L I N E R I E T

Januari är trots allt min födelsemånad, men herregud vilken tråkig månad det är. Schas! Kan januari inte bara ta slut? Nu vill jag ha vår. Få slippa snöskiten, kylan, halkan, mörkret. Jag vill ha vår. Vill gräva, plantera, vara utomhus med barn endast iklädda vindfleece och mössa. Vill dricka vin på min balkong, äta grillmat och ha övertalningskampanjer för att barnen ska lämna studsmattan och gå och sova för kvällen (fast det är ljust).

Kanske det var för att snön kom så tidigt i år? Eller för att världen annars också känts så otroligt mörk, som gör att våren, sommaren och ljuset saknas så otroligt. Dagligen googlar jag tider för soluppgångar för diverse dagar. ”När går solen upp 25.2 i Helsingfors?”. Ni förstår. Något att sikta in sig på som inte känns så långt borta.

Men vet ni, snart är vi där. Snart är vi där. Tills dess ska jag vara extra extra extra snäll mot mig själv.

Snart är vi här.

Vädret fortsätter att vara väldigt mycket januari och dagar som idag när det regnar och blåser snö från alla håll och kanter, så känns inte utomhuslöpning jättelockande. Jag som lider av lite gymskräck har heller inte satsat på ett gymkort. Även om tanken slagit mig. Det har aldrig slutat bra de få gånger jag haft ett. Handlar väl egentligen om okunskap och att jag blir extremt obekväm så fort jag sätter en fot på ett gym. Vet helt enkelt inte vad jag ska göra där, eller hur alla avancerade maskiner fungerar.

Gå på klasser hade kanske varit ett alternativ. Även om jag förmodligen skulle förstå det mesta av finskan så känns idén ändå obekväm. Vill att det ska kännas kul och bra. Kanske därför jag älskar löpningen och youtubeträningen. Man får göra allt på sina egna villkor, ifred.

Hör ju själv att jag låter som en gammal eremit. Så kan det vara!

Men hemmaträning i vårt TV-rum med Sandra Friberg på Youtube är perfekt dagar som dessa. Gjorde det här Stepup-passet, plus lite styrka innan jag avslutade med 8 min mage, som jag alltid avslutar med. Tycker även att det åtta minuters magpasset är perfekt att dra igenom dom dagarna man inte riktigt orkar träna men ändå vill göra något. Tips.

Kommer ni ihåg de gamla goda tiderna? Då jag skrev sådär 350+ inlägg i året? Otroligt så här i efterhand, att jag lyckades upprätthålla det tempot under så många år. På den tiden började jag varje måndag med att summera helgen i text och bild. Hade det varit en riktigt aktiv helg kunde det där inlägget ta sin lilla tid att få till. Tur för mig då när jag gör en favorit i repis och kommer här med det klassiska helginlägget att min helg var lugn som en filbunke. Räknar därför med att det här inlägget hinns med under min lilla lunchpaus. Mellan pitcher och redaktionsmöten så kan man sticka in huvudet i den här långsamma men ack så trevliga blogg och säga hej.

Niki var som sagt i Österrike under helgen och jag och barnen hade huset för oss själva. Älskar verkligen min man och det mesta vad han gör, men ibland är det otroligt skönt att vara ensam hemma, om än med barn. Man kan äta vad man vill utan att det behövs diskuteras, man kan gå och sova tidigt utan att bli retad och man kan se på trash-tv ifred. NICE.

Vi börjar med fredagen. När barnen var nattade och höll på att somna hällde jag upp ett glas vin från flaskan jag och Niki öppnat kvällen före men inte hunnit dricka upp. Flaskan hade vi fått av Nikis kompis som köper viner på auktion och den här från glada 2013 förtjänades att drickas upp. Vaska gör vi inte i det här hushållet. Särskilt inte sådant som inköpts på auktion av kompisar med starkt vinintresse.

Två glas och fyra avsnitt av Love is Blind senare kastade jag in handduken och gick och la mig. För er som nu är oroliga och funderar om vi inte äger en TV så kan jag lugna er med att det gör vi absolut. Det är bara lättare att vara på övervåningen när barnen håller på att somna. Man ska inspireras av böcker och boken Godnatt, Alfons Åberg har sannerligen inspirerat min äldre son till viktiga frågor efter läggdags. Ni som vet, ni vet.

Lördag och vi alla vaknade strax före nio. Jag bakade ett lass med bröd och serverade helgfrulle till oss tre.

Sen gick vi ut. Eller okej, det tog glada 45 minuter att lyckas få ut båda två utan att brotta ner dom. Att få ut barn med egen vilja är en konstform i sig. Det tar tid och man blir svettig. Väl ute kan det gå bra. Eller så vill dom in direkt. Man vet aldrig riktigt vilket. Men pulka lyckades vi åka, vissa drar upp pulkan med snöret, andra inte.

Tre timmar i strålande solsken lyckades vi ändå vara ute innan den yngre fick nog och ville gå in.

Jag värmde upp en ragu från frysen som jag lagat några dagar tidigare och kokade pasta från Alanya Market. Har ni varit där? Man måste veta vad man ska ha om man går dit annars är man ganska snabbt vilsen. Men fynda det kan man.

När barnen somnat lekte jag SPA. Bastade, badade, gjorde inpackningar, färgade ögonbrynen, gjorde en enzympeeling och var sådär vackert röd efteråt.

Så blev det söndag och ingen av oss ville gå ut. Det var grått, plusgrader och allmänt tråkgit. Så vi tog bilen till Leikkiloula och brände 2,5 timmar med att klättra. Det trevliga med syskon med så lite åldersskillnad är att man bara kan släppa lös dom där inne. Sen sköter dom sig själva och hjälper varandra. Märkligt hur bra dom kommer överens när man bara ger dom frihet under ansvar.

På eftermiddagen kom Emma och Hugo på playdate och bulle. Sen körde vi till flygplatsen och hämtade hem familjens pappa.

Niki som började jobba på Wolt i början av januari woltade pizzor med sina pesonalförmåner, korkade upp ett vin från Wien och nattade barn. Det var det.