• Bernie

    B är ändå född på barnkonventionsdagen

    Har funderat en hel del på B och hans medverkan i den här bloggen. I och med att han nu är över ett år och inte mera ser ut som en bebis känner jag att det är dags för en förändring. Jag tänker att det är okej att han är med på bloggen, men att jag ska försöka undvika närbilder rakt framifrån. Utöver det tänker jag inte heller berätta var han går på dagis, detaljer om hur han har det på dagis (eller människor runtomkring). Jag kommer fortfarande att berätta om honom men mer utgående från hur jag uppfattar saker eller känner.

    Alltså istället för att berätta om B:s känslor kommer jag att utgå från hur jag och Niki hanterar livspusslet och tankar kring föräldraskapet utan att desto mer gå in på B:s egna upplevelser/känslor. På så sätt kan jag blogga om livet som förälder, vilket ingår i en ”livsstilsblogg” utan att för den delen lämna ut min son. När han var bebis kändes det bra att skriva detaljer om honom och visa alla bilder i och med att han bara var en liten bebis som alla andra bebisar.

    Nu med en egen personlighet och eget utseende har jag märkt på mig själv att jag den senaste tiden inte tycker att det känns lika enkelt. Han har inte valt att vara med här eller få detaljer om sitt liv nedskrivna för vem som helst att läsa så som jag har valt. Det tänker jag börja respektera. Med vårt framtida barn tänker jag förmodligen göra likadant som med B, ok under första året men att efter ett år vara lite mer restriktiv och försiktig. Vad tror ni?

  • Bernie

    Ett måndagshej

    Om en vecka ska lilla B börja dagis och jag ska börja jobba igen. Planen är att jag ska jobba 80% och att Björnen ska gå 9-15 hela våren. Tror det blir en bra start för lilla B. Han vaknar ändå runt åtta varje morgon, så nio blir perfekt för honom att börja dagen. Sen hinner han leka lite ute, leka lite inne, äta lunch och mellanmål innan det är dags att åka hem. Tror den här starten passar oss båda bra. Även om det ärligt talat känns lite läskigt att lämna sitt barn till människor man inte känner. Blir säkert bra.

    Försöker nu se till att han äger allt materiellt han behöver och blev förvånad över hur sjukt mycket kläder en liten dagispojke kan behöva. Tänkte att regnställ är något han behöver först på våren och att han nu klarar sig med vinter och skaloverall. Men tydligen har man regnkläder över overallerna så det fick också läggas på listan. Regnvantar också, det behöver man tydligen. Köper det mesta nytt (inte allt), men jag tänker att fisen (typen i magen) kan få ärva allt som Björnen använder. Så ser det lite som en investering.

    Annars har vi precis som alla andra varit ute och lekt i snön. Bernies första snö. Försökte även köpa en pulka men dom var slut överallt. Som tur har hans farmor köpt en så imorgon när är hos henne (varje tisdag) får han även testa pulka för första gången i livet. Tror han kommer att gilla det. Gott nytt år förresten!

  • Bernie

    Dåligt humör och dom tre första orden

    Herregud vad vi har slappat dom senaste dagarna. Vi har bara varit hemma, varvat Netflix med ännu mera Netflix och ätit rester. På dagarna har vi lekt med Bernie såklart som återgått till att vara en riktig solstråle efter två veckor med världens sämsta humör. Misstänker att det sorgliga och gnälliga humöret var en bieffekt av alla tre vaccinsprutor han fick för någon vecka sedan på Rådgivningen. För innan dess var han som vanligt men efteråt har han inte varit en enkel liten person att ha hand om. För första gången på länge kände jag ett desperat behov av en paus. Men efter tisdagen före jul när han var med sin farmor hela dagen kände jag att jag fick lite ny energi. Nu efter julen är B sig själv igen och är glad, rolig och energisk. Så skönt. Finns inget som gör så ont i en som när ens barn inte är på topp.

