-
Kompishelg
Nu är det ju snart helg igen, men tänker att vi låtsas som om det här inlägget publicerades på tisdagen som det var tänkt. Har haft en vecka med väldigt mycket innehåll. Louie fick sin CT-scan på barnsjukhuset (som var en jobbig upplevelse i sig) och bildresultatet var som tur bra, sen smårenoverar vi ju här hemma plus att jag håller på att organisera för min vårdledighet som börjar snart. Kommer börja frilansa 15-20 timmar i veckan plus ha Louie och även Bernie då från 15:30 så att, försöker få allt annat som behövs göras undan innan vårdledighet/jobbstart. Är helt bra på att bolla många saker samtidigt men jag är ändå inte Harry Potter. Tyvärr.
Helgen, ja eller torsdagen då (start på helgen) inleddes med lunch på The Souk i Kampen med Ellen och lilla Afred . Ellen och jag känner varandra sen studietiden och även hon har en höstpojke 2019 sen tidigare. Nu har hon blivit tvåbarnsmamma och det firades med en liten lunch. Kanske skumpa snart också Ellen? Skåla sådär ordentligt. Kanske på min Varpanaiset om en månad?
Louie som för några månader sedan var ganska välklädd har nu växt så mycket att han numera kläs i Bernies gamla dagisoutfits. En blandning hejvilt av vad jag än hittar i lådorna som fortfarande är relativt hela. Ska köpa några fler tights till honom insåg jag häromdagen, de flesta av Bernies gamla 86:or har hål på knäna. Så kan vi ju inte ha det.
På kvällen lagade vi kycklingsallad med svartris, mango, mozarella, hemmagjord pesto på koriander&cashew och youghurtsås med citron och vitlök. Är besatt av svart ris för tillfället. Vill äta det till allt. Nam.
På fredagskvällen kom Nikis studiebästis Christian på besök. Han arbetar som pilot (Niki har också en utbildning som commercial pilot) och hade ett stopover på ett dygn i Helsingfors och passade på att hälsa på oss. Senast vi sågs var jag och Niki varken gifta eller hade barn och hus så det var verkligen på tiden att vi sågs. Hade saknat Christian massor och det var så kul att få höra allt om hans numera vuxna liv. Ingen bild på Christian eller maten, men så här såg jag ut.
Och så här!
På lördagen planterade jag vårblommor i krukor på framsidan.
På kvällen kom Ylva över på middag och så gick vi igenom alla mina bebissaker. Blev själv lite förvånad över hur mycket stuff vi hade. Bra för Ylva, det enda hon behöver köpa är typ en vagn?
På söndagen tog jag och Jonski ett glas vin på Löyly och snackade livet några timmar. Otroligt välbehövligt.
Slut på helg.
-
Att hitta sin hjärna
Nåja! Jag slutat amma och Louie har börjat sova hela nätter. Hurra! 19:00-05:30 sover han i ett svep och även om det är tidiga mornar så känns det magiskt. Ibland förstår man först efteråt hur jobbigt någonting har varit.
Tror inte jag fattade hur sliten och jävlig jag var den sista tiden när jag väl var inne i det. Hur min hjärna inte hängde med, hur mitt humör liksom inte fanns där. Att kämpa hela nätter och mornar med en bebis, plus sömnskola (Niki har ansvarat över Bernie) har verkligen tagit på mina krafter. Men nu när han äntligen ÄNTLIGEN sover så var hela sömnskoleriet värt det tusen gånger om. Känner mig som en ny människa. Kan liksom tänka igen? Har SÅ saknat min hjärna. Har aldrig känt mig så korkad som under de senaste tre månaderna. Tror min low point var när jag glömde bilen i Prismas garage och tog bussen hem. Bra Lina.
Det var enklare under Bernies bebistid eftersom vi var två föräldrar som hjälptes åt med ett barn. Med Louie har jag dragit majoriteten av lasset. Tur att Louie är en glad och härlig liten person. Med ett barn turas man om mycket mer, med två barn gör båda föräldrarna saker hela tiden. Det blir inte så mycket ”egentid”. Båda bara gör, fixar, matar, byter blöjor, städar, plockar på autoläge.
Tänk att jag och Niki inte varit ute på restaurang en enda gång ensamma sedan Bernie dök upp i våra liv. Vi har liksom rattat föräldraliv 100% sedan november 2019 och enda gången vi båda sovit borta från Bernie var när Louie föddes. Vet inte om det direkt räknas som en datenight?
