L I N E R I E T

Vad konsumeras i detta nu i form av innehåll (som vi så glatt kallar det inom min bransch).

Läser:

Det senaste året har jag hittat tillbaka till något av det absolut bästa vi har, nämligen Biblioteken. Jag reserverar böcker jag vill läsa på nätet och plockar upp dom på mitt närbibliotek när det är min tur i ordningen. Att läsa en bra bok med hårda pärmar är kanske något av det lyxigaste jag vet. Just nu läser jag Karolina Schützers debutroman, Under stjärnorna i Paris. En roman som handlar om den nyskilda trettiofemåriga TV-reportern Sophia. Hon är totalt bombsäker på att få jobbet som utrikeskorrespondent i Kairo och blir därför otroligt chockad och arg när jobbet går till en annan. Mitt i allt ärver hon en bar i Paris och i och med den ofrivilliga tjänstledigheten tar hon flyget ner.

Kanske något av det mysigaste som finns är att läsa om böcker där folk ärver gamla ställen dom inte visste fanns. Så även här. Man vill sträckläsa sig igenom hela faderullan på en enda kväll. Tillskillnad från många andra böcker där det ärvs saker så är det här inte riktigt liiiika gulligulligt och det är jag glad över. För mycket av mysandet klarar inte ens jag av, och då är jag rikssvensk.

Ser på:
Som så många andra ser jag såklart på den svenska versionen av Love is Blind på Netflix. Har man sett de amerikanska versionerna tidigare så är man väl bekant med konceptet. Men för er som inte vet (hej mamma, Hej pappa) så är det kort och gott ett dejtingprogram där deltagarna dejtar utan att se varandra. Så småningom får man fria och svarar personen på andra sidan väggen ”ja” får man träffas och därefter åka på semester ihop. Fyra veckor senare vandrar paren ner för altargången och det återstår att se om paren gifter sig, eller inte.

Hur som den svenska versionen har än så länge varit saftig. Har dock svårt att tro på att ett enda av de här paren kommer at fungera. Oj vad det skär sig, oj vad man ser på deras blickar att saker inte är som det ska. Oj vad lila hår inte är fint tycker Catja (jag håller med) och oj vad Sergio är obehaglig. Ni vet. Det händer grejer. Om jag ser fram emot dagens fyra avsnitt? JA DET GÖR JAG. Tur för mig att Niki åkt till Österrike och lämnat mig och barnen hemma. Nu vet ni vad jag gör ikväll när barnen somnat.

Lyssnar på:
Svenska poddar som jag alltid återkommer till är Surret, P3 Dokumentär och Förhörsrummet. Numera lyssnar jag även på Rullar vi (har dock paus) och Fint, Fult och Pengar. Bland de engelska poddarna är jag ett stort fan av Short History of och Real Dictators från Noiser.

Två låtar jag lyssna på:
Alaska – Maggie Rogers
Un peu plus souvent – Alexia Gredy

Nej men hallå hallå. Solen skiner, himlen är blå och det är sådär trevligt kallt ute (-3). Dessutom har jag fått förvånansvärt mycket gjort idag. Hurra! Så tar en paus från alla interna system och hälsar på här. Idag är dagen som jag måste bestämma mig om jag ska behålla den här bloggen eller inte. Ser ni det här inlägget imorgon så betyder det att jag har bestämt mig för att vara kvar ett år till. Behöver nämligen betala bloggens alla kostnader idag (domän och hosting). Hade egentligen tänkt lägga locket på, men efter en lunch med min svägerska Hanna valde jag att fundera vidare. Skriva lite och se hur det känns.

Så nu skriver jag lite till och ser hur det känns. Känns det kul?

På tal om att känna saker körde jag två pass i rad med Sandra Fribergs youtube igår. Ett med Kettlebell och ett med minibands-pass. La även till ett 10 min core på det. Det känns i kroppen idag. Aj. Måste verkligen rekommendera hennes kanal. Så enkla, snabba och bra pass att göra när kidsen somnat eller under lunchen när man jobbar hemifrån. Man kan dessutom välja nivå, lägga till tyngder osv om man vill.