    Dessutom har han börjat prata med riktiga ord som man förstår. I och med att han var så tidig med att både krypa och gå (började gå vid nio månader) så sa dom på Rådgivningen att talet kan komma lite senare i och med att han varit så upptagen med att leva rövare. Men nu har han sagt tre ord som vi förstår. Han säger pappa (baba), ost, och bäst. Haha. Ost har väl kommit ifrån att han verkligen älskar ost, så fort osten kommer fram springer han till köket (vår hund Milla gjorde samma sak) sen står han där och säger ”ost, ost, ost” tills han får en skiva ost och springer iväg. Bäst har han lärt sig från att jag brukar sjunga en egenkomponerad sång åt honom med tre ord: Bernard är bäst, Bernard är bäst bäst bäst som han alltid skrattar glatt åt. Nu har han börjat säga bäst varje gång jag sjunger bäst. Så gulligt.

    Så att sånt. Nu hoppas vi att han fortsätter må bra och att jag också piggar på mig lite. Mitt illamående är bättre men energinivån är fortfarande otroligt låg. Plus att jag fryser hela tiden. Men vecka fjorton nu och när jag var gravid med Bernie vände allt i vecka 15 så det finns hopp! Min frukost idag såg ut så här. Åt den 12:30 när Björnie sov i vagnen utanför (bästa grejen med hus). Åt i lugn och ro lite jullimpa (tack svägis-Malin för den) framför Bridgerton på Netflix. När någon vaknat och tycker att bakbunkar är superkul att ha på huvudet. Söt.

  • Bernie

    Bernie 1 år

    Idag fyller han ett helt år. Otroligt hur fort det här året har gått, hur stor han blivit och vilken fantastisk liten person han utvecklats till. Igår tog vi en familjemiddag på Pub Niska (snabbt och barnvänligt) för att fira att jag och Niki klarat vårt första år som föräldrar. Klart att det ibland har varit tungt, men överlag tycker vi att det har varit så mycket enklare än vad vi hade trott. Kanske för att vi har haft  hund ihop så hade vi redan rutin på hur vi kommunicerar och tar tag i saker. Vi kunde ju inte innan vi fick barn heller bara dra någonstans utan att diskutera det med den andra. Kanske att ha hund är som en light-övning på att ha barn. Vad vet jag? Men lite som att det var enklare att ta körkort efter att man kört moped i tre år. Man hade lite av trafikvettet i bakhuvudet från innan. Vi ska se. Det är väl egentligen nu det börjar lite mer på riktigt. Bernies ettårs-present gjorde succé

    Ettåringen är en väldigt glad liten pojke som sällan gråter. Däremot är han den aktivaste ettåringen jag någonsin träffat. Han är igång från och med att han öppnar ögonen på morgonen till det att han stänger dom. Som Rådgivningen konstaterade häromdagen, att stilla sitter han ju inte. I och med att han började gå lite på nio månader har han under de senaste tre månaderna verkligen hunnit få upp tempot. Nu springer han ifrån mig och gärna åt motsatt håll. Han klättrar på allt, tar sig upp i fönster. hyllor, soffor, sängar och alla trappor han kan hitta. Fort går det.

    Försöker lära honom nej, men varje gång skrattar  han  bara och springer iväg. Han är otroligt orädd och slänger sig ut till personer och främmande omgivningar som om det vore hans egna bakgård. Han har helt tydligt humor, skrattar mycket och är väldigt social. Han älskar att bada och att leka med allt som inte är leksaker. Helst köksredskap och dammsugaren, men även golvmoppen och tvätthängaren är populära. Varje gång vi städat hemmet tar det inte lång stund innan det ser ut som ett bombnedslag igen. Otroligt effektiv på den biten. Hela Bernie är som en glad liten virvelvind. Slår han sig och gråter, går det fort över. Dessutom måste han slå sig ordentligt för att gråta, allt annat borstar han bara av sig. Idag fyller han ett och jag ser så mycket fram emot att se hur mycket han kommer att utvecklas närmaste åren. När man just fått epidural. Ett år sedan han kom till oss. 48 centimeter lång och 3,2 kilo liten. Nu är han redan ett barn och imorgon har vi en liten fest där vi firar hans första år med dom närmaste. Grattis älskade lilla B på din första födelsedag.

