-
Blommor, bulle och löprunda
Firade torsdag genom att köpa med mig en bulle på hemvägen från jobbet. Tror aldrig det har hänt i mitt liv tidigare att jag köpt med mig en bulle hem för att liksom fika för mig själv? Dessutom en köpebulle och ingen hembakt gullig en. Satt sen och åt den tyst och funderade på vad som hände här. Förvånansvärt god en. Skulle gärna baka och fylla frysen med roliga grejer men vår frys har tyvärr gått sönder. Den gör saker och ting kallt men fryser ingenting ordentligt. Så ny kyl/frys står på inköpslistan. Kul…
Köpte även med mig blomman gerbera hem och kom att tänka på att jag hade sådana i plast i mitt barnrum på 90-talet. De var kanske 90-talets trendigaste blomma och jag hade mina i en blå vågig glasvas. Kommer ihåg att jag tyckte att det var sjukt läckert. Fint att jag så här 20 år senare har den levande versionen och nu i vår Dagg-vas från Svenskt Tenn. Vi fick vasen i bröllopspresent för ett år sedan av Hanna & Andu och Seba & Linda. Har alltid älskat daggen och blev så otroligt glad över att få den i present. Kanske livets vas ändå?
På kvällen ville Niki som håller på att träna inför Esbos strandmaraton springa två mil och jag bestämde mig för att hänga på. Jag sprang såklart inte, jag åkte helt enkelt elskoter bredvid så som man gör när man har en boll på magen och får ont så fort man går lite för fort. Vissa har företagsbil, andra har företagsskoter. Gled efter och fixade vatten till honom när han behövde energi. Mycket bra kombo.
Det var en fin kväll ute. Niki sprang från oss i Berghäll-Tölö-Fölisön-Munksnäs-Granö-Lövö-Drumsö-Gräsviken-Kampen-Tölöviken och tillbaka till oss. Blev ungefär två mil. Känns ju dumt att ta sådana här rundor utan hund, men försökte trösta mig med att Milla ändå hatade när man sprang med henne. Hon ville bara gå hem då. Promenera, vara lös och välja sitt eget tempo gick utmärkt men att springa på löptur var något hon verkligen hatade. Helt förståeligt.
Tvingade Niki att stanna och ta en bild på mig på bron till hans barndomshem på Svedjeholmen. Tänk att min man har vuxit upp på en sådan gullig holme så nära centrum. Skärgårdsbo men ändå inte. Fotografen/maratonkillen var dock inte så peppad på att vara fotograf. Han ville såklart springa vidare. Så det här var vad det blev.
Så sprang han vidare och jag gled efter. Jag agerade hejaklack när det såg tungt ut och fixade en vitamin well med koffein i för sista sträckan. Ganska mysigt att bara glida runt på en skoter och heja på personen man älskar. Så himla duktigt av honom att bara ösa på i två mil. Själv sprang jag tjejmilen i Stockholm för tre år sedan och det är än idag det längsta jag någonsin sprungit i ett sträck. Kanske nya tag med den biten post-Bernie.
Utanför Odi var det någon form av konsert på gång på gång. Kul att det händer så mycket dagligen runt den här fantastiskt häftiga byggnaden. Kanske en av de mer lyckade presenterna Finland gett till sig själv?
Sen var det bara att glida över bron till Berghäll och upp för backen. Sen var vi hemma igen. Bra löprunda.
-
Veckan
Jag har kanske inte varit den mest produktiva arbetstagaren den här veckan. Det går lite upp och ner, men det blir i alla fall lättare för varje dag som går. Alltid något.
Vi har dessutom en fluffig liten labradoodlevalp på kontoret som hittills gjort ganska mycket fanskap. Igår åt han jord ur en kruka, sen attackerade han min väska och efter det höll han på att kvävas av en plastpåse. Tydligen var det bara jag i rummet som visste hur man bänder upp käkar på en valp och drar ut plast från halsen. Som Niki (som är väldens bästa man, tack livet för att jag hittade honom) sa häromdagen. Att det är inte konstigt att jag känner mig fattig utan hund. Jag har haft hund i mitt liv sedan 1998 med två års paus. Att ha hund för mig är mer normalt än utan. Jag är ingen människa utan hund. Att bända upp hundkäkar är lika normalt för mig som att cykla. Det sitter i märgen.
Efter gårdagens arbetsdag var jag på något så otippat som Väntans café på Luckan. Jag vet inte riktigt hur det hände. Såg en facebook-annons om saken tidigare på dagen men tänkte inte mer på det. När jag var på väg hem gick jag förbi Luckan som i princip ligger två hus bort från mitt kontor och helt plötsligt satt jag ner i en ring bland massa andra gravida och nyblivna mammor och snackade känslor i två timmar. Tror i och för sig att jag behövde det. Ibland tar benen helt enkelt över.
Efteråt bjöd Niki mig på alkoholfri skumpa på Stockas takterass. Där satt vi i solnedgången och pratade Milla och smyglyssnade på paret bredvid första dejt. När vi druckit upp åkte vi ner till Delikatessen, köpte grillad kyckling, skotrade hem och lagade en kycklingsallad. Kollade på två avsnitt av den spanska serien La casa del papel och drack te i soffan. Är ändå ett stort fan av just vardag.
-
Tre goda ting
För att göra den här bloggen lite mindre ångestladdad så tar vi en paus i Linas mående och fokuserar på annat för en stund (kanske bra för alla parter). Tänkte jag att jag skriver om tre händelser inom den närmsta framtiden som jag ser fram emot. Försöker fokusera på lite positiva saker även om det inte känns så enkelt just nu. Så här har vi tre trevliga punkter att blicka framåt åt.
- Köpa barnvagn. På fredag ska jag, Niki och min kära svärmor besöka barnvagnsbutiken i Gräsviken tillsammans i jakt på Bernies framtida fordon. Valet står just nu mellan en Bugaboo Fox alternativt en Bugaboo Donkey. Foxen känns lättare och framförallt smidigare medan Donkeyn har fördelen med funktionen som gör att man kan göra om den till en syskonvagn i framtiden. Beror väl lite på hur tätt och om man ens kan få syskon? Behöver en treåring sitta i en vagn eller går det bra med ståbräda? Vi får fundera mer på den biten på fredag. Kul.
- Downton Abbey- The movie har premiär här i mitten av september och jag ser fram emot att slå mig ner i en fåtölj på Riviera med en Carrot King i handen och njuta mig igenom kungligt besök på Downton. Mys.
- Besöka Jonskis och Rikus nya hem i Esbo. Ett av mina absoluta favoritpar har ju gått och skaffat oändliga mängder vuxenpoäng genom att köpa ett radhus vid havet i Esbo. Om bara några veckor lämnar dom Drumsö för att flytta in i sin nyrenoverade pärla och jag ser fram emot att dricka kaffe i de nya möblerna på terassen och snacka skit. Fint ju.