Hejsan svejsan. Först och främst vill jag säga tack till er som läser den här bloggen. Tack för att ni finns. Dessutom vill jag säga ett extra tack till alla er som kommenterar med pepp och andra vettiga inputs. Jag blir genuint jäkligt glad för varje gång ni hejar på, lär mg något nytt eller bara säger hej. Det blir så mycket roligare när man vet att ni är med. Jag försöker som ni kanske märkt hålla ett ganska högt uppdateringstempo här (med 2020 mått, inte 2008) vilket för det mesta går bra, men sen finns det dagar där dagens program eller sedan kaosbarnet inte riktigt gör det möjligt. Meeeen jag försöker eftersom jag tycker att det är kul. Ingen bloggdöd här i sikte.

Hur som helst, vi har nu varit två nätter i stan och herregud vad det är varmt. Vår lägenhet är en solig en så här års och även om man har persiennerna neddragna så blir det en varmare innertemperatur. Vi har varit ute en hel del på vift vilket gått bra men också himla dåligt. Hehe.

En annan händelse som gjorde mig lite ledsen var när Björnen råkade dra ner min kamera i golvet igår (helt mitt eget fel, eftersom jag lägligt placerat den på stringhyllan så att kamerabandet hängde ner). Som tur fick han i alla fall inte den över sig, den väger ändå en hel del. Resultatet av neddragningen är att mitt bästa objektiv slutat fungera. Min fotoutrustning börjar annars bli en aning medtagen. Har haft den sedan 2014 (tack mamma och pappa för huset) och så småningom borde det kanske vara dags för en uppdatering. Enda är att man blir inte direkt rik av att vara mammaledig (snart vårdledig) men vi ska se. Kanske måste göra något åt saken så småningom. Igår hängde vi med Jonski i Esplanadparken på lunch. Hon jobbar i stan på tisdagar så då kan man passa på att ses. När Björnen somnat i vagnen tog jag en svängom på stan. In i lite AC-lokaler. Skööönt. Köpte världens minsta cupcake. Double vanilla hette den och var precis vad den utlovade, vaniljig. På eftermiddagen rullade vi till Eira och Café Birgitta på dejt med Ylva. Vid halv sju kom B:s pappa som jobbar precis bredvid och tog med sig B hem. Kvar satt jag och Ylva och drack rosébubbel. Så småningom tänkte vi simma så vi flyttade oss till klipporna vid Eira strandOch drack mer bubbel. Passade på att leva lite rövare när man fick en bebisfrikväll med en bästis. Lyckades även hitta en bajsfri zon att sitta i. LyckaDom som var skyldiga till bajset runt omkring vår bajsfria zon var i alla fall söta. Sen hängde vi här och umgicks tills solen gick ner.Då åkte jag hem genom den här Helsingforskvällen. Som var så fin. Bra stad man bor i ändå.

Ny dag!

Och vi åkte till Esbo och Sökö för att hälsa på Jonski och C på poolparty. Fick iskaffe serverat och satte ner min beeb på gräsmattan. Då fick han för första gången träffa på en hund så att han fattade det. Tidigare har han aldrig riktigt förstått vad som riktigt hänt när Jonskis hund Lucia hälsat på honom. Nu blev han livrädd och grät och grät. Traumatiskt helt tydligt. Hjälpte inte att jag försökte förklara för honom att hans mamma ÄLSKAR hundar. Sen var han endast nöjd i den här gungan där han fick vara lite i fred. Hehe. Så drack jag kaffe, umgicks med Jonski och C så gott det gick och försökte få i Björnen lite mat. Till slut blev det lite väl sorgligt så vi gav upp och åkte hem igen. Inte Björnens dag det här och tydligen är hund inte hans favoritdjur. Något vi måste ändra på. Hund är bäst, det kommer han också inse så småningom när man vet vad det är för något. Nu var det kanske mest läskigt. Nya tag en annan dag.

Nu har han sovit, ätit och lekt glatt här hemma. Ska försöka våga mig ut på en vagnpromenad och en kaffe med min vän Eva. Vi ska se om det blir lite mer långvarigt den här gången. Hörs sen.