  • Bernie,  corona,  Helsingfors

    Juice, coronatest, höst och carbonara

    Tänk att det är oktober imorgon. Är det bara jag eller känns det inte som att september bara försvann? Poff sa det. Känns lite som förra året då hösten kändes spännande och rolig i och med att vi väntade på Bernies ankomst. Lite så känns det nu också, i och med husköp och lägenhetsförsäljning. Som ett nytt kapitel. Igen. Vaknade upp med att snuvan som jag hade i helgen kommit tillbaka ordentligt. Jahajaja. Gjorde en ordentlig juice på apelsin, lime, kiwi, päron, äpple och ingefära. Riktigt rivig en. Råsanftcentrifugen som finns i min matberedare från Philips är numera något av det bästa jag äger. Tack mamma och pappa för den. Bernie är numera lite mer än tio månader gammal och går utan problem. Han började ta några steg i slutet av nio månader och gick ordentligt samma vecka som han blev tio. Bernie har varit väldigt tidigt med allt det motoriska i och med att han kröp redan vid fem månader och satt utan stöd vid sex månader. Ingen av oss är väl jätteförvånade över den saken eftersom både jag och Niki var tidiga med den biten när vi var bebisar. Nu vandrar han runt här hemma med diverse köksredskap i händerna. Promenerar runt runt, klättrar på allt man kan klättra på och drar ner allt i inredningsväg han kan på vägen. I och med att han klättrar på allt har han även lärt sig att klättra ner med rumpan först. Innan körde han på huvudet först och det gick ju sådär.

    Talet är förmodligen det som kommer att komma senare med honom i och med att han är så upptagen med allt annat som han pysslar med. Han har börjat snacka mycket mer nu. Skriker ut små utrop och lallar runt och säger massa dadadadadada. Inga riktiga ord än så länge, även om jag kämpar på med min indoktrinering ”Kan du säga Mamma”?.

    Han har helt klart humor, är ganska rolig och skrattar åt allt som han tycker är roligt. Mest av allt älskar han att kolla på videos på sig själv. Han skrattar högt åt filmer på sig själv där han snackar. Tydligen säger han något väldigt kul som bara han förstår.

    Sömnen är väl inte helt på topp för tillfället. Började sömnskola igen för en vecka sedan och han har sen dess inte druckit mjölk på natten utan endast napp och vatten. Tänkte att han skulle förstå vinken och sova hela nätter, men en vecka in så har den önskan inte slagit in. Han håller dock på att få en till framtand bredvid dom andra två framtänderna så det kan vara det som spökar också. Dagtid sover han två gånger a la Rulla Vagns sömnsschema och han somnar precis som på kvällen själv. Man behöver inte natta honom mer än att lägga honom i sin säng sen härjar han en stund innan han lägger sig ner och somnar.

    Mat äter han glatt av, både barnmat men också vår egen mat. Har slutat vara rädd för salt så numera äter han vad vi äter med variation av barnmatsburkar. Smidigt. Han kan tugga ganska stora bitar men är lite för ambitiös när han äter själv och förstår inte att ta en sak i taget. Istället trycker han in allt som en hamster och spottar ut resten. Så mata är än så länge enklast. Han dricker även två flaskor ersättning per dag.

