• Random

    Svar på frågestunden del 2

    Ligger ju lite lätt efter här efter en helg med mycket innehåll. Men nu så, nu ska jag ge mig på frågorna del 2.

    1. Maria Frågar:

    Som utlandssvensk själv i ett annat land tycker jag det är väldigt kul att höra om hur det fungerar i Finnland mot i Sverige som påverkar ditt liv?. T.ex. Hur fungerar det att köpa hus? Är det samma budhysteri och höga lån som i Sverige? Hur länge får man vara på förskolan och vad betalar man? Är det vanligt att jobba deltid? Var åker finnarna helst på? Är man lika galna i att renovera som de flesta av mina svenska vänner verkar vara så fort de byter boende? Listan kan göras lång, men några förslag på saker jag brukar reflektera över?

    Bostad: Wow. Här har vi många frågor. Kul. Ganska mycket fungerar på liknande sätt i både Sverige och Finland. Mycket mer än om jag hade flyttat till till exempel Syfadrika eller något annnat icke-grannland. Men sen så skiljer det sig ändå åt en hel del fast mer i detaljerna. I Sverige köper man bostadsrätter och ger sig in i budkrig. Här köper man oftast en aktiebostad och till skillnad från bostadsrätter så får man göra vad man vill med den. Jag behöver inte fråga någon om lov om jag vill hyra ut min egen lägenhet tex. Bor du i ditt hem i mer än två år får du dessutom sälja den skattefritt. Däremot betalar du skatt när du köper. Två procent på lägenheter/radhus/parhus och fyra procent på en fristående villa.

    När det kommer till själva sälja/köpa så finns det några olika metoder att sälja bostad med. Det finns öppen digital budgivning, men det är inte så jättevanligt. Vanligast är att man ger ett bud till mäklaren (vanligt med underbud) och så får man se om någon budar över eller inte. En annan metod är att alla spekulanter lägger sina bud före en viss dag utan att veta vad någon annan budar och så får köparen välja det bud den gillar mest. Lite knepigt som köpare för du vet ju inte om du kan få den eller inte i och med att buden är hemliga. Vi har till exempel köpt båda våra hem med underbud. Skulle väl aldrig hända i Sverige?


    Bostadslånen är också olika. Här får man ett lån på högst 30 år (vanligast är 20-25 år) som man amorterar på. Så vi har märkbart kortare lånetider, men däremot har vi lägre räntor än svenskarna. Vi har 0,4 och det anses vara ganska galet i Sverige där 1,5 anses lågt.


    Renoverar gör man gärna men kanske inte i samma utsträckning som i Sverige. Överlag är finnarna inte alls lika trendkänsliga och bryr sig inte riktigt på samma sätt om att allt ska förnyas hela tiden. Kanske lite mer jordnära.



    Familjeliv. Det är ganska vanligt att jobba deltid när man har små barn. Tror det finns någon form av lag som ger dig rätt till det så länge barnen är under tre år? Kan vara mer. Däremot finns det inte något Vabb-system som i Sverige. Blir ditt barn sjukt har du högst fyra dagar på dig att vara hemma (bekostas av din arbetsgivare) och därefter ska du fixa en vårdare. Lite märkligt. Alla som har småbarn vet att en sjukdom sällan löser sig på fyra dagar. På mitt jobb finns det inte riktigt några regler. Har kombinerat jobb med sjuk Björn varje gång och det går väl helt okej. I Sverige är det väl 120 dagar per år som man får vabba. Lite tydligare där.

    Dagis som det så glatt kallas här får man ha sitt barn på hur mycket man vill oavsett om man är föräldraledig eller inte. Bernie går fyra dagar i veckan 9-15:30 och det betalar vi 194€/månad för. När Louie börjar får vi hans del till halva priset men då lär båda barnen gå fem dagar i veckan eftersom vi båda kommer att jobba. Man kan även få rabatt på priset om man har en lägre inkomst.