Nu däremot känner jag att jag verkligen skulle vilja göra något en kväll med bara Niki. Någonstans utanför hemmets väggar och utan barn. Kanske i slutet av april när Nikis mamma är tillbaka i landet och bor hos oss. Skulle vara så roligt. Liksom ge oss en klapp på axeln för att ha klarat mer än två år som föräldrar.
<3
-
Att hitta ett golv
Redan på visningen av vårt hus la jag märke till att det vita parkettgolvet från Timberwise behövde fixas. Det hade gulnat ordentligt genom åren och konstigt nog fanns det ett parti med brädor som hade en helt annan färg än resten av golvet. Väldigt märkligt gjort. Så innan vi flyttade in kontaktade vi massa golvföretag. Vi skickade bilder, frågade om Timberwisegolvet gick att slipa. Pratade med Timberwise och deras experter. Slutsatsen var att ingen kunde garantera att det skulle bli bra när det var fabriksmålat vitt och inte träfärgat.
Här ser man tydligt de olika färgerna i golvet.
Ett företag sa att dom gärna slipar och behandlar det för 5000€ men att det kan hända att vi efteråt vill lägga ett helt nytt golv i och med att resultatet kanske inte skulle bli så bra. Så vi drog oss ur alla golvplaner. Bestämde oss för att flytta in och fundera vad vi vill ha för golv i framtiden.
Sen har vi bott här med ett gult parkettgolv, vilket i och för sig varit skönt. Att ha småbarn i kombination med ett golv man inte bryr sig ett skit om är faktiskt ganska härligt. Men samtidigt har det stört mig. Mitt visuella öga har verkligen varit irriterat. Inte minst när jag testat sådär 10 olika potentiella väggfärger genom året. Ingenting är fint med gult golv.
När vi bott i huset i ca ett halvår råkade Bernie sparka sönder ena sockeln på vårt kök. Alltså den nedre listen av kökskåpet på ändan föll av. Jag kikade under och blev väldigt förvånad när jag hittade en stavparkett. Fynd! Efter det fyndet har jag tjatat om det här golvet. Att vi ska ta fram det, slipa det och behandla det. Men samtidigt visste vi inte hur långt golvet gick, vilket skick det var i (någon har ändå lagt en annan parkett ovanpå) eller hur det skulle bli. Dessutom ville vi inte slipa golv nu med tanke på att vi både har småbarn och bor här (orka flytta ut för renovering just nu).Men så har jag sett golvet hos våra grannar. Hur fint det varit och att det gått på hela övre våningen. Så en dag förra veckan när solen sken fick jag nog av gult golv. Jag textade Niki och meddelande att nu åker golvet ut. Sån är jag. Konsulterade min egna svägerska som just lagt ett golv om hur man tar bort ett golv. Sen var det bara att hitta rätt ända och börja.
Niki kom hem och hjälpte till efter att barnen somnat. Vi kastade bort planka för planka och mer och mer av originalgolvet kom fram. Jag tjöt av glädje, skrattade och kände att jag vunnit på lotto. Golvet var i superfint skick. Alltså bättre än vad jag ens kunnat önska.
Det enda lite tråkiga var att till skillnad från våra grannars hus fortsatte golvet inte in i sovrummen. Istället verkar vi ha någon form av plastmatta under, så vi har valt att lämna Timberwisegolven där så länge. Den dagen då vi slipar golvet lägger vi en ny stavparkett i alla sovrummen som matchar resten. En annan grej som vi i och för sig trodde skulle dyka upp var att golvet i mitten av köket måste lagas. Där har det nämligen gått en vägg. Vårt kök har öppnats upp för tio år sedan genom att riva en vägg, innan dess var det halvt stängt. Så det var det tråkiga. Men köket löste jag med en matta. Hehe.
Det blev en helt otrolig skillnad med ett annan golv. Allt har fått ett annan look. Bara känslan att gå på det här golvet är något helt annat. Det är så lent och ljudlöst. Njuter liksom att gå barfota och känna träet under fötterna.
Nu ska jag bara komma fram till vilken väggfärg det blir. Var inne på en ljus varm beige, men kan bli att det blir för gult med det sydvästliga solljuset som kommer in här.
Dolde ”köksväggen” i golvet med en Lohals från Ikea. Mattor kan man använda till mycket.
Det var historien om hur vi hittade ett golv. Vad tycker ni?
