• Bernie

    Bernie 1 år

    Idag fyller han ett helt år. Otroligt hur fort det här året har gått, hur stor han blivit och vilken fantastisk liten person han utvecklats till. Igår tog vi en familjemiddag på Pub Niska (snabbt och barnvänligt) för att fira att jag och Niki klarat vårt första år som föräldrar. Klart att det ibland har varit tungt, men överlag tycker vi att det har varit så mycket enklare än vad vi hade trott. Kanske för att vi har haft  hund ihop så hade vi redan rutin på hur vi kommunicerar och tar tag i saker. Vi kunde ju inte innan vi fick barn heller bara dra någonstans utan att diskutera det med den andra. Kanske att ha hund är som en light-övning på att ha barn. Vad vet jag? Men lite som att det var enklare att ta körkort efter att man kört moped i tre år. Man hade lite av trafikvettet i bakhuvudet från innan. Vi ska se. Det är väl egentligen nu det börjar lite mer på riktigt. Bernies ettårs-present gjorde succé

    Ettåringen är en väldigt glad liten pojke som sällan gråter. Däremot är han den aktivaste ettåringen jag någonsin träffat. Han är igång från och med att han öppnar ögonen på morgonen till det att han stänger dom. Som Rådgivningen konstaterade häromdagen, att stilla sitter han ju inte. I och med att han började gå lite på nio månader har han under de senaste tre månaderna verkligen hunnit få upp tempot. Nu springer han ifrån mig och gärna åt motsatt håll. Han klättrar på allt, tar sig upp i fönster. hyllor, soffor, sängar och alla trappor han kan hitta. Fort går det.

    Försöker lära honom nej, men varje gång skrattar  han  bara och springer iväg. Han är otroligt orädd och slänger sig ut till personer och främmande omgivningar som om det vore hans egna bakgård. Han har helt tydligt humor, skrattar mycket och är väldigt social. Han älskar att bada och att leka med allt som inte är leksaker. Helst köksredskap och dammsugaren, men även golvmoppen och tvätthängaren är populära. Varje gång vi städat hemmet tar det inte lång stund innan det ser ut som ett bombnedslag igen. Otroligt effektiv på den biten. Hela Bernie är som en glad liten virvelvind. Slår han sig och gråter, går det fort över. Dessutom måste han slå sig ordentligt för att gråta, allt annat borstar han bara av sig. Idag fyller han ett och jag ser så mycket fram emot att se hur mycket han kommer att utvecklas närmaste åren. När man just fått epidural. Ett år sedan han kom till oss. 48 centimeter lång och 3,2 kilo liten. Nu är han redan ett barn och imorgon har vi en liten fest där vi firar hans första år med dom närmaste. Grattis älskade lilla B på din första födelsedag.

  • Bernie,  corona,  Helsingfors

    Juice, coronatest, höst och carbonara

    Tänk att det är oktober imorgon. Är det bara jag eller känns det inte som att september bara försvann? Poff sa det. Känns lite som förra året då hösten kändes spännande och rolig i och med att vi väntade på Bernies ankomst. Lite så känns det nu också, i och med husköp och lägenhetsförsäljning. Som ett nytt kapitel. Igen. Vaknade upp med att snuvan som jag hade i helgen kommit tillbaka ordentligt. Jahajaja. Gjorde en ordentlig juice på apelsin, lime, kiwi, päron, äpple och ingefära. Riktigt rivig en. Råsanftcentrifugen som finns i min matberedare från Philips är numera något av det bästa jag äger. Tack mamma och pappa för den. Bernie är numera lite mer än tio månader gammal och går utan problem. Han började ta några steg i slutet av nio månader och gick ordentligt samma vecka som han blev tio. Bernie har varit väldigt tidigt med allt det motoriska i och med att han kröp redan vid fem månader och satt utan stöd vid sex månader. Ingen av oss är väl jätteförvånade över den saken eftersom både jag och Niki var tidiga med den biten när vi var bebisar. Nu vandrar han runt här hemma med diverse köksredskap i händerna. Promenerar runt runt, klättrar på allt man kan klättra på och drar ner allt i inredningsväg han kan på vägen. I och med att han klättrar på allt har han även lärt sig att klättra ner med rumpan först. Innan körde han på huvudet först och det gick ju sådär.

    Talet är förmodligen det som kommer att komma senare med honom i och med att han är så upptagen med allt annat som han pysslar med. Han har börjat snacka mycket mer nu. Skriker ut små utrop och lallar runt och säger massa dadadadadada. Inga riktiga ord än så länge, även om jag kämpar på med min indoktrinering ”Kan du säga Mamma”?.

