Det börjar kännas att sommaren börjar gå mot sitt slut. Det känns i luften. Ni vet friskheten, det där klara som får en att tänka på skolstart, nyvässade pennor, en sprillansny kalender, styva jeans och rutiner. Är dessutom extra peppad på höst efter mina två barfotaveckor på en ö. Att leva stadsliv, träffa. vänner, gå på aktiviteter och börja jobba två dagar i veckan. Det har varit en otroligt bra sommar, trots coronafaderullan och det är jag verkligen tacksam för. Men nu ska det bli skönt med förändring. Tog två nätter i stan och vandrade in till centrum. Det tar tjugo minuter att gå till Järnvägstorget och är man lat går både spårvagn 3,6,7,9 eller buss 23 eller metron då såklart. Jag hade ingen mask på mig eftersom jag promenerade. Det hade däremot statyerna på Järnvägstorget. Bernie och jag hängde större delen av måndagseftermiddagen på Odi. Perfekt ställe för en bebis att krypa, klättra och leka på.  Han älskade sitt liv. Jag bestämde mig för att ta tag i mina tio år gamla biblioteksböter. Gick fram till infodisken, berättade mitt ärende och skämdes. Hela 45 eurosar hade jag i böter visade det sig. Från 2009. Tjejen i infodisken tyckte att mina böter var för gamla för att betalas och preskriberade dom. Blev svinglad. Lånade till och med en bok med mitt nya bibliotekskort för att fira. Vinst!Sen tog vi hissen ner för att gå hem i regnet. Ska besöka Odi så ofta jag kan från och med nu. Perfekt lekplats för oss båda. Promenerade hem längs med Tölöviken. Ibland kom det skurar och ibland sken solen. Ah just det! Köpte även regnbyxor till Bernie på Lindex för 4,5 eurosar. Nästan gratis. I tisdags gick jag och Bernie på en privatvisning. Konstaterade snabbt att det här inte var vårt hem. Något man känner. Kan jag bo här? Vill jag bo här? Får man in en vagn i hissen? Får jag in mig själv i hissen? Mår jag bra av energin här (gud vad hippie jag låter nu). Den här lägenheten stod det dock inte vårt namn på. Men nu vet vi det. Sen körde vi ut till Ingå för att umgås med mina föräldrar som är kvar här nån vecka till. Mys.

Imorgon ska jag köra in till stan en snabbis för att gå på en annan lägenhetsvisning. Kanske det står vårt namn på den? Vi ska se!!!

Här har ni fått kika på en trött bild på mig och en coronaklinik varje gång ni besökt den här bloggen. Tänka sig som det kan gå. Min förra vecka var ganska tung och kämpig och bloggen fick lida lite. Det blir långa dagar när familjens yngsta person är sjuk.

När Niki kommit hem på kvällarna har jag därför känt att jag har behövt göra lite annat än att hänga innanför lägenhetens väggar. Har då passat på att träffa vänner på stan. Fått andas lite. I torsdags mötte jag upp Jonski på senatstorget som är som ni säkert vet numera är en enda stor uteservering. Mycket bra koncept. Solen sken och terrassen var full av glada firare. Tycker att dom gjort det bra med alla blommor och parasoll. Mitt hemlands flagga kunde man även spana in där den bor på Ambassadens takKvällens sällskap var denna fagra donna. Nu när hon pausat sin blogg får ni spana på henne här istället. Åt en standard burgare från Bites. Kanske stans bästa burgare?Sen satt vi i solen, drack drinks och pratade Medan andra sov under en stolSå fint med alla blommor!Vid tiotiden gled jag hem igen efter att ha fått tillbaka massa energi. Bra kväll på stan.

Nu vakande min bebis som är pigg och glad igen. Woop. Återkommer med mera liveri senare.

Niki bestämde sig för dags en semester (woho) och då passade vi på att uppleva staden vi bor i. Eller okej, området vi bor i. Vi köpte vår lägenhet i november för snart fyra år sedan och på våren när vi flyttat in upptäckte vi en dag ett nytt ljud. Wiiiiiii, ooooooooh, iiiiiiiiiiiiih, aaaaaaaaaaah. Ljuden av vår kära granne Borgbacken som då öppnat för säsongen. Något som aldrig stört oss eftersom det bara hörs när man går ut på gatan. Men lite kul är det. Idag promenerade vi de hundra meterna in i parken och spatserade runt en stund och kollade på folk. Där var vi inte ensamma. Wiiiiiii, ooooooooh, iiiiiiiiiiiiih, aaaaaaaaaaahEftersom Borbackens kulinariska utbud inte är något att hänga i julgranen och vårt nya kylskåp hemma inte anlänt än blev det en utelunch vid Björnparken.Åt en extremt tråkig pasta på Gastro. Det sämsta jag ätit där. Lite synd. Nikis kyckling var roligare. Tur för honom. Sen gick vi vidare till nästa pärla i vårt närområde. Botaniska trädgården. Bollade en affärsidé som vi har och lät Björnen krypa lite. Och leka nöjespark med sin faija. På kvällen efter att Björnen somnat tog jag en springtur. I och med att jag inte sprungit sedan våren 2019 tar jag det väldigt lugnt så här i början.  Vill att kroppen ska hänga med i svängarna och att det ska kännas bra. 30 minuters lugnt tempo räcker gott och väl för att komma igång. Sedan lägger jag på mer och mer för varje vecka. Målet är milen under 60 min när Björnen fyller 1. Något som känns som ett vettigt mål.

Har fått rådet att inte springa så länge jag ammar i och med att lederna och kroppen då är ”lösa”. Men nu har jag nästan slutat amma helt och känner mig peppad på att komma igång. Tricket är att springa långsamt de första tio minuterna och öka på när man fått upp flåset. För några år sedan innan jag lärde mig att springa var jag helt säker på att jag inte kunde. Gjorde då det klassiska misstaget med att springa för fort i början och vilja dö efter tio minuter. Jaja. Sen lärde jag mig och nu tycker jag att det är kul. Även om det just nu är lite kämpigt. Men att, snart är jag där igen. Måste bara ge mig lite tid. PS. Det här är världens BÄSTA tights. Sitter exakt var dom ska, är supersköna och har fickor på sidorna var telefonen ligger perfa under hela turen. Finns på Stadium och kostar 34,99€. Finns här. (ej reklamlänk)När jag kom hem och duschat lagade Niki svennetacos som vi åt framför Reckoning på Netflix.