Hallihallå. En lite sliten kvinna har vi här. Har inlett projektet med att sluta nattamma och det gör ju en ganska trött. Lyckades med att inte amma Louie mellan 19-06 inatt. Hurra! Lyckades även hålla honom lugn i sin egen säng hela natten igenom även om han vaknade och var tjugonde minut. Men så lugnade han ner sig ganska snabbt och somnade om när jag pratade med honom och la handen på hans mage. Ja, sen samma sak tjugo minuter senare. Så det kan gå. Hoppas att han snart börjar förstå vinken.

Med Bernie tog det tre nätter innan han började sova nätterna igenom utan att äta och då var han i början väldigt mycket argare än Louie. Målet är att kunna gå på party på lördag utan att behöva komma hem efteråt och amma. Louie äter ändå fem stora mål per dag plus mjölk så han borde klara nätterna utan att äta, oftast har jag märkt att han knappt ens äter på natten, utan gör det mer av ren vana.

Skulle även vilja sluta amma helt så småningom, men tänker att natten är steg ett. Har i och för sig dragit ner på det ordentligt på dagen i och med alla fasta måltider. Men ja, snart är vi där. Snart.

Hade faktiskt ambitiöst nog lunchplaner med en vän idag, men efter en natt som den här så kändes tanke på att svintrött ta sig ut i regnet som världens sämsta idé. Har istället tagit samtliga naps tillsammans med Louie och druckit två koppar starkt kaffe. MYS.

Snart ska vi ändå ut och hämta Björnen hem från dagis. Han går ju bara fyra dagar i veckan, så idag börjar hans helg. Ska fira det med lite glass.

I lördags hade vi över ett gäng vänner på middag. Serverade fransk mat och franska viner och snackade skit i några timmar. Båda barnen somnade samtidigt prick halv åtta, och jag var nästan lite besviken över att ingen blev ens lite imponerad. Hehe. Skämt åsido.

Nej men, det är väl lite så just nu. Jag vet inte hur det är med er, men det känns verkligen som om livet just nu liksom bara tuffar på utan varken toppar eller dalar? Antagligen en kombination av jäkligt lång vinter (som kommer att fortsätta ett tag till) och att vi i det här landet verkar vara dom enda i norden som fortfarande bär dom jäkla maskerna och har restriktioner kvar. SÅ trött på pandemi, så trött så trött. TUR att ingen berättade där i april 2020 att vi två år senare fortfarande skulle hålla på med den här skiten. Då hade man gått och gömt sig.

HUR SOM, kanske därför behöver man lite extra mycket fylla sina helger med roliga vänner, god mat och några flaskor vin. Få lite fest in i livet ändå.

Bernies gudfar kom lite tidigare än resten av gänget. Tur det, Bernie hade så många maskiner att visa upp. Grävmaskiner, hjullastare, Bulldozerns, Frontlastare, Lastbilar och en sopbil.

Här hade jag nästan hunnit duka. Saknade bara vitvinsglas, bestick och servetter. Så nästan.

Det blev en ganska sen middag. Men vi var kanske lite ambitiösa när vi ännu var i matbutiken klockan fem och grytan skulle koka tre timmar. Så det blev en kontinentalt sen middag. Ibland blir det så. Tur att en av gästerna var fransyska. I Frankrike är det norm med huvudrätt vid tio. Tror jag?

Kvällens hundgäst var lika hög i mankhöjd som vårt matbord. Kunde utan ansträning lägga huvudet på köksbänken. Den storleken är man inte van vid. Otroligt söt pojke till hund dock.

När alla gäster åkt hem tog jag en selfie, drack upp min sista skvätt vin innan Niki och jag kastade in handduken. Kul med kompismiddag.