    Föräldraledigheten är kortare här än i Sverige. Men nästa höst går en reform igenom som ger betydligt fler dagar till föräldrarna. Som det är för oss just nu så tar min föräldraledighet slut i april när Louie är nio månader gammal. Efter det kan Niki ta ut sina nio veckor pappaledighet och då skulle Louie vara elva månader när den betalda ledigheten tar slut. Sen kan man vara vårdledighet (vilket jag varit med Bernie) och då kan man vara hemma tills barnet är tre år. Alla får då samma ersättning som är typ 300€ i månaden som man dessutom skattar 25% på. Bernie började dagis vid 14 månaders ålder och Louie kommer att börja vid 13.

    En sak som är unikt för Finland är att man får en mammalåda av staten med babysaker när man är gravid. Lådan innehåller 43 olika produkter med kläder, vinteroverall, åkpåse, termometer och allt annat en baby kan behöva. Lite som ett startpaket. Väldigt kul att få.

    Var bor du och hur funkar allt sånt här där?



    Fiona frågar:
    Hej! Hur och var hittade du vänner när du flyttade till Finland? Har du ännu samma vänkrets eller har den ändra mycket med tiden?


    Hallå. Att hitta vänner i Finland var faktiskt inte så enkelt. Tror att det kan va lite samma i Sverige (kanske hela norden?). Folk är så fast i sina gäng och vänskapsrelationer som funnits med sen skoltiden att dom inte är så peppade på nytt blod. En fördel med mig är att jag är ganska extrovert och orädd. Jag tar för mig och jag skäms inte för det. Där har jag haft en fördel. Första året efter min flytt till Finland umgicks jag med min expojkväns vänner, men fick lära mig att hitta egna när jag gjorde slut och flyttade ut. Det fanns perioder då jag kände mig så extremt ensam. Särskilt som singel när alla andra hängde med sina partners. Har verkligen fått lära känna mig själv och också hantera ensamhet. Numera älskar jag att vara ensam, men det är en helt annan grej när den är självvald.

    Lärde känna vänner via skolan och vissa av dom umgås med än idag. Sabina till exempel. Sen har jag lärt känna Ylva när vi båda extraknäckte på en cateringfirma (2009/2010) och så Jonski via henne. Dom flesta av mina vänner känner jag via arbete/skola eller numera också via Niki. Har gått på en del nitlotter också. Hade ett tjejgäng under några år som jag umgicks intensivt med men som en dag skaffade en ny whatsapp-grupp utan mig. Så kan det också gå. Idag har jag jättebra vänner som jag är otroligt tacksam över. Har även fått några nya vänner bara under det senaste året och det är så himla fint. Så ja, jag har flera vänner som jag haft under hela min tid här, en del har försvunnit och nya har kommit in. Så som det kan va.

    Veera frågar:
    HEJJJJ! hur mår du? Hur mår familjen? Jäkla söta barn du har! Hur känns det att vars två-barns mama?


    HEEEEJ Veera!! Jag mår bra, tack. Möjligtvis lite sliten eftersom jag trycker in mer program i mitt liv än vad jag hinner med. Men snart kommer januari och då brukar allt lugna ner sig.

    TACK, vad gullig du är. Dom är ju himla söta men det tycker man ju automatiskt som förälder :D. Tvåbarnsmammeriet går bra, men det är ju jäkligt mycket mer intensivt än med ett barn. Haha. Det händer något hela tiden. Men så här fem månader in tycker ja att det ändå går ganska bra. Hur går det för dig?

    Får ta paus här och ta resterande frågorna i veckan. Klockan är ändå tolv och jag och Louie ska på lungröntgen imorgon. Han ska alltså röntgas. Inte jag.

    Hej så länge!

  • Random

    Svar på frågestunden del 1

    SÅ kul att jag fick så många frågor. Haha, hade något dygn där jag tänkte att jag inte skulle få en enda fråga och skämdes lite. Sådär, ”varför i hela världen skulle någon vilja fråga mig något?” men sen så small det till och jag kunde genast sluta skämmas. Tusen tack för det. Det blev ju nåra stycken så jag delar upp det hela i två inlägg. Ett idag, ett imorgon. Nu kör vi.