    Han har helt klart humor, är ganska rolig och skrattar åt allt som han tycker är roligt. Mest av allt älskar han att kolla på videos på sig själv. Han skrattar högt åt filmer på sig själv där han snackar. Tydligen säger han något väldigt kul som bara han förstår.

    Sömnen är väl inte helt på topp för tillfället. Började sömnskola igen för en vecka sedan och han har sen dess inte druckit mjölk på natten utan endast napp och vatten. Tänkte att han skulle förstå vinken och sova hela nätter, men en vecka in så har den önskan inte slagit in. Han håller dock på att få en till framtand bredvid dom andra två framtänderna så det kan vara det som spökar också. Dagtid sover han två gånger a la Rulla Vagns sömnsschema och han somnar precis som på kvällen själv. Man behöver inte natta honom mer än att lägga honom i sin säng sen härjar han en stund innan han lägger sig ner och somnar.

    Mat äter han glatt av, både barnmat men också vår egen mat. Har slutat vara rädd för salt så numera äter han vad vi äter med variation av barnmatsburkar. Smidigt. Han kan tugga ganska stora bitar men är lite för ambitiös när han äter själv och förstår inte att ta en sak i taget. Istället trycker han in allt som en hamster och spottar ut resten. Så mata är än så länge enklast. Han dricker även två flaskor ersättning per dag.

    Överlag är han en lätt bebis. Han är oftast väldigt glad, är bra på att underhålla sig själv och är totalt orädd för omgivningen. Han har noll tendenser till att vara blyg och tar sig gärna från famn till famn oavsett vem det är. På Odi kryper han gärna fram till främmande vuxna och sätter sig i deras knä. Yes. Sån är han. Han skrattar, klättrar och undersöker ALLT. Helst med munnen. Han är omöjlig att ha utomhus eftersom allt på marken hamnar i hans mun. Man måste vara en centimeter ifrån honom hela tiden och plocka bort, plocka ur allt han kommer åt. Missar man nåt (som ett löv i gommen igår) blir det kaos och han spyr, hostar och gråter. När slutar dom äta allt?

    Har ingen aning om vad han väger eller hur lång han är. Men storlek 74-80 passar just nu. Har därför börjat shoppa 86. Häromdagen second hand-fyndade jag en vindfleecejacka och ett par hängslebyxor från POP på Butiken Little Copenhagen i Tölö. Bra fynd.

    Det var Björnuppdateringen det.

    I och med att jag kände mig lite snuvig har jag undvikit alla miljöer var det finns folk. Istället har vi hängt hemma och varit ute på promenader längs med Tölöviken och Alpparken. Allt är så fint nu när träden börjar skifta i färger.Dessutom är det perfekt väder när man bara behöver en tröja och Nikis pappas gamla sjömanshatt. Jag hann tyvärr aldrig fick träffa Nikis pappa Kaj. Han gick bort fyra år före jag och Niki träffades.  Ändå vandrar jag runt i hans hatt dagligen. Undrar vad han skulle tycka om det? Att hans svenska svärdotter stulit hans hatt och gjort den till en del av sin uniform. Hoppas att han skulle tycka om mig ändå. Hattjuven. Min klädstil överlag just nu är inte så mycket att hänga i julgranen. Gud vad den är tråkig. Känns som den varit på paus i två år. Tänker göra något ordentligt åt den saken när jag börjar jobba heltid (80% i vår) igen. Vårdpenning är ingen direkt lukrativ inkomstkälla som tillåter roliga utsvävningar. Ja, förutom köpa hus då. Men det är en helt annan grej. På kvällen åkte jag och tog ett coronatest på Drive-in-kliniken i Mejlans. Tror knappast att jag har Corona i och med att Nikis test var negativt. Men Omaolo (Digitala systemet för coronatest) tyckte ändå att jag skulle testas med min snuva så då gjorde jag det. Herregud, vad det var obekvämt. Dom tog testet från min vänstra näsborre och då slog mitt öra lock och jag började gråta på vänster öga. Sen hade jag obehagskänslor i huvudet och huvudvärk i en timme efteråt. Kan det vara normalt? Avslutar det här inlägget med något så kontroversiellt som att dela med mig recept på carbonara med grädde. Är fullt medveten om att carbonara är ett hett ämne som har en tendens att röra upp känslor. Finns få saker som kan få igång folk så mycket som hur man ska laga carbonara. Lite så som jag känner när jag läser inlägg i den Finlandssvenska Feminster-gruppen på Facebook. Att här vill jag inte lägga mig i. Som ett minfält. Precis som carbonara.

