L I N E R I E T

Det är första mars och jag övervägde att ta på mig sneakers imorse bara för att manifestera vår. Men så möttes jag av slasken på trappan och kände att jag inte ville vara en av de där 15-åringarna med bara anklar i snöstorm. Är för gammal helt enkelt. Också en insikt.

Annars då? Jag har haft en tuff vecka. En inte alltför rolig sådan alls faktiskt. Har tröstat mig med småfolket hemma och min otroligt peppande man. Ibland undrar jag hur jag lyckats hitta en sådan som han? Otroligt fynd jag gjorde på en nattklubb för nästan exakt tio år sedan. Så mycket att vara tacksam över ändå, något som är extra bra att tänka på i turbulenta tider. Allt det man har.

Hur som helst. Den här bloggen har tuffat på i ett långsamt tempo de senaste två åren. Men glada nyheter för er som följer med här än idag. Från och med idag kommer det här bloggen börja leva igen. Då menar jag inte en gång i veckan, utan jag menar i princip varje dag. Med undantag ibland.

Det blir omålade möbler, mat, familjeliv, trädgård och annat otroligt vardagligt men mysigt.

Hänger ni med?

Nu kör vi.

I februari förra året packade jag ihop mig och Bernie och tog båten över till Sverige. Väl där jobbade jag därifrån medan mina föräldrar och min moster tog hand om Bernie på dagarna. Ett väldigt lyckat koncept. Så varför inte göra det igen? Den här gången packade jag bilen full och tog med min yngsta son till ”Stora båten”. Det var hans tur, till och med storebrorsan höll med om det. Även om han lyckades förhandla till sig ett nytt pussel under samma konversation. It takes one to know one.

Innan vi åkte hade Louie sin värsta ”nej-sägar-vecka” hittills, så jag hann nästan ångra valet av resesällskap. Men det händer något magiskt när man reser med endast ett barn. När man har två barn, (eller flera) och endast tar iväg ett barn på en tur så bryter man en konstellation och det blir en helt annan grej. För alla. Så nej-sägarn fortsatte att säga nej, men var glad och bara det gör det härligt.

Själva båtresan gick bra. Skippade bollhavet på ditvägen och efter middagen gick vi båda och la oss.

Väl i Sverige kändes det lite som att fuska när man kom till barmark och sol. Okej, det var inte sol hela tiden. Men det var såpass varmt att man kunde ha mellansäsongsoverall och springa utan att halka.

På dagarna tog min mamma och moster med Louie på äventyr. Louie fick uppleva både teater, simhallen och så fick han uppleva mammas förra arbetsplats, brandstationen. Ingen dålig underhållning.

Jag passade på att träffa vänner. Många vinmiddagar med gott snack.

På dagarna använde jag min brors hem som kontor. Muminkoppar och bra uppkoppling. Mycket praktiskt.

Och så fikade jag med kompisar och familjemedlemmar. Här ett stycke semmelkladdkaka. GOTT!

Mina föräldrars tollare Ally som tidigare varit lite skeptisk till mina barn blev väldigt förtjust i Louie.

Och Louie blev av med lockarna och den hemklippta luggen. Han såg plötsligt ut som en liten pojke. Otroligt vad ett frisörbesök kan göra.

Överlag var han himla nöjd och glad.

Fick träna på att cykla. Allt är så mycket lättare när man inte behöver ha 23 lager med kläder.

Och fördelen med att resa med bil är att man kan ta med sig allt. Som vagn och cykel.

Och fynda med sig saker på second hand. De här två nattduksborden kostade tillsammans 120 kronor. Tänker att dom ska få nya handtag och bli gröna.

Våra tio dagar i Sveriges egentliga huvudstad var överlag väldigt lyckade.

Vågade till och med lekrummet på Silja Symphony på hemvägen. Kände mig riktigt modig när han dök in med huvudet i bollhavet. Nu blir det norovirus (magsjuka), tänkte jag. Men hej, så här fem dagar senare verkar vi ha klarat oss.

Väl tillbaka hemma har vi en helt annan situtation med syskonen emellan. Innan vi åkte slogs dom två ganska mycket. Nu efter resan är dom så glada att vara med varandra. Leker tillsammans och är snälla med varandra, och det mina vänner är magin med att ibland separera på syskon. Tips!

Mera snö har vi fått på sistone. Ibland har det varit svinkallt och ibland nästan plusgrader. Jag har sprungit i alla väder och alla underlag den senaste tiden. Har vant mig vid att fem kilometer i snö inte känns som fem kilometer på barmark. Helt olika saker. Men är stolt över mig själv hur jag sprungit på ändå. Oavsett -13 eller inte.

Ibland går jag runt i vår trädgård och funderar, planerar och drömmer om var jag ska gräva när snön och tjälen släppt. I slutet av förra året sågade Niki ner tre träd som alla var i dåligt skick och plötsligt fick jag lite mer plan yta, något man blir glad över när man bor på ett berg.

Har levt i stickade tröjor och tights. Aimn är tightsen som gäller i det här hushållet.

Lagat gnocci med tomatsås och burrata. Man steker gnocci i stekpanna ordentligt. Det här med att koka gnocci är ett dumt påfund som ni absolut genast ska sluta med.

Perfekta lördagsmaten när man vill äta något varmt, mjukt och vegetariskt.

Även om jag drömt om vår och sommar så är det något väldigt trevligt med tända-ljus-livet också.

Just det, det här finbesöket skojar man inte bort. Säg hej till Hedda 10 veckor. En golden i sportversion (jaktgolden)

Nikis hundfeber ökade med sådär 100 grader.

Så har vi röstat och fått en ny president. Niki och jag röstade på olika kandidater. Ni kan ju gissa vem som röstade på vem 🙂