-
Bra nyheter och en besvikelse
Idag är det min första officiella föräldralediga dag och semestern är över. Tänka sig. Björnen har varit tillbaka på dagis den här veckan efter förra veckans sjukdom. Jag själv har klämt in en reklamfilmsinspelning innan jag fick jobbförbud och en lunch med Ylva. Har säkert nämt det här tidigare att jag gör voiceovers för finska företags svenska reklamfilmer (exempel på vad jag gjort tidigare). Gjorde även en inspelning för några veckor sedan och i måndags ytterligare en för en stor matproducent. Kul.
Annat trevligt som hänt är att min man blev erbjuden ett nytt jobb. Något jag nu får prata om eftersom alla kontrakt är påskrivna och han har sagt upp sig. Så glad för hans skull. Det enda tråkiga med det hela är att det här är slutet för mina två års gratisåkande på elskoter. Får börja betala som alla andra. Men med tanke på att jag ändå lär rulla väldigt mycket vagn framöver är det kanske ingen jättekatastrof för min del. Niki slutar i alla fall vid midsommar och börjar på sitt nya i augusti. Ser fram emot att ha en helt jobbledig man i över en månad.
På tråkighetsfronten då? Nästa vecka slutar Björnen dagis (inte tråkigt i sig såklart). Hade tänkt att han slutar tidigare eftersom mina föräldrar skulle komma hit nästa vecka och min plan var att ta Björnen till Ingå och hänga med mina föräldrar i 2 veckor. Vi har ju inte setts sen november förra året och jag tänkte att det skulle vara roligt för Björnen att få lära känna sina morföräldrar innan Björnens lillebror gör entré. Kul för mig också att få vara i Ingå och ha sällskap. Dessutom tänkte jag att det hade varit trevligt med tre vuxna på en Björn när jag själv är lite mindre rörlig och Björnen är väldigt rörlig och väldigt snabb. Men nu flyttades mina föräldrars resa igen, den här gången till slutet av juni så nu har jag två helt oplanerade veckor där jag är ensam med Björnen på dagarna. Alla hans vänner går på dagis och folk jobbar ju. Men det lär säkert bli en hel del gå till lekparken, titta på bilar, bussar och kanske rulla runt lite på stan. Tyvärr är han lite farlig att ha ”lös” i och med att han oftast springer fullt åt motsatt håll och är väldigt dålig på stopp och nej. Överväger starkt att rota fram Millahundens gamla flexikoppel. Kanske det hjälper.
Det blir såklart bra. Blev bara lite besviken när mina fantastiska planer gick i kras. Men inget att göra åt. Bara att släppa och gå vidare som en viss känd svensk influencer sa en gång när hon slarvat bort ett kvitto vi behövde efter en kampanj vi gjort med henne. Kan ju såklart också åka till Ingå och vara där ensam med Björnen men då är jag ensam med honom dygnet runt istället för att vi är två om honom mornar och kvällar. Det känns kanske lite för mycket för mig just nu som livslevande boll. Vill ju inte riskera att stressa upp lillebrorsan så att han gör en tidig entré. Så kul ska vi inte ha det.
Den här släpptes i torsdags och damp ner dagen efter på vår terass med Budbee. Den sjunde och vad jag trodde var den avslutande delen av serien om de sju systrarna. Men nu när den så här 800 sidor senare är utläst kan jag konstatera att den minsann inte avslutade någonting alls. Nähä. Nu får man vänta tills hösten 2022 innan man får svar på sina 69847474 frågor de här böckerna har skapat.
Någon annan som läser hela tiden är den här lilla gossen. Det ska pekas på allt och jag ska berätta vad allt heter. Läsarn.
Ja, sen är de 30 sekunderna över och då är det fullt ös igen. Vilding.
Men så sover han ju ibland också. Då kan man sitta här och läsa eller vad man nu vill göra.
Dagens lunch är ändå helt ok för min del. Sousvidad lax (tar 30 min för en fryst en), nypotatis, hollansaise och bönor.
Nu ska jag fortsätta med att tejpa in mittenrummet så att Niki kan måla det ikväll. Jag gör förarbetet och han målar. Alla nöjda.
-
Vecka 35
Nejmen, vecka 35 är här. Kul! Bilderna är dock för en vecka sen, men vad gör det. Då var det fint väder och jag var frisk. Tänkte att vi gör en sådan där uppdatering som jag var bättre på att göra här under förra graviditeten.
Gravidvecka 35:
Hej 34+0. 85% avklarat och 42 dagar kvar av graviditeten.MIN KROPP:
Vikt: Jag äger ju ingen våg och det var ju snart en månad sen jag var på Rådgivningen så jag vet faktiskt inte.
Jag har fortfarande foglossning. Framförallt är jag otroligt stel om jag suttit/legat ner en stund. Känner mig ibland som en 90-årig tant när jag reser mig upp på morgonen. Är jag uppe och går känns det oftast bättre. Men går jag på längre promenader får jag sammandragningar som bara den. Så ja, lagom är bäst. Tycker annars om man bortser från min förkylning att jag mår 100% bättre sen jag slutade jobba. Att ta semester och behålla Björnen på dagis sex timmar om dagen fyra dagar i veckan kan man ju tycka vad man vill om. Men för mig har det verkligen gjort skillnad på mitt mående. Innan kände jag mig stressad och otroligt trött hela tiden. Nu känner jag mig lugn och glad på ett helt annat sätt. Dessutom har jag inte alls haft huvudvärk lika ofta som när jag jobbade. Då kunde jag ha huvudvärk flera dagar i rad som inte gav sig, ibland flera gånger i veckan. Sen jag slutade jobba har jag haft huvudvärk en gång. SÅ skönt.
