Att vara i ett språng
Hej från Ingå. Här är jag och B den här veckan medan Niki jobbar kvar i stan. Ingen semester i sikte för hans del ännu. Hoppas han tar några veckor i augusti. Vi ska se.
Annars då? Familjens yngsta person har kommit in i ett nytt språng och allt som tidigare var enkelt är nu ganska svårt. Läggningarna tar tid, uppvaken