• Random

    Att inte våga

    Ibland när jag är lite modig, kanske har ett glas eller två innanför västen så tänker jag att jag borde starta ett eget bolag. Frilansat har jag gjort genom åren, till och med ganska mycket. Så pass mycket att arga brev från företagarnas pensionsförsäkring dykt upp i min brevlåda. Men jag har aldrig haft ett eget företag, utan alltid använt en nisse i Pargas för fakturor och aldrig aktivt sålt det jag gör.

    Det jag frilansat med har varit alltifrån ljudinnehåll för demensboende i Sverige, reklamfilmer, PR, events, starta upp utländska bolag i Finland. Men det är projekt som ramlat in i mitt knä och som jag därefter utvecklat. Men ibland slår tanken, borde jag bara starta mitt eget. Göra min egen grej. Vad det nu än är? PR?

    Men jag kommer från en familj där min pappa jobbade som sjökapten på ett rederi och min mamma på kommunen. Vi var inga företagare. Något som hur jag än vänder och vrider på det verkar vara ärftligt. Barn till företagare skapar företag, vi andra verkat tycka att det är otroligt obehagligt.

    Tanken slår mig, är det nu? Är det dags? Men fy fasiken vad skrämmande. Var skulle jag ens börja?
    Också otroligt mycket enklare att bygga något om man från början är relativt rik. Hej huslån.


    Min dröm är att göra det jag kan. Lösa problem, öka tillväxten, ge företag synlighet och gärna genom kreativa och lite märkliga lösningar. Så som jag jobbar.

    Men ja, usch. Jag vet inte.

    Nu skrev jag det här, med två glas vin innanför västen. Lär säkert ångra det imorgon.



  • Random

    Veckan som gått

    Tack för alla kommentarer, meddelanden, dm och samtal. Fint att få så mycket pepp från håll och kanter. Jag mår bra, det gör jag verkligen. Ingen har ju dött, bara jag som får tänka om lite.

    Det är dock lite märkligt, att så fort man slutar med ett arbete och får lite distans så är det som att ens hjärna så småningom tillåts att se andra perspektiv. Vilket jag tror är det flesta av oss även upplever när vi är föräldralediga. Tid och paus från ens vanliga liv kan vara hälsosamt och ge en ett helt annat fokus. Med det sagt så har jag börjat komma igång med framtidsutsikterna, vilket märkligt nog i sig känns som ett fulltidsjobb.

    Men jag har också hunnit träffa vänner, städa hus, springa, planera trädgård och annat som man blir glad av.

    Har slängt ihop lunchsallader av allt kul man kan hitta i kylskåpet. Halloumisallad är ändå inte helt illa pinkat.

    Sprungit massor. Ser fram emot att grus och is försvinner så att man kan få upp tempot lite mera.

    Hämtat barnen tidigare från dagis och tagit metron till kompisar på playdate i stan.

    Kompisar som äger valpar.

    Kört ut till Esbo för lunch med Jonski i deras nya hem. Superfint!

    Städat hemma. Rivit ut skåp, organiserat, skurat ställen man aldrig orkar skura.

    Solens återkomst har varit väldigt bra för mitt humör. Tänk att jag har hängt ute på vår inglasade balkong i +18 grader. Inglasade balkonger är för övrigt något att satsa på om ni har möjlighet.

    Bara det att mitt olivträd från förra året verkar ha överlevt. Då har det ändå varit -20 på balkongen under januari, om än helt skyddat från vind och snö. Men det är väl det absolut svåraste med medelhavsväxter, vad man ska göra med dom under vintern. Förra året försökta jag övervintra Jonskis olivträd i vårt elrum. Det var helt tydligt för varmt där, för dog gjorde det. Brutalt.

    Men bladen är kvar, även om vissa är lite torra. När jag skar lite på stammen häromdagen var den levande grön bakom barken. Fantastiskt.

    Fördelen med att bo på ett berg är att ljuset alltid hittar hit. Men jag hade helt glömt bort det här skarpa vårljuset. Hur det känns i hela kroppen och att man plötsligt inser hur otroligt smutsiga fönster man har.

    Okej, när jag skriver det här inlägget är det väldigt grått och blött ute. Men vad gör det när jag vet att det bästa vi har ligger framför oss.

    I lördags var jag på en karaokebar och firade min kompis Evas födelsedag. Har ångest så här flera dagar senare varje gång jag tänker på hur otroligt högt och falskt jag sjöng min sång. Man riktigt såg hur dåligt alla mådde när jag tog i. Fy fan. Håll mig borta från mikrofoner.

    Men som tur fick jag terapia med Jonski igår kväll i vårt nedre vardagsrum. Pasta, rödvin och en riktigt bra vän är balsam för själen. Det var det!



  • Random

    Att bli av med jobbet

    Ni som hängt här ett tag vet att kanske den här bloggens nisch är berättelser från vardagen i kombination med ärlighet. Ärligheten kommer oavsett om jag vill det eller inte. Tänk att mitt inlägg om missfall än idag är något som kvinnor dagligen klickar in sig på. Att så många mailat, ringt, skickat dm genom åren om den biten har gjort att inlägget känts värt det, så här i efterhand.


    Så till nästa ärliga bit. För 1,5 vecka sedan blev jag uppsagd. Från mitt drömjobb. Yepp, det sög. Jag startade Podimo i Finland och lämnade för att hoppa på ett annat fantastiskt poddprojekt. Det var ljuvligt så länge det varade.

    Jag grät, min chef grät. Ingen av oss ville det här. Men världsekonomin i världen gjorde helt enkelt att mitt jobb försvann. Det är sorgligt, jobbigt och läskigt att bli uppsagd. Vad händer nu?

    Men vet ni. Jag är okej. Jag gjorde ett bra jobb, jag gjorde allt jag kunde. It is what it is.

    Nu har jag tid att ta tag i projekt jag inte tidigare hunnit med. Så som den här bloggen. Jag kan fixa saker i vårt hem, hämta barnen tidigare, springa flera mil, söka jobb, laga mat, läsa böcker och verkligen optimera allt annat som inte hunnits med.

    Jag är duktig på mycket. Jag kan försäljning, marknadsföring, digitala strategier, performance marketing, PR, events, content, relationer, dessutom är jag är kreativ. Vad jag inte kan är finska. Men det skiter vi i. Jag är driftig, orädd, kul och fantastisk på problemlösning (ser möjligheter). Så. Det blir bra. Som alltid.


    Hur som. Tack för att du är här. Tack för att du läser den här lilla bloggen. Vi är ett team ändå.



    Med det sagt, nu när jag har tiden. Vad vill du se mer av här?