VECKANS CRAVING:
Fortfarande dåligt med cravings här. Hade inga med Bernie. Har inga nu.
BEBISEN:
Är nu 45 cm lång och väger ca 2,350 kilo (enligt appen Preggers). Han är lite mindre än snittet, precis som Bernie var. Ja, eller det sa dom på det senaste ultraljudet i vecka 20. Man har ju ingen aning om hur det gått sen dess. Har överlag funderat en hel del på det här med checkar under graviditeten. Jag skulle vara med i en vaccinstudie för RS-virus den här veckan (gick ju inte i och med sjukdomar) men då frågade dom hur min moderkaka flyttat sig. Hur ska jag veta det? Jag vet att den satt på framsidan vid ultraljudet, men då sa barnmorskan att det är för tidigt att säga var min moderkaka kommer att hamna i och med att magen då ännu var liten. Varför kollar man inte sånt i ett senare skede? Eller kollar att allt ser bra ut? Dessutom kan jag tycka att det egentligen är lite underligt att jag nu är i vecka 35 och fortfarande inte har genomgått någon form av inre undersökning. Tex skulle det vara bra för kvinnor som har en kortare livmodertapp? Men det vet man ju inte om man har i och med att ingen verkar checka det.
Jag tror annars att bebisen mår bra. Sen jag blev förkyld tycker jag att rörelserna är mindre. Men jag vet inte om jag bara inbillar mig eller om det har att göra med att bebisen är större. Fortsätter han vara lugnare kommer jag nog försöka få en extra check.
Det var det.
-
Förra helgen innan dagisboban slog till
En riktig sjukdomsvecka här i Tammelund har vi haft, eller har fortfarande. En ganska hemsk sådan framförallt för lilla B med flera läkarbesök, över 40 graders feber, hosta, andningssvårigheter, spyor och så slutade han att både äta och dricka. Så himla hemskt faktiskt. Till slut fick vi ge honom vätska med doseringssprutor för att få i honom något. Fick bokföra varje intag och öka på allteftersom han spydde upp allt. Usch. Men nu, fredagen i ära åt han faktiskt själv för första gången sedan förra helgen. Med aptit dessutom så vi är ute på andra sidan. Puh. Kommer ihåg när jag var gravid med B och funderade på det här med sjukvårdsförsäkring, behöver man en sån eller inte? Men så efter den här veckan då vi snabbt genom försäkringsbolagets sjuksköterskor fått tid hos specialister inom en timme utan att någonsin behöva köa, så känns den där 500€/året som piss i havet. Måste skaffa en likadan till lillebror.
Jag och Niki var båda friska och pigga i början av veckan men har nu båda åkt på samma sak fast i en lättare version. Alla barn i B:s dagisgrupp har dessutom råkat ut för samma. Jag tänkte på det när jag hämtade honom förra fredagen och han var en av få barn på plats, att nu jäklar går det något vi inte vill ha hem. Så var det med den saken. Den här veckan har det tydligen bara varit 2 barn på plats. Säger en del om den här smittan. Något annat än coviden dock, för den testade vi negativt på.
Men okej. Innan Björnen blev ordentligt sjuk var det fint väder och helgen var på intåg. Vi börjar därifrån.
Det var fredag, solen sken och efter att ha lämnat Björnen solig och glad på dagis körde jag ut till Ingå. Jag har ju knappt varit här det här året annat än för att kolla läget. Likaså den här fredagen. Lägescheck av Ingåhuset. Älskar ju verkligen det här stället och förra året bodde vi ju här under långa perioder. Det här året har det bara inte riktigt blivit av. Dels för att Björnen gått på dagis men också för att det känts som ett projekt att åka hit över en helg och sen städa och fixa när jag inte alltid mått så bra. Men snart kommer mina föräldrar hit för sommaren och då kommer jag också vara här lite mer.
Klippte i alla fall gräset vilket var svinjobbigt med en mage. Men fint blev det.
Tog även en sväng med dammsugaren för att ta bort diverse döda djur, sen sänkte jag värmen som stått på högre grader under vintern. Ja, sen åt jag en snabb lunch på det gamla biblioteket inne i Kyrkbyn och sen var det dags att hämta lilla B på dagis.
På kvällen lagade vi middag och jag öppnade en flaska av Natueros alkoholfria rosé.
Niki grillade kycklinginréfilé och champinjoner. Nam.
På lördagsförmiddagen tog vi en promenad till Kasbergsparken där körsbärsträden just slagit ut. Parken ligger endast ca 1,5 km från vårt hus, så en kort promenad bort.
Köpte kaffe och beundrade träden
Det var väl egentligen här vi började märka att lilla B inte var riktigt pigg. Han bara satt i sin vagn och tittade apatiskt. Väl hemma tog vi tempen på B och då hade han över 38 grader. Blev en lugn eftermiddag i sängen med Babblarna.
På söndagen stannade Niki hemma med lilla B och jag åkte till Gumbostrand med Sara, Fanny……
…och Linn
Åt brunch och pratade bort två timmar.
Beundrade allt fint i shoppen
SÅ mycket man skulle vilja ha här va.
Sen kikade vi på konst. Älskar Juliana Hyrri som just nu ställer ut. Man var ju inte jätteförvånad över att nästan alla hennes verk redan var sålda. Hade jag varit rik hade jag köpt ett verk av henne asap.
Sen åkte vi hem igen med lite omvägar eftersom jag var lite dålig på att förstå var jag numera bor. Men bra gick det.
Sen har vi fortsatt sjukstugan som blev så mycket värre på måndagen. Usch och fy. Men hej, nu är vi ute på andra sidan. Äntligen.