Löerdag morgon och min man fyllde hela 32 år. Det måste såklart firas sa jag och serverade gamlingen med frukost på sängen. I det lilla gröna paketet låg dessutom ett par Apple Airpods. Så nu behöver han inte längre stjäla mina utan nu har han sina egna. Mycket bra present om jag får säga det själv. Efter frukost promenerade vi till Esplanaden och drack dagens andra kopp kaffe. Hängde där så pass länge att vi även hann skåla i lite iskall rosé i plastglas. För några veckor sedan var staden helt tom på folk. Det är den verkligen inte längre. Bernie sov så snällt i vagnen. Vissa dagar sover han där som en prins medan andra (som dagen efter) sover han inte alls. Tror det tar ett tag för honom att vänja sig vid sittdelen. Han trivdes nämligen väldigt bra i liggdelen och sov där hur länge som helst utan problem. jaja. Tidsfråga. Vid två skildes vi åt. Niki och Bernie gick till Koffparken för att hänga med sin familj och jag åkte hem för att fixa Nikis andra present. Nämligen en liten överraskning jag fixat ihop. Lite före klockan fyra placerade jag en kylbox full med öl på en skoter och åkte till Koffparken. Där Niki och familjen hängde. Väl där gav jag Niki en duk och kylboxen med öl och berättade att alla hans killkompisar kommer på parköl med honom från och med klockan fyra. Att han nu får placera ut sig med duken och ölen i parken så kommer hans vänner snart att dyka upp. Han hade alltså ingen aning om att jag bjudit in alla hans boyz på öl utan det här var själva överraskningen. Han fick såklart ingen mat med sig eftersom han avskyr picknick, så öl i park går bra men absolut inte picknick (gud förbjude). Så småningom dök alla han kompisar upp och dom fick hänga själva uppe på kullen medan jag och Lilla B hängde kvar med Nikis familj ett tag. Där uppe på kullen satt dom sen hela gänget och drack öl. Niki har knappt träffat någon av sina vänner på flera månader så jag tyckte att det var på tiden att han gör något annat än att jobba och hänga med B och mig. Efter familjehänget rullade B och jag hem till Veronika och tvillingarna. Blev serverad blomkålssoppa och vitt vin medan våra tre barn hängde på lekmattan, B kröp fram till Rasmus hela tiden och det var så tydligt hur de två kommunicerade med varandra. Trodde inte så små barn gjorde sånt men dom snackade och skrattade så mycket med varandra. Strax efter sju rullade vi hem. Flyttade B från vagnen till hans bedsidecrib och satte på den danska tv-seren DNA från Arenan. Otroligt spännande tv-serie som egentligen är högst olämplig för mig eftersom den handlar om handel med spädbarn. Mådde så dåligt efteråt och när jag skulle sova drog jag nästan krampaktigt B närmare mig.  Jaja, bra serie hur som.

Sen blev det söndag och mitt livs första mors dag. Hängde största delen av dagen utomhus på promenad och avslutade kvällen med mer dansk hemsk tv-serie. Fick även en hotellnatt av Niki i present som jag får utnyttja när hotellen är igång igen. Ska se om jag tar ett SPA utanför stan eller ett centralt hotell och bjuder in någon kompis att komma över på vin. Huvudsaken är att jag ska få sova ensam. Amen.

Ibland är det lite konstigt att tänka att vi för ett år sedan inte visste att Bernie fanns (och då fanns han knappt). Det är otroligt hur mycket som kan hända på ett år. På samma sätt pratade vi om tiden med Niki idag när vi besökte kyrkogården med Nikis familj på hans pappas 10-åriga dödsdag. Att hur mycket som har hänt i Nikis och hans familjs liv de senaste tio åren och att man har ingen aning om hur de kommande tio åren kommer att se ut. Fint och lite skrämmande på en och samma gång. Livet livet.

Efter drinks på Kyrkogården gick vi vidare till Kosmos eftersom Rivoli visade sig vara stängt. Där åt vi middag tillsammans och skålade för Kaj. Blev lite extra glad i hjärtat där och då för att vi även döpt Bernard till Kaj. Kaj Bernard.

Här har vi min svärmor Gaby, mina två svägisar Malin och Hanna, Niki och Kaj Bernard som just då var lite sur 🙂

En solig söndag i stan och vi tog en promenad på stan. Konstaterade att vi sedan vi lämnade Ulrikasborg för Berghäll sällan hänger i de södra stadsdelarna längre. För några år sedan var det alltid Brunnsparken som var vårt tillhåll för promenader och söndagsfika. Hade då svårt att se mig själv bo någon annanstans än söder om bulevarden och numera har jag svårt att se mig själv där igen. På sätt och vis är det fint att veta att man trivs var man än bygger sitt bo. Kan vara bra att komma ihåg när man letar nya hem att man ska försöka tänka utanför sina vanliga områden och våga se sig om lite mer. Så lätt att man blir en person som ”bara kan bo i xxx”. Numera är det Tölöviken, Tokoistranden och Centralparken som är våra promenadtillhåll. Tölöviken är ändå himla fint. Tog svängen om Odi som man annars bara besöker när man har turister som hälsar på en. Fantastiskt bibliotek det där. Får mig nästan att betala tillbaka mina biblioteksskulder så att jag kan våga låna böcker också. Kanske borde lägga det på nästa veckas todo-lista, Sen tog vi en sväng på stan och fikade på Café Esplanad. Café med de ”små” bakelserna. Lite som att äta lunch i tårtformat. Satt sen i solen, åt morotskaka och tittade på folk. Nam!