-
När jag skulle laga förra årets trendigaste pasta
För ett år sedan lagade varenda jäkel i det här gulliga landet ugnsfestaostpasta (uunifetapasta). Något som flimrat förbi i mina flöden i tid och otid och som jag tänkt att DET DÄR, det ska jag laga en dag. Sen har jag glömt bort det, igen och igen. Men så idag när Niki meddelade att han absolut inte ville ha pasta utan äta en pizza och jag absolut inte ville ha en pizza utan pasta bestämde mig för att nu kör jag.
I och med att det här är ett finskt recept har jag tolkat det sådär som jag gör med det finska språket. Så gott som det går.
Man behöver:
1 fetaost
1 paket körsbärstomater
Olivolja
Salt, peppar
Chili
Vitlök
Pasta
Basilika
Det hela började bra. Jag glömde köpa både basilika och chili. Löste det problemet med att använda den torkade varianten. Ser såklart inte lika trevligt ut. Ni får stå ut. Placerade därefter fetan i en ugnsform (hade bara enorma) la i tomaterna, hällde på olja, skivad vitlök, chiliflakes , salt, peppar och satte in kalaset i ugnen 200 grader i tio minuter. So far so good. I nästa steg kokade jag upp pastavatten och slog på grillen på ugnen.
Sen grillade jag fetan ytterligare 15 minuter medan pastan kokade. Det gick sådär. Det skvätte olja som bara den, bildade rök som samlades i taket på lägenheten, drog i gång brandalarmet i sovrummet (det i vardagsrummet hade jag redan plockat ner, jag vet fy) och väckte min bebis som somnat för natten. Jaja. Niki som redan var skeptisk till min pastarätt blängde i vår rökiga lägenhet med sin pizza i famnen. Man får inte väcka hans barn med finsk ugnspasta. Den saken var helt klar.
Så med en rökig lägenhet, en vaken bebis åt jag denna småbrända pasta som saknade två ingredienser och såg lite blek ut.
Men god blev den ändå. Lovar.
Tänk vad fin den hade blivit med lite färsk basilika på.Men amningshjärnan kan ju inte lyckas med allt.
-
Bloggen
Kenza, Jonski och Dasha har alla in om den senaste tiden bestämt sig för att lägga sina bloggar på paus. På obestämd tid. En superstor, en mellanstor och en lite mindre finlandssvensk blogg har alla tagit samma beslut. Något de alla tre har gemensamt är att de alla bloggat längelänge. De två första fortsätter på andra kanaler medan min vän Jonski tar en paus från hela faderullan. Det här får mig såklart att tänka på bloggens framtid. Är bloggen fortfarande en plattform som uppskattas? Kommer den här typen av innehåll finnas om några år? Bör man vända sig till andra kanaler om man vill pyssla med innehåll eller blir bloggen i och med att det blir färre som orkar viktigare för de som orkar hänga kvar.
För min del är bloggen ingenting jag har planer på att lägga ner (har bloggat aktivt sedan 2011). Det är klart att jag har dagar då jag känner för att vara “hemlig” men då bloggar jag inte heller. Likaså berättar jag inte allt om mitt liv eller min omgivning och på så sätt håller jag även en “hälsosam” distans. Däremot kan jag känna, särskilt i dessa tider då man varken får umgås, resa, shoppa eller hitta på saker att det kan bli lite enformigt.
Så jag tänker fråga er. Vad tycker ni om med min blogg? Vad vill ni se mer av? Mindre av? Är bloggen något vi kommer att ha kvar i framtiden?
-
Helgen
Jaja. Här tänkte vi att vi skulle haft den produktiva fixa-i-trädgården-helgen. Men vädret har väl inte varit riktigt på vår sida för den typen av aktiviteter. Även om det ena stunden ser ut som ett perfekt väder för att lägga ner bryggan så står vi där fem minuter senare i fullt hagel och glada för att vi inte börjat ett långt utomhusprojekt. Så istället för att göra allt det där vi borde göra har vi mest hängt inomhus, pusslat och lekt med lilla B. Jag tänker att maj så småningom hinner rätta till sig och visa upp sitt vanliga soliga och varma jag som vi förväntar oss av årets femte månad.
Annars då? Jag och Lilla B hamnade på Husis förstasida i torsdags. Lite kul. Hade ingen aning att vår artikel ens skulle hamna i print. Niki var så söt och köpte två exemplar. Ett till mig och ett till Bernie. 
Bernie då? Han kan krypa, stå så här, sitta (lite rolig ställning, men ändå) och ta sig fram med säkra mål i sikte. 
Leksaker, det har han. 
Pussel och rödvin. Kanske en av de bättre kombinationer i livet. Särskilt när regnet öser ner utanför.
Moi!
Niki började sin lördagsgrillning när det var uppehåll. 
Tre minuter efter den här bilden öste regnet ner igen. Han fick steka klart hamburgarna inomhus.
Mitt i natten bestämde sig Bernie för att det var morgon. Så vi var vakna han och jag mellan 03:00 och 04.30. Enda fördelen med den stunden var att jag tog den här bilden. Ljuset innan solen går upp. Kanske det var det lilla B ville säga. Kolla in ljuset!