    Överlag är han en lätt bebis. Han är oftast väldigt glad, är bra på att underhålla sig själv och är totalt orädd för omgivningen. Han har noll tendenser till att vara blyg och tar sig gärna från famn till famn oavsett vem det är. På Odi kryper han gärna fram till främmande vuxna och sätter sig i deras knä. Yes. Sån är han. Han skrattar, klättrar och undersöker ALLT. Helst med munnen. Han är omöjlig att ha utomhus eftersom allt på marken hamnar i hans mun. Man måste vara en centimeter ifrån honom hela tiden och plocka bort, plocka ur allt han kommer åt. Missar man nåt (som ett löv i gommen igår) blir det kaos och han spyr, hostar och gråter. När slutar dom äta allt?

    Har ingen aning om vad han väger eller hur lång han är. Men storlek 74-80 passar just nu. Har därför börjat shoppa 86. Häromdagen second hand-fyndade jag en vindfleecejacka och ett par hängslebyxor från POP på Butiken Little Copenhagen i Tölö. Bra fynd.

    Det var Björnuppdateringen det.

    I och med att jag kände mig lite snuvig har jag undvikit alla miljöer var det finns folk. Istället har vi hängt hemma och varit ute på promenader längs med Tölöviken och Alpparken. Allt är så fint nu när träden börjar skifta i färger.Dessutom är det perfekt väder när man bara behöver en tröja och Nikis pappas gamla sjömanshatt. Jag hann tyvärr aldrig fick träffa Nikis pappa Kaj. Han gick bort fyra år före jag och Niki träffades.  Ändå vandrar jag runt i hans hatt dagligen. Undrar vad han skulle tycka om det? Att hans svenska svärdotter stulit hans hatt och gjort den till en del av sin uniform. Hoppas att han skulle tycka om mig ändå. Hattjuven. Min klädstil överlag just nu är inte så mycket att hänga i julgranen. Gud vad den är tråkig. Känns som den varit på paus i två år. Tänker göra något ordentligt åt den saken när jag börjar jobba heltid (80% i vår) igen. Vårdpenning är ingen direkt lukrativ inkomstkälla som tillåter roliga utsvävningar. Ja, förutom köpa hus då. Men det är en helt annan grej. På kvällen åkte jag och tog ett coronatest på Drive-in-kliniken i Mejlans. Tror knappast att jag har Corona i och med att Nikis test var negativt. Men Omaolo (Digitala systemet för coronatest) tyckte ändå att jag skulle testas med min snuva så då gjorde jag det. Herregud, vad det var obekvämt. Dom tog testet från min vänstra näsborre och då slog mitt öra lock och jag började gråta på vänster öga. Sen hade jag obehagskänslor i huvudet och huvudvärk i en timme efteråt. Kan det vara normalt? Avslutar det här inlägget med något så kontroversiellt som att dela med mig recept på carbonara med grädde. Är fullt medveten om att carbonara är ett hett ämne som har en tendens att röra upp känslor. Finns få saker som kan få igång folk så mycket som hur man ska laga carbonara. Lite så som jag känner när jag läser inlägg i den Finlandssvenska Feminster-gruppen på Facebook. Att här vill jag inte lägga mig i. Som ett minfält. Precis som carbonara.

    Carbo 2 pers. 

    1. Koka pastan al dente (ta bort en minut av koktiden) med massa salt. Tänk havsvatten. 

    2. Fräs ett paket bacon klippt i bitar alternativt pancetta om du fått tag på det. När kalaset fått lite färg slänger du i en halv hackad lök och två hackade vitlöksklyftor. Låt fräsa med. 

    3. Blanda två deciliter finriven parmesanost med en deciliter grädde. Salta och peppra massor!

    4. Häll av pastan och lägg tillbaka pasta i kastrullen och rör i de båda blandningarna (lökbacon, parmensan,grädde)

    5. Blanda blanda blanda medan kastrullen står på eftervärme

    6. Hacka i en näve persilja. 

    7. Servera på tallrikar med varsin äggula och pepprapeppra!

    Klart.

    Hatar du tanken på att ha grädde i din carbo kan du skippa den och spara lite av pastavattnet istället. Släng då i bara parmesan och på med pastavattnet när du blandar ihop allt. Blir bra det med. Lovar.