-
Ingådagar
Snart en vecka här i Ingå och dagarna rullar på. Lilla B har blivit lite gladare igen vilket gör att energinivån går upp och så även kreativiteten. Nätterna är ännu lite av det tyngre slaget men överlag har han återgått till att vara ganska solig när han är vaken och sånt gör mig lycklig i själen. Man blir ju glad när ens favorit är glad.
Lite rödpang med familjen på kvällskvisten är också bra för själen. Bara så att ni vet. 
Plockade även fram mina och mina syskons gamla Osh kosh från en tavla. Slitna hängslen måste lilla B också få ha på sig. 
Även om hans moster shoppat splitternya Osh Kosh till honom i USA
Bernies moster som numera bor i Oslo (tidigare San Fransisco)
Terrassen har fått galler och grindar. Här kan man stå och spana när morfar klipper gräset. 
Rallarrosor på salladen är alltid lika dekorativt. Ni vet de rosa blommorna som just nu växer överallt, ätbara och perfekta att toppa salladen med. Tips. 
Landekvällar med middagar och familjesällskap
Smultron och blåbär kan man ha på allt. 
Gjorde minimala matlådor till B och frös in. Kokade kycklngfiléstrimlor i kokosmjölk och kokade även batat till. Idén kommer från min kompis Ellen. La dock till en klick smör och lite parmesan. Gjorde succé. Har nu börjat frångå barnmatsburkarna och börjat ge riktig mat och han äter 200 gånger bättre. Woop. -
Att vara i ett språng
Hej från Ingå. Här är jag och B den här veckan medan Niki jobbar kvar i stan. Ingen semester i sikte för hans del ännu. Hoppas han tar några veckor i augusti. Vi ska se.
Annars då? Familjens yngsta person har kommit in i ett nytt språng och allt som tidigare var enkelt är nu ganska svårt. Läggningarna tar tid, uppvaken är många och humöret är inte på topp. Otroligt hur mycket som kan skifta på några få dagar. Det gör att även jag ärligt talat känner mig lite sliten. Som tur har jag båda mina föräldrar här och sen igår även min storasyster som hjälper till. Häromdagen tog min mamma lilla B vid fem på morgonen när han gett upp på natteriet och min pappa har tagit honom de mornar han vaknat sju så att jag kan sova vidare. Skönt att få lite avlastning när man verkligen behöver det.
Är det något jag lärt mig de här snart åtta månaderna som förälder är att allting är föränderligt. Ingenting varar för evigt.
-
Efter karantänen
Mina föräldrars karantänliv är över och vi får äntligen umgås igen. I och med att Lilla B inte sett sina morföräldrar sedan februari kunde man ju tänka sig att B skulle vara lite blyg, men icke. B är mer som en retriever än en Border Collie. Han älskar livet med mormor och morfar som leker, promenerar och matar honom. Varje gång dom ser varandra efter en sovstund skiner B upp av lycka. Så att få hänga med sina morföräldrar verkar än så länge få 10/10 poäng.
Dom är roliga dom där två tycker lilla B. 
Morfar har dessutom säkrat terrassen så att kamikazebebin inte kan fly. 
Andra vänner har dykt upp efter att huggisarna lämnat. Som tur är snokarna mer ofarliga än de sicksackade släktingarna. 
I morfars famn mår man bra även om man inte kan sitta still mer än några sekunder i taget. 
Björnens sovskola har gått lite åt helvete. Det är lite så det här med att ha barn. Ibland går man ett steg framåt och när man väl fått kläm på det går man två steg bakåt. Jaja. Så är det med den saken. Men här åt vi i alla fall pizza och drack rödpang efter B somnat för natten. Puuuh. 
Jordgubbar med grädde och socker är ett starkt sommartecken. 
Så även sommarstormen utanför fönstret.Tjingeling.