    Fråga 1 av DS:
    Hej! Hur länge ska du va mammaledig och vill du ha mer barn?


    Det är en lite knepig fråga. Beror lite på vad som händer i framtiden. Har två alternativ. Antingen börjar jag att jobba i april, alternativt i augusti. Ska fundera lite på den saken. Oavsett så ska Louie börja dagis i augusti. Har inga planer på att vara ledig längre än så.

    Fler barn? En trea? Ja, jag tror faktiskt att jag vill ha en trea. Är väl ganska säker på den saken just nu (om möjligt såklart). Men det skulle i så fall vara först om några år, och har vi samma känsla då så absolut. Men känns det då som att två räcker så är det också okej. Men jag kände när Louie föddes att det inte var sista gången jag födde barn. Men vi ska se.



    Fråga 2 av Steph:
    Hur ser ni på att skaffa hund igen? Är det något som finns på listan i något skede? Ni kanske inte hinner tänka på det nu, men tänker sådär ur ett längre (eller kortare) perspektiv.


    Hade det varit upp till Niki hade vi skaffat hund för länge sen. Vi båda är hundälskare av rang men just nu finns det varken tid eller energi till att skaffa hund med allt vad det innebär (valptid är ju som en lightversion av ett spädbarnsår). Mina föräldrar skaffade nyligen hund och jag tänkte kanske först att det skulle bli lite som med Milla, att Ally skulle bli lite allas hund. Men nu när hon väl är här är det hundra procent mina föräldrars hund och det känns helt okej. Kan tänka mig att jag och Niki skaffar en tollare när våra barn är lite äldre och förstår sig på djur lite mer. Ett liv utan hund är ju ett lite tråkigare liv även om det just nu känns ganska skönt att inte behöva rasta både barn och hund. Men kanske om fem år?


    Läsare frågar:
    3. Vilka är dina bästa karriärtips om man vill ha ett bra jobb som man trivs med?

    Tror många har en lite förvrängd bild av vad karriär är. Något som är bra att ta reda på är vad karriär betyder för en själv och inte vad som förväntas av andra. För mig är karriär att få bygga något som jag är bra på, något som gör att jag har kul på jobbet och kan utvecklas.

    Börja med att ta reda på vad du faktiskt på riktigt gillar att göra. Ta reda på vad som ger dig energi och vad som tar energi, och leta efter den typ av jobb som ger dig mycket mer än det tar. Istället för att låsa fast dig i titlar och roller så försök istället hitta ett företag och en företagskultur som passar dig och som du tror på. Arbetar du för någon och för något som du verkligen gillar och genuint känner förtroende för så gör du också ditt jobb bättre. Gör du något bra inom en stark och hälsosam organisation så klättrar du. För mig är det viktigt att få jobba inom en organisation som låter mig både misslyckas och lyckas. En organisation som tillåter mig att vara kreativ och där vi puschar varandra som ett team.

    Sen måste du också lära dig att förstå när det är dags att lämna. Något som jag haft svårt för. Känns det inte som att du gör ditt jobb lika bra längre, eller som att du inte riktigt trivs. Då är det dags att börja se dig om efter något nytt. Vilket är viktigt att göra i god tid innan självförtroendet börjar ta smällar. Sen blir det svårare. Något jag lärt mig den hårda vägen.


    4. Bästa enkla vardagsrätten?
    Älskar den här vegetariska lasagnen med halloumi och pumpakärnor. Otroligt enkel och god.


