• Bernie,  Hem,  Inredning

    Samsovning och balkonger

    Familjens yngsta person var ingen solskenshistoria igårkväll. Efter om och men fick han flytta in i vår säng och sova mellan oss. Vi är ju inte dom där föräldrarna som annars pysslar med samsovning. När Björnen var ny i våra liv bodde han i en bedsidecrib innan han vid ett halvårs ålder flyttade till en ordentlig spjälsäng. Där har han bott sen dess. Man har ju läst om föräldrar som beskrivit samsovning som något himla mysigt som gärna görs tills barnen är långt över dagisåldern. Har ibland funderat på det där. Kan det vara mysigt?

    Efter en natt samsovandes kan jag konstatera att alla tre i den här familjen är helt förstörda. Det är liksom inte kul att ha någon sovandes på ens ansikte, att bli sparkad i magen (utifrån&inifrån) eller bli väckt genom att få små fingrar intryckta i ögonen på en. Inte mysigt alls. Kanske en annan sak om man har väldigt lugna barn, men har man en virvelvind till knatte så är det allt annat än mysigt. Så idag vi är hemma alla tre. Igen. Så mycket för att vara tillbaka på dagis.
    Annars så funderar vi ju mycket på huset vi numera bor i. Som ni kanske märkt. Varje dag har vi massor med frågor (mest jag). Vad ska vi göra här? Hur ska den här ytan möbleras? Färg? Belysning? Växter?  När våren nu så småningom dyker upp så får vi ju plötsligt två terasser, en balkong och en trädgård till vårt förfogande. Så mycket mer yta att mysa till. Här har vi vår inglasade balkong som borde få någon form av loungegrupp, matta, ljusslinga, växter. Allt det där som man drömt om under sin jakt på nytt boende. När vi letade nytt hem var balkong ett av våra främsta krav. Här är vi nu, med ett hus med flera uterum. Ah så kul!

  • Bernie

    B är ändå född på barnkonventionsdagen

    Har funderat en hel del på B och hans medverkan i den här bloggen. I och med att han nu är över ett år och inte mera ser ut som en bebis känner jag att det är dags för en förändring. Jag tänker att det är okej att han är med på bloggen, men att jag ska försöka undvika närbilder rakt framifrån. Utöver det tänker jag inte heller berätta var han går på dagis, detaljer om hur han har det på dagis (eller människor runtomkring). Jag kommer fortfarande att berätta om honom men mer utgående från hur jag uppfattar saker eller känner.

    Alltså istället för att berätta om B:s känslor kommer jag att utgå från hur jag och Niki hanterar livspusslet och tankar kring föräldraskapet utan att desto mer gå in på B:s egna upplevelser/känslor. På så sätt kan jag blogga om livet som förälder, vilket ingår i en ”livsstilsblogg” utan att för den delen lämna ut min son. När han var bebis kändes det bra att skriva detaljer om honom och visa alla bilder i och med att han bara var en liten bebis som alla andra bebisar.

    Nu med en egen personlighet och eget utseende har jag märkt på mig själv att jag den senaste tiden inte tycker att det känns lika enkelt. Han har inte valt att vara med här eller få detaljer om sitt liv nedskrivna för vem som helst att läsa så som jag har valt. Det tänker jag börja respektera. Med vårt framtida barn tänker jag förmodligen göra likadant som med B, ok under första året men att efter ett år vara lite mer restriktiv och försiktig. Vad tror ni?

  • Bernie

    Ett måndagshej

    Om en vecka ska lilla B börja dagis och jag ska börja jobba igen. Planen är att jag ska jobba 80% och att Björnen ska gå 9-15 hela våren. Tror det blir en bra start för lilla B. Han vaknar ändå runt åtta varje morgon, så nio blir perfekt för honom att börja dagen. Sen hinner han leka lite ute, leka lite inne, äta lunch och mellanmål innan det är dags att åka hem. Tror den här starten passar oss båda bra. Även om det ärligt talat känns lite läskigt att lämna sitt barn till människor man inte känner. Blir säkert bra.

    Försöker nu se till att han äger allt materiellt han behöver och blev förvånad över hur sjukt mycket kläder en liten dagispojke kan behöva. Tänkte att regnställ är något han behöver först på våren och att han nu klarar sig med vinter och skaloverall. Men tydligen har man regnkläder över overallerna så det fick också läggas på listan. Regnvantar också, det behöver man tydligen. Köper det mesta nytt (inte allt), men jag tänker att fisen (typen i magen) kan få ärva allt som Björnen använder. Så ser det lite som en investering.

    Annars har vi precis som alla andra varit ute och lekt i snön. Bernies första snö. Försökte även köpa en pulka men dom var slut överallt. Som tur har hans farmor köpt en så imorgon när är hos henne (varje tisdag) får han även testa pulka för första gången i livet. Tror han kommer att gilla det. Gott nytt år förresten!

