Hejsan hejsan! Ursäkta den lilla frånvaron. Har spenderat helgen i Ingå med att göra absolut ingenting. Men häromdagen (rättare sagt i torsdags) när jag bestämde mig för att besöka Helsingfors för ett dygn åkte vi ut med familjen Meyers Riva (båt) på tur. Åkte runt utanför stan, drack öl och njöt av det fina vädret. Stannade till en sväng på Rönnskär och lät hunden Ebba simma lite. Helsingfors är så fint på sommaren, både från land och från havet.

Det enda som lite suger nu i och med värmen är alla alger som bestämt sig för att blomma ut. Aldrig varit med om att vi haft så mycket alger i Ingå någonsin tidigare. Oftast kan vi få några få stråk, men sådan gegga som vi har nu har jag aldrig sett. Lite surt eftersom det enda man vill göra i den här värmen är att simma. Men man kan ju inte alltid få allt.

För att fira tjejernas sista dag tog vi en AW på Yesyesyes med drinks. För tio år sedan var inte drinkkulturen i närheten av vad den är i idag i den här stan. Numera får man alltid en välblandad, god och unik upplevelse när man beställer en kreation med underligt namn på någon av stadens bättre barer (menar alltså inte Pub Sirdie på min gata Tredje Linjen). Men att, även om vi sa hejdå som kollegor idag så sa vi inte hejdå som vänner. Vi tänker fortsätta med ”Halv åtta hos mig” och brunch-formatet ”halv tolv hos mig”. Bara för att man inte jobbar ihop mera betyder det inte att man inte kan ses för det. Friends <3

De andra fortsatte sen kvällen vidare till Kalle (älskar Kalle) medan jag plockade upp Milla och åkte ut till Ingå. Här är jag nu. Dricker öl med min pappa och tjatar på Milla att chilla lite. Milla vill bara bära runt på sitt ben och gnälla. Klassiker.

När alla ska ta bild på skålandet!

Mickan och Linnsen

Linnsen och jag har jobbat ihop i tre år nu. I höst ska hon på utbyte och jag kommer att sakna henne.

Här har ni Sandis och Berta (som jag kallar Queen B). Fina!

Nu ska jag krypa ner i sängen med Svenska Yles podcast-serie Klassfesten. Älskar den.

Hej ni! Något av det bästa med min del av Helsingfors är att det tar sådär tio minuter att promenera till Centralparken. En park som egentligen är mer av en skog än en sådär klassisk park. Vi gick över en mil och var borta i mer än två timmar. Hej hurtig motion. Som smålänning har man ändå upplevt en hel del skog i sina dagar. Kanske det är just därför jag trivs så bra där. Som om allt det andra man funderar på blir så obetydligt när allting är grönt och murrigt.

Träffade även på Nikis mamma som stod där i skogen med klänning och klackskor på en finlandssvensk örtrunda (alltså en guidad tur om skogens örter). Gulligt ändå.

Millas pinne var kanske lite i största laget. Hon envisades med att släpa med den i över en timme. Till slut fick hon lite andningsproblem och fick lämna den. Det var en stor sorg. Finns det något som doftar härligare än syrener? Påminner mig om skolavslutning, vita jeans och känslan av frihet. 

I mitten av parken finns små kolonilotter. Här träffade Milla även en liten vän. Den ville säga hej.  Sen gick vi hem från skogen och jag hoppade in i vår lilla Daiju (vår bil) och körde till Jonski på Drumsö. Här är hon. Jonski. Solig och fin. Tänk att det bor en typ i hennes mage som snart ser världens ljus och blir min nya bästa vän. Tänker att jag ska lära henne allt jag kan. Vara den där ”coola och ungdomliga” av mammas kompisar som lär ut bus och berättar hemlisar om livet. Blir bäst. Blev serverad en bil- och gravidvänlig drink. Himla fräsch skapelse faktiskt. Drack denna på den enorma och mysiga balkongen och pratade sånt som vi inte hunnit prata om. Sen körde jag hem igen. Till min soliga gata.

Det var den onsdagen det.