade Penny där och flög efter.

Första natten spenderades vid havet i Gabys lägenhet i Théoule-sur-Mer. Barnen var glada att se varandra igen och firade med att plaska i en kall pool. Men pool som pool.

Jag och Gaby tog en lång hike i bergen och beundrade utsikten och alla blommande träd.

Gick även förbi Pierre Cardins kända bubbelhus. TUR för mig att jag skulle få uppleva ett ännu mer ikoniskt sådant från insidan några dagar senare.

Gaby, min kära svärmor. Jag har tur som har fått Gaby i mitt liv. Så smart, rolig, snäll och kul person är verkligen inget jag tog för givet att få i livet som svärmor. Förutom familjemedlem är hon en riktigt nära vän som alltid peppar, hejar och bryr sig. En farmor som alltid går all in. Grattis, Gaby. Du är bäst.

Det dracks en hel del rosévin under resan. Men det första glaset på en balkong i ett nytt klimat är kanske det bästa?

Så blev det ny dag och vi åkte till Cannes, mötte upp andra familjemedlemmar och körde därefter upp till Valbonne där Gaby hyrt ett ”litet” hus.

Sen anlände Nikis alla syskon med barn och plötsligt var det lilla huset fullt. Nitton personer i ett hus i Valbonne med två pooler, gym och bio. Inte så tokigt.

Kände mig väldigt hemma i det här huset.

Det här var vårt sovrum (hej väskkaos). Alla sovrum hade eget badrum och flera rum hade egna terrasser/balkonger.

Kusinerna som numera bor i olika länder (Finland, Nederländerna och Österrike) var så glada att se varandra igen. Lyckan med shorts, varmt väder, kusiner och att kunna leka ute och inne från morgon till sen kväll.

Så blev det Gabys födelsedag. Vi firade henne med presenter på sängen och därefter åkte vi till originalbubbelhuset: Maison Bernard.

Maison Bernard i Théoule-sur-Mer är ett av de där husen som inte riktigt känns som ett hus. Mer som en idé som fått ta form i landskapet. Ser lite ut som Barbapappas hus, på 800 kvadrat.

Det skapades av Antti Lovag (som var halvfinsk) under 60- och 70-talet, och är ett av de mest ikoniska exemplen på organisk arkitektur. Men det som gör det så speciellt är inte bara formen, utan sättet det kom till. Det tog över tio år att bygga, och Lovag bodde själv på platsen under hela processen. Han levde där, formade det, justerade det. Det är ett hem som vuxit fram snarare än ritats.

Allt är mjukt. Rundat. Inga skarpa hörn, inga tydliga gränser. Rummen flyter in i varandra, och till och med badrummen är tänkta som sociala ytor, inte något man gömmer undan. Det säger ganska mycket om hur hela huset är tänkt att användas.

Delar av huset är byggda direkt in i berget, och poolen består av naturligt berg snarare än en tydligt markerad konstruktion. Det gör att arkitekturen nästan försvinner in i omgivningen. Som att huset alltid har varit där.

Samtidigt finns det en tydlig tanke kring hur man lever tillsammans. Familjens tre barn fick varsin egen del, med eget gästrum, men med full tillgång till resten av huset. Man förstår inte hur stort det är när man börjar visningen. Det bara växer fram allt eftersom. Genomtönkt.

I och med att huset är en privatägd familjebostad fick vi under visningen varken fotografera, gå på toaletten eller röra något. Herregud, vad jag saknade min kamera, men det var kanske en nyttig upplevelse det också. Ni som nu funderar på hur min sexåring och fyraåring klarade en miljö med färgglada skojiga trappor och möbler man inte fick röra. Dom fick helt enkelt stanna kvart i huset med Niki och en jämngammal kusin. Tur för huset.

Efter vår privata visning kom vi bara uppför backen och ut från grindarna innan vi fick punka på en bil.
Medan min svåger väntade in vägteamet från hyrbilsfirman drack jag och mina svögerskor rosé för 2€ glaset vid en vägkant. Kan ha varit en av resans märkligt nog roligaste stunder.

Min Niki. Alltid lika glad när jag får resa med dig. Är dessutom inne i en nykär period och det är något väldigt härligt med det. Att man kan sådär år 12 i sitt förhållande hamna där igen.

Lördagsmarknad i Valbonne, byn där vårt hus låg. Gullig by med små bilfria gator. Perfekt för barnen att springa omkring.

Marknaden hade kunnat göra mig relativt fattig. Vllle ha allt.

Kommer att vilja återkomma hit med barnen år efter år. Vi alla fyra mådde så bra här.

Tvålar. Varför köpte jag inte hem tvålar?

Bernie och Louie var så bra. Fixade flygresan med bravur, hängde på alla program. Lekte sig igenom alla dagar med glada miner. Levde semesterlivet fullt ut. Så skönt att ha kommit hit, till åldern där man kan resa med barn utan att man behöver vara rädd för att dom ska dö hela tiden.

Annat än när vi var i Italien med en nästan tvååring och en fyramånaders. En som man svettades ihjäl på att hålla stilla på en flygresa och därefter borta från en pool och hårda stengolv, och en som plötsligt bara ville liggamma. Svårt.

Nu däremot. Lätt, lätt, lätt.

Vädret var också bra. Man vet aldrig med franskt vårväder, men vi fick både värme och sol.

Men fördelen med lågsäsong på Rivieran är att det är lugnt. Så lugnt.

Vi fick fem dagar tillsammans i det här fina huset.

Och jag fick vara mitt semesterjag.

Tack Gaby, familjen, Frankrike och vädret för den här resan. Verkligen, verkligen tack.