Vårt hemmagym numera består av Motionscykel, Situpbräda (heter det så?), diverse hantlar, minibands, kettlebells, stepupbräda och mattor såklart. Börjar ändå arta sig. Drömmen hade väl varit ett löpband, men det behöver vara lätt vika ihop och förvara. Tänker inte vara en sån som har träningsredskap framme som någon form av inredning. Det går icke!

Ett av mina nyårslöften för i år är att återinföra helgfrukosten. Våra barn har börjat vakna sådär 9:ish på helgerna, vilket gör att vi inte längre behöver turas om att ha sovmorgon. Istället kan vi alla gå upp samtidigt och laga en pangfrulle. Så mycket trevligare än den där gröten man skvätt fram 07:00 en lördagmorgon. Firade med att nattjäsa havrefrallor. Så glad över att vi äntligen är här.

Det var det hela. Nu ska jag återgå till jobberiet och efter det glida ner längs Alexandersgatan för en klassisk AW med min kära vän Jonski. Hejsvejs!

Årets där jag var mest stolt över: 
Som jag skrev lite om i förra inlägget. Att 2023 var året då jag verkligen lärde mig att springa. Jag bestämde mig i början av mars att jag sakta men säkert ska få in en rutin där jag springer tre gånger i veckan. Som motivation köpte jag ett par splitternya Asics Gel Nimbus 25 och skaffade premium versionen av Runkeeper. Följde ett nybörjarprogram där jag varierande spinga/gå. I början gick jag mer, men efter ett tag klarade jag att springa fem kilometer långsamt utan att gå. Framförallt bestämde jag mig för att vara snäll mot mig själv. Göra springandet lustfyllt och roligt. Hitta min egen motivation till träningen. Att inte göra som tidigare, där jag sprang för hårt, för snabbt för tidigt och tappade all motivation. Det svåraste var att komma igång igen efter att ha haft en paus i början av sommaren då mitt knä krånglade.

Men med små delmål och enkla pass i början kom jag igång igen. Jag sprang mitt livs andra lopp – Helsinki Midnight Run i början av september och blev förvånad hur enkel milen var. I efterhand borde jag valt en mycket snabbare startgrupp, jag la första delen av rundan på att försöka springa om folk. Men nu vet jag det till nästa gång. För er som springer eller kan springa utan någon som helst träning låter det här kanske inte som en superbedrift. Men för mig som inte tränat så mycket mer än vara gravid och jaga småbarn de senaste fem åren är min väg till löpsåret en bedrift. Är så stolt över att jag verkligen hittade en rutin, fortsatte när jag tappade lusten och hittade det meditativa i att springa. Numera kan jag springa milen på en timme och för mig är det superbra.

Att springa är den perfekta träningen som småbarnsförälder. En halvtimme/timme här och var hinner man alltid. Det enda negativa är väl just nu, när det varit -20 grader och det gör ont i lungorna. Då har ja varierat med styrke/konditionsträning med Sandra Friberg på Youtube. Tips!

Årets utmaning: 
Mitt jobb. Jag älskar mitt jobb med sälj/inköp på en dansk startup. Vi sysslar med att köpa upp rättigheterna till populära poddar och göra lokala adaptioner som vi säljer vidare. Här i Finland har vi till exempel gjort en Finsk version på svenska Förhörsrummet till Supla.

För mig som är den enda i teamet som inte bor i Danmark har det varit en utmaning att jobba ensam på distans. Jag har en kontorsplats vid Senatstorget (Sofia Helsinki) där jag jobbar när jag vill. Det svåra är inte den biten, utan hur man jobbar, hur man hittar ett flow och hur man förlåter sig själv när man inte har ett. Att ensam sitta åtta timmar och kötta igenom dagen med uppgifter man dessutom skapar själv är inte alltid så lätt.

Har lärt mig att vara snäll mot mig själv, tänka att jag gör det bästa jag kan efter de förutsättningar jag har. Sen flyger jag in till kontoret i Köpenhamn lite då och då. Bor på hotell och hänger med mina kollegor. Försöker göra livet som remote-anställd så bra som möjligt. Med det sagt finns det också många fördelar med att jobba på distans med ett coworking space. Man kommer och går som man vill, går till kontoret om man vill, är hemma om man vill. Hämtar och lämnar på dagis utan att stressa, kan jobba igen på kvällen om jag vill. Det är en frihet, men frihet kräver också ansvar, och det mina kära vänner. Det har varit utmaningen. Men jag tror att jag verkligen har landat. Det tog bara lite tid att förstå exakt hur.