Löerdag morgon och min man fyllde hela 32 år. Det måste såklart firas sa jag och serverade gamlingen med frukost på sängen. I det lilla gröna paketet låg dessutom ett par Apple Airpods. Så nu behöver han inte längre stjäla mina utan nu har han sina egna. Mycket bra present om jag får säga det själv. Efter frukost promenerade vi till Esplanaden och drack dagens andra kopp kaffe. Hängde där så pass länge att vi även hann skåla i lite iskall rosé i plastglas. För några veckor sedan var staden helt tom på folk. Det är den verkligen inte längre. Bernie sov så snällt i vagnen. Vissa dagar sover han där som en prins medan andra (som dagen efter) sover han inte alls. Tror det tar ett tag för honom att vänja sig vid sittdelen. Han trivdes nämligen väldigt bra i liggdelen och sov där hur länge som helst utan problem. jaja. Tidsfråga. Vid två skildes vi åt. Niki och Bernie gick till Koffparken för att hänga med sin familj och jag åkte hem för att fixa Nikis andra present. Nämligen en liten överraskning jag fixat ihop. Lite före klockan fyra placerade jag en kylbox full med öl på en skoter och åkte till Koffparken. Där Niki och familjen hängde. Väl där gav jag Niki en duk och kylboxen med öl och berättade att alla hans killkompisar kommer på parköl med honom från och med klockan fyra. Att han nu får placera ut sig med duken och ölen i parken så kommer hans vänner snart att dyka upp. Han hade alltså ingen aning om att jag bjudit in alla hans boyz på öl utan det här var själva överraskningen. Han fick såklart ingen mat med sig eftersom han avskyr picknick, så öl i park går bra men absolut inte picknick (gud förbjude). Så småningom dök alla han kompisar upp och dom fick hänga själva uppe på kullen medan jag och Lilla B hängde kvar med Nikis familj ett tag. Där uppe på kullen satt dom sen hela gänget och drack öl. Niki har knappt träffat någon av sina vänner på flera månader så jag tyckte att det var på tiden att han gör något annat än att jobba och hänga med B och mig. Efter familjehänget rullade B och jag hem till Veronika och tvillingarna. Blev serverad blomkålssoppa och vitt vin medan våra tre barn hängde på lekmattan, B kröp fram till Rasmus hela tiden och det var så tydligt hur de två kommunicerade med varandra. Trodde inte så små barn gjorde sånt men dom snackade och skrattade så mycket med varandra. Strax efter sju rullade vi hem. Flyttade B från vagnen till hans bedsidecrib och satte på den danska tv-seren DNA från Arenan. Otroligt spännande tv-serie som egentligen är högst olämplig för mig eftersom den handlar om handel med spädbarn. Mådde så dåligt efteråt och när jag skulle sova drog jag nästan krampaktigt B närmare mig.  Jaja, bra serie hur som.

Sen blev det söndag och mitt livs första mors dag. Hängde största delen av dagen utomhus på promenad och avslutade kvällen med mer dansk hemsk tv-serie. Fick även en hotellnatt av Niki i present som jag får utnyttja när hotellen är igång igen. Ska se om jag tar ett SPA utanför stan eller ett centralt hotell och bjuder in någon kompis att komma över på vin. Huvudsaken är att jag ska få sova ensam. Amen.

Ibland är det lite konstigt att tänka att vi för ett år sedan inte visste att Bernie fanns (och då fanns han knappt). Det är otroligt hur mycket som kan hända på ett år. På samma sätt pratade vi om tiden med Niki idag när vi besökte kyrkogården med Nikis familj på hans pappas 10-åriga dödsdag. Att hur mycket som har hänt i Nikis och hans familjs liv de senaste tio åren och att man har ingen aning om hur de kommande tio åren kommer att se ut. Fint och lite skrämmande på en och samma gång. Livet livet.

Efter drinks på Kyrkogården gick vi vidare till Kosmos eftersom Rivoli visade sig vara stängt. Där åt vi middag tillsammans och skålade för Kaj. Blev lite extra glad i hjärtat där och då för att vi även döpt Bernard till Kaj. Kaj Bernard.

Här har vi min svärmor Gaby, mina två svägisar Malin och Hanna, Niki och Kaj Bernard som just då var lite sur 🙂