  • Bernie

    Dåligt humör och dom tre första orden

    Herregud vad vi har slappat dom senaste dagarna. Vi har bara varit hemma, varvat Netflix med ännu mera Netflix och ätit rester. På dagarna har vi lekt med Bernie såklart som återgått till att vara en riktig solstråle efter två veckor med världens sämsta humör. Misstänker att det sorgliga och gnälliga humöret var en bieffekt av alla tre vaccinsprutor han fick för någon vecka sedan på Rådgivningen. För innan dess var han som vanligt men efteråt har han inte varit en enkel liten person att ha hand om. För första gången på länge kände jag ett desperat behov av en paus. Men efter tisdagen före jul när han var med sin farmor hela dagen kände jag att jag fick lite ny energi. Nu efter julen är B sig själv igen och är glad, rolig och energisk. Så skönt. Finns inget som gör så ont i en som när ens barn inte är på topp.

    Dessutom har han börjat prata med riktiga ord som man förstår. I och med att han var så tidig med att både krypa och gå (började gå vid nio månader) så sa dom på Rådgivningen att talet kan komma lite senare i och med att han varit så upptagen med att leva rövare. Men nu har han sagt tre ord som vi förstår. Han säger pappa (baba), ost, och bäst. Haha. Ost har väl kommit ifrån att han verkligen älskar ost, så fort osten kommer fram springer han till köket (vår hund Milla gjorde samma sak) sen står han där och säger ”ost, ost, ost” tills han får en skiva ost och springer iväg. Bäst har han lärt sig från att jag brukar sjunga en egenkomponerad sång åt honom med tre ord: Bernard är bäst, Bernard är bäst bäst bäst som han alltid skrattar glatt åt. Nu har han börjat säga bäst varje gång jag sjunger bäst. Så gulligt.

    Så att sånt. Nu hoppas vi att han fortsätter må bra och att jag också piggar på mig lite. Mitt illamående är bättre men energinivån är fortfarande otroligt låg. Plus att jag fryser hela tiden. Men vecka fjorton nu och när jag var gravid med Bernie vände allt i vecka 15 så det finns hopp! Min frukost idag såg ut så här. Åt den 12:30 när Björnie sov i vagnen utanför (bästa grejen med hus). Åt i lugn och ro lite jullimpa (tack svägis-Malin för den) framför Bridgerton på Netflix. När någon vaknat och tycker att bakbunkar är superkul att ha på huvudet. Söt.

  • Bernie

    Bernie 1 år

    Idag fyller han ett helt år. Otroligt hur fort det här året har gått, hur stor han blivit och vilken fantastisk liten person han utvecklats till. Igår tog vi en familjemiddag på Pub Niska (snabbt och barnvänligt) för att fira att jag och Niki klarat vårt första år som föräldrar. Klart att det ibland har varit tungt, men överlag tycker vi att det har varit så mycket enklare än vad vi hade trott. Kanske för att vi har haft  hund ihop så hade vi redan rutin på hur vi kommunicerar och tar tag i saker. Vi kunde ju inte innan vi fick barn heller bara dra någonstans utan att diskutera det med den andra. Kanske att ha hund är som en light-övning på att ha barn. Vad vet jag? Men lite som att det var enklare att ta körkort efter att man kört moped i tre år. Man hade lite av trafikvettet i bakhuvudet från innan. Vi ska se. Det är väl egentligen nu det börjar lite mer på riktigt. Bernies ettårs-present gjorde succé

    Ettåringen är en väldigt glad liten pojke som sällan gråter. Däremot är han den aktivaste ettåringen jag någonsin träffat. Han är igång från och med att han öppnar ögonen på morgonen till det att han stänger dom. Som Rådgivningen konstaterade häromdagen, att stilla sitter han ju inte. I och med att han började gå lite på nio månader har han under de senaste tre månaderna verkligen hunnit få upp tempot. Nu springer han ifrån mig och gärna åt motsatt håll. Han klättrar på allt, tar sig upp i fönster. hyllor, soffor, sängar och alla trappor han kan hitta. Fort går det.

    Försöker lära honom nej, men varje gång skrattar  han  bara och springer iväg. Han är otroligt orädd och slänger sig ut till personer och främmande omgivningar som om det vore hans egna bakgård. Han har helt tydligt humor, skrattar mycket och är väldigt social. Han älskar att bada och att leka med allt som inte är leksaker. Helst köksredskap och dammsugaren, men även golvmoppen och tvätthängaren är populära. Varje gång vi städat hemmet tar det inte lång stund innan det ser ut som ett bombnedslag igen. Otroligt effektiv på den biten. Hela Bernie är som en glad liten virvelvind. Slår han sig och gråter, går det fort över. Dessutom måste han slå sig ordentligt för att gråta, allt annat borstar han bara av sig. Idag fyller han ett och jag ser så mycket fram emot att se hur mycket han kommer att utvecklas närmaste åren. När man just fått epidural. Ett år sedan han kom till oss. 48 centimeter lång och 3,2 kilo liten. Nu är han redan ett barn och imorgon har vi en liten fest där vi firar hans första år med dom närmaste. Grattis älskade lilla B på din första födelsedag.