    5. Vad saknar du i Finland, som bara finns i Sverige? T.ex. matvaror, restauranger, kulturliv, etc.

    Nu har jag bott här så pass länge att jag börjar glömma saker. Särskilt nu när det var två år sedan jag besökte mitt hemland senast. Men vad jag spontant kan komma på:

    • Falukorv från Vaggeryd
    • Matbutikers utbud överlag.
    • Roligt bröd (iofs har Hönökaka äntligen landat här)
    • Att få bra kaffe oavsett var man går (juhlamokka är inte kaffe)
    • Att kunna tjuvlyssna på folk i lokaltrafiken utan att varken anstänga sig eller missförstå
    • Att folk överlag (kanske inte i Stockholm) är trevligare (i allafall hundra procent mer pratsammare)
    • Överlag kan jag sakna att människor inte är lite mer superlativ. Kan känna mig ensam när jag går in på en fest och glatt säger saker som ”Men guuud så bra”, haha. Det jag kallar ”jääävla bra” kallar finlandssvenskar för ”helt okej”.
    • Bristen på arvsskatt/gåvoskatt kan jag snegla lite på. Vet inte hur jag och mina syskon en sorglig dag ska kunna överta vårt Ingåställe. Kan man dubbla sitt bostadslån kanske?
    • Att vara en majoritetsperson är ju ganska skönt. Nu har jag levt som en minioritet i tio år och det är klart jobbigare än att vara i majoritet. Att med självklarhet kunna använda sitt modersmål överallt, något jag tog för givet innan jag flyttade hit.
    • Att inte en jäkel någonsin pratar om putkiempa
    • Kan tycka att det är lite sorgligt att mina barn förmodligen kommer att gå i en skola utan mångfald. Invandare intregreas sälla på svenska här och mina barn kommer att gå i svenska skolor.
    • Arbetsmarknaden. Hade ju haft det sådär 200% enklare i Sverige.
    • Något jag kanske inte kan sakna eftersom jag aldrig upplevt det, men jag hade helt klart bytt bort mammalådan mot fler månader betald föräldraledighet som är flexibel. Vårdpenningen är ett skämt i jämförelse. Rätten till Vabb i samma utsträckning skulle jag också gärna haft. Med det sagt så älskade jag att få mammalådan.
    • Ordentlig glögg alltid. Inte den där saftskiten som man så ofta råkar ut för.
    • Receptfria mediciner i matbutiken.

    Några saker som jag inte saknar med Sverige: Ängsligheten, Systembolagets öppettider och längre arbetsveckor.

    6. ”Galnaste” festminnet? Eller roligaste!
    Haha. Hmm. Mina föräldrar och min svärmor läser den här bloggen så kan inte berätta allt…Förlåt mamma och pappa. Men den där kvällens på Bank för massa år sedan då jag full som en kastrull råkade hugga av mig fingret (lite oklart hur det hände) och ändå vägrade sluta dansa. Blev till slut tvingad till akuten av vakterna, Jonski, Riku och Jonskis bror Jone för att jag läckte så mycket blod. Väl där sydde dom tillbaka fingret utan bedövning (behövdes tydligen inte) och än idag har jag ingen känsel i fingret. Alla nerver är av. Kommer bara ihåg att vi hade så kul på akuten. Jag, Jonski, Riku och Jone bara fnissade massor att alla andra blev så otroligt irriterade på oss. Fyra fulla 20+ svenskspråkiga sådär fem på morgonen. Inte pop.

    En annan gång kom jag hem sådär halv fem på natten och fick för mig att köpa flygbiljetter. Vaknade morgonen efter och blev väldigt förvånad när jag insåg att jag skulle åka till Köpenhamn om två timmar. Tog mig till flygplatsen, flög till Köpenhamn, tog tåget till Malmö, överraskade mina kompisar på en fest och flög hem några timmar senare. Lina hade tydligen tyckt att Lina behövde mer fest.

    Har annars gjort massa dumma grejer även om jag annars oavsett tillstånd alltid varit ganska street smart. Men mycket morkkis har jag haft gennom åren. Kommer ihåg att min kollega Mats på Parad Media (jobbade där mellan 2011-2014) som då hade skrivbordet mitt emot mig alltid fascinerat brukade titta på mig på måndagar när jag hade bakisångest delux och hela tiden satt och slog mig själv i huvudet. SOM tur har jag otroligt dåligt minne. Idag är jag lite mer städad.

    Två bilder från samma kväll 🙂