Årets insikt: 
Att världen förändras. Att när vi i vår familj jobbar med tech startups och ekonomin i världen svajar, så betyder det att vi då och då blir lite uppsagda i diverse företagsomstruktureringar. Det händer, det kommer att hända igen. It is what it is. Var med i kassan, spara pengar när det går, sök nya jobb. Att bli av med jobbet är inte katastrof, det händer oss alla som jobbar inom den privata sektorn. Vet inte hur många av mina vänner som fått gå det här året. Det är bara att hoppa upp på hästen igen.

Ja, världen förändras. Krig, konflikter och hot blir mer och mer en del av vad vi läser om vardagligen. Var rädda om varandra, var tacksam över det vi har och ha en plan vid ett eventuellt krisläge.

Årets mest använda kläder i garderoben: 
Vit linneskjorta, Nudie-jeans, sneakers från Veja. Ribbade långärmade tighta toppar med kort ull/tweedkjol, wolfordstrumpisar, tjock halvlång grå stickad tröja med jeans och boots, arméjacka/ullkappa. Ja, sen homewear då. Mjuka pyjamasset och ribbade Aimn-tights. På sommaren var det linneklänningar och linnebyxor som gällde.

Årets ytliga plan för 2024: 

Tänker fortsätta att inte färga håret. Ska dessutom testa att klippa det lite mindre. Endast nån centimeter åt gången och se om det någonsin växer över axlarna. Om inte är det bara att inse, att mitt hår bara sånt. Det dör vid en viss längd.

Annars tänkte jag börja använda linser oftare, sluta bita på naglarna och köpa klassiska plagg som passar till allt och håller i längden. Satsa mer på de plaggen jag verkligen vet att jag använder. Jeans får gärna kosta lite mer med tanke på hur mycket dom används. Strumpbyxor är bättre och håller längre (och framförallt, sitter uppe) om dom kommer från Wolford. Skor ska vara sköna och hålla flera år både i kvalité och stil.

På inköpslistan för 2024:

Ballerinaskor
Loafers
Löparjacka som tål regn (min nuvarande gör det definitivt inte)
Vida jeans
Sköna och snygga underkläder
Gummistövlar
Regnbyxor
Stickad Cardigan
Jobbväska ( som rymmer min mac)

Årets stora tankenöt: 
Har ju länge funderat på det där om man ska ha tre barn eller fortsätta vara tacksam och nöjd med två barn (vilket jag är såklart). Min man funderar absolut inte på den biten, så där är vi olika. Jag tänker att jag inte ska tänka så mycket på det i år. Bara låta det vara en stund. Fyllde 35 i förrgår och jag kanske inte behöver göra ett beslut justjust nu. Det känns lite för stort. Vill man ens föda fler barn in i den här världen? Eller läser jag nyheterna för mycket? Äh. Jag vet inte. Jag vet inte. Jag vet inte. Paus.

Årets nyhet: 
Svårt att säga. Det hände en del del det här året. Men kanske inget i den stilen som tidigare år, med nya familjemedlemmar, nytt hus, jobb osv. 2023 var ett år då det svajade till i världen och vi alla höll i oss.

Årets mest spelade spel:
Hitser spelades var och varannan kväll under sommaren. Vill ha mer sällskapsspel i mitt liv 2024.
Bamsespelet med B&L har även spelats frekvent.

Årets ”aha-upplevelse”:
Jag har alltid tänkt att jag är en extrovert person. Men har väl insett att det inte alls är sanningen. Jag är absolut extrovert, social, och tycker om att umgås. Men ju äldre jag blir, desto mer återhämtning behöver jag. Jag är extrovert/introvert och det är helt okej.

Årets bästa serie:
The Last of us, The Gilded Age

Årets bästa film: 
Svårt. Såg väldigt få filmer. Men kanske The Triangle of Sadness

Årets bästa resa: 
När jag och Bernie ensamma flög ner till Wien för fyra nätter. Min syster, Nikis brormed familj och min kära vän Fanny bor alla i samma stad. Otroligt praktiskt och otroligt roligt. Bernie var lätt som en plätt att resa med och älskade sitt liv.

Det var 2023.