    Carbo 2 pers. 

    1. Koka pastan al dente (ta bort en minut av koktiden) med massa salt. Tänk havsvatten. 

    2. Fräs ett paket bacon klippt i bitar alternativt pancetta om du fått tag på det. När kalaset fått lite färg slänger du i en halv hackad lök och två hackade vitlöksklyftor. Låt fräsa med. 

    3. Blanda två deciliter finriven parmesanost med en deciliter grädde. Salta och peppra massor!

    4. Häll av pastan och lägg tillbaka pasta i kastrullen och rör i de båda blandningarna (lökbacon, parmensan,grädde)

    5. Blanda blanda blanda medan kastrullen står på eftervärme

    6. Hacka i en näve persilja. 

    7. Servera på tallrikar med varsin äggula och pepprapeppra!

    Klart.

    Hatar du tanken på att ha grädde i din carbo kan du skippa den och spara lite av pastavattnet istället. Släng då i bara parmesan och på med pastavattnet när du blandar ihop allt. Blir bra det med. Lovar.

     

  • Bernie

    Vinterkläder till en snart ettåring

    Just nu funderar jag en hel del på vad Bernie behöver till vintern. Vi bor i Finland och här varierar vädret en hel del under vinterhalvåret. För det mesta är det rått, blött och blåsigt men ibland (om man har tur) får vi även riktigt kalla vintrar. Förra vintern kom det ingen snö alls (skoterkillen i familjen var glad) och i år vet vi inte vad vi får. Men Björnen blir äldre och med tanke på att han igår stod upp själv utan stöd och kan ta sig mellan möbler utan att hålla i sig, så är det väl bara en tidsfråga innan han går utan stöd också. Så jag funderar en hel del på vad han behöver ha för utrustning hemma för att kunna leva rövare även utomhus när hösten och vintern kommer. Jag har försökt läsa på en hel del på nätet men vet inte om jag känner mig så hemskt mycket klokare. Förstår att lager på lager är en bra metod och att en skaloverall är bra att ha. Uppfattar annars det ungefär så här:

    En fodrad skaloverall (till exempel den på bilden från Pop)
    Vindfleecejacka eller vindfleeceoverall?
    Vinteroverall (fullfodrad)
    Underställ i ull (behöver man flera?)
    Regnkläder 
    Någon form av höst/vinterskor
    Gummistövlar
    Vantar, mössa
    Halsskydd

    Nu funderar jag på vad jag kan ha missat? Behöver man allt det här eller är det något som man kan skippa? Vad är era bästa tricks och vad för skor passar till en snart ettåring i ett höstväder? Vilket är det viktigaste plagget? Vilket plagg ska man satsa mest på? Behöver man både regnkläder och skaloverall?

  • Bernie

    Coronatest


    Min bebis har åkt på en flunssa (finlandssvenska för typ ordentlig förkylning). En sådan med 39 graders feber, hosta, snor och rosslade andning. Usch. Som tur har febern gett med sig och coronatestet var negativt. Men nätterna just nu är långa och dagarna är fyllda med en liten person som vill vara nära nära. Inte lätt att vara liten och sjuk inte.

    Själva Corona-testet var ingen höjdare för en bebis att ta. Jag fick vänta ute i bilen medan Niki vandrade in genom tunneln vid Dals sjukhus med B och togs emot av en dam i rymdkläder. Ut kom Niki femton minuter senare med en trött och väldigt gråtig bebis.

    Hur som lilla B var lite bättre idag. Hoppas att han är ännu piggare imorgon.

     

  • Bernie

    Att vara i ett språng

    Hej från Ingå. Här är jag och B den här veckan medan Niki jobbar kvar i stan. Ingen semester i sikte för hans del ännu. Hoppas han tar några veckor i augusti. Vi ska se.

    Annars då? Familjens yngsta person har kommit in i ett nytt språng och allt som tidigare var enkelt är nu ganska svårt. Läggningarna tar tid, uppvaken är många och humöret är inte på topp. Otroligt hur mycket som kan skifta på några få dagar. Det gör att även jag ärligt talat känner mig lite sliten. Som tur har jag båda mina föräldrar här och sen igår även min storasyster som hjälper till. Häromdagen tog min mamma lilla B vid fem på morgonen när han gett upp på natteriet och min pappa har tagit honom de mornar han vaknat sju så att jag kan sova vidare. Skönt att få lite avlastning när man verkligen behöver det.

    Är det något jag lärt mig de här snart åtta månaderna som förälder är att allting är föränderligt. Ingenting varar för evigt.