-
Veckan
Så blev det torsdag och livet i den här “alpbyn” fortsätter. Har vi haft så här mycket snö någonsin tidigare? Det är ju helt sjukt hur träden brister av mängden och hur trottoarerna försvunnit. Jag som var peppad på vår liksom, jaja. Antagligen kommer det komma mer av den här vita varan innan våren på riktigt anländer.
Veckan då?
Har ätit mer frulle. Nästan rutin på det här nu. Okej, den intas runt tolv, så kanske ändå inte räknas som frulle. Men ändå. Man är ju liiiite trött på mornarna och sover därför gärna genom Louies första nap tillsammans med honom. Håller ju på att sluta nattamma och det är än så länge en fortsatt lång nattlig fight. Louie har inte helt fått the memo.
I måndags var jag på babyträff på Luckan. Alltid lika kul att se Louie hänga med andra bebisar. Han blir så glad när bebisar pratar tillbaka till honom. Sen är det ju lite roligt att min sju månaders bebis är lika stor storleksmässigt som alla ettåringar. Min bebis är enorm men också enormt gullig.
Efter Luckan plockade vi upp Bernie från dagis. Tog bussen hem och beundrade barnens kusins gudfar som täcker busshållplatsen. Hej Kimmo!
Annars har vi lekt med grävmaskiner, som vanligt. Hur stort intresse kan man egentligen ha för grävmaskiner. EXCAVATOR som han glatt kallar dom lite då och då.
Målade mina naglar häromdagen och var lite chockad över hur nedbitna mina nagelband på tummarna var. Jag biter på dom automatiskt när jag stressar, och ibland blir det lite av en chock när jag inser vad jag gjort. Ska boka tid för gelnagalar i veckan. Brukar sluta tortera mina händer om jag fixar naglarna hos ett proffs. Skulle vara väldigt skönt med händer som inte blöder.
Men tulpanerna är i alla fall fina. ÄLSKAR tulpaner. Kanske det bästa med den här årstiden ändå?
Sen är det såklart kul att ljuset kommit tillbaka. Att klockan kan vara fem och det ännu är ljust ute.
Jag och min bebis <3
Tänk att han är nästan lika stor som sin storebror. Bebisen. Nästa vecka ska han sövas ner och genomgå en bronkoskopi på nya barnsjukhuset. Usch. Är både svinnervös och har ångest för det här. Fast han är stor är han så lillan.
För övrigt väldigt kul att mina barn numera leker ihop. Bernie ville ju ha ihjäl Louie i början. Numera är han himla gullig med honom. Kallar honom för “Bubi”. Något som gjort att både Niki och jag börjat kallar lilla Louie för Bubi. Bubi och Bernie. Haha.
I förrgår lagade jag broccoligratäng med bacon. Bästa vardagsmaten. Så jäkla gott och enkelt.
Och så skottandet hörrni. Sånt pysslade man ju inte med när man bodde i lägis. Nu känns det som om man inte gör annat.
Men hej, ljuuuset.
Vitt ute, ljus inne. Mys.
-
Den där Putte
Livet rullar på samtidigt som vår granne Putte håller på att invadera ett land han fått för sig att han har rätt till. Vad är det med män och deras egon? Allt skulle vara så mycket enklare om Putte bara hade bestämt sig för att gå i terapi för mångamånga år sedan. Då skulle vi inte vara var vi är nu. Putte och Puttes alla issues. Fy fan. Kan man ha en sämre granne? Jag tror faktiskt inte det.
Så har vi levt den senaste tiden. Läst rubriker, förfärats, googlat, diskuterat och försökt förstå. Men förstår det gör man inte hur man än vänder på det. Men vi fortsätter leva våra liv och vi hoppas att allt snart bara var ett dumt skämt. Att Putte snart inser att vi alla behöver lite peace and quiet efter två års pandemi, inte ett till världskrig. Att han skickar ett DM till Ukraina och ber och ursäkt och säger:
– Men asså sorry guys, vet inte vad som for i mig.
Önska kan man ju.
För mig går allt jävligt i världen under huden på en helt ny nivå efter det att jag fick barn. Jag känner med människor på ett helt annat sätt. Jag lägger andras ångest och rädslor på mina axlar och jag oroar mig för framtiden. Jag gråter när jag läser hemskheter, jag har helt slutat lyssna på Truecrime-poddar och jag undviker filmer och serier där barn far illa. Före jag blev mamma kunde jag se Handmaidstale utan större problem. Numera är bara tanken på den serien kvävande. Allt går under huden, och allt fastnar.
Så ja, Puttes oförlåtliga agerande mot den Ukrainska befolkningen. Den känns.
Och jag hoppas och hoppas att allting löser sig och att Putte och hans vänner börjar pussla eller något annat som inte sabbar världen. -
Kväll på stan
I lördags lämnade jag man och barn hemma och drog ut på stan tillsammans med ett gäng kompisar.
Att göra en helkväll är något som inte är så vanligt i mitt liv numera, i och för sig kanske inte så vanligt i någon annans liv heller (restriktioner). Men att, herregud vad det var roligt att dricka massa vin i så roligt sällskap en hel kväll och en halv natt. Behövde VERKLIGEN få göra det här. Extra bra med OS-final i Hockey också dagen efter så att ens man med glädje fortsatte ta hand om barnen tidigt på morgonen medan man själv snoozade vidare. Tack Finlands hockeylag och Niki för den lyxen.
Tog sådär 100 bilder under den här kvällen men majoriteten är konstigt nog suddiga. Hmmm…
Men här kommer några!
Kvällen inleddes med fördrink och snacks hemma hos Sandis i Rödbergen. Hej Sonja, Fanny, Sandis och Linn. SÅ glada över att få ha de här tjejerna i mitt liv. Så glad, så glad.
Kvällen fortsatte på Shinobi på albertsgatan (föredetta Rivoli, Rivoletto) och vi beställde in en av varje rätt. Vår fantastiska servitris Nicole (som pratade svenska) fixade så att det fanns fem av varje bit på varje tallrik. Rätterna avlöste varandra och allt var SÅ gott. Inledde även rosésäsongen (HURRA) och drack massa rosé till. Rekommenderar Shinobi varmt. Otroligt prisvärt och hejdundrandes gott. Extra plus för den fantastiska servicen. Något som man ärligt talat inte är jättebortskämd med i Helsingfors.
Efter middagen fortsatte vi med att dricka rosé och umgås på den andra sidan av restaurangen, nämligen gamla Rivoli. Jag har faktiskt aldrig varit på Rivoli vilket i sig är lite konstigt med tanke på att jag har jobbat några dörrar bort under två år. Dessutom var Rivoli Nikis pappas favoritrestaurang och här har Nikis familj varit många gånger genom åren. Nikis pappas begravningsmottagning var också här. Så det kändes ändå fint att äntligen få se den här lokalen. Även i ett nytt format.
Sen kickade restriktionerna in och vi fortsatte hem till Sonja och hunden Börje på efterfest.
Drack ännu mer vin och spelade spel. Hurra så kul med en kväll som aldrig tar slut.
Också väldigt roligt att få vara salongsberusad.
Till slut var det ändå dags att åka hem. Gick sådär för mig. Uber bara förlängde och förlängde tiden. Till slut blev det en gammal klassisk taxi som tog mig hem och tur var väl det. Orka vänta på en gata i 45 min.
Men hej. SÅ otroligt roligt att få ha en riktig festkväll med favoriter. Kommer att leva på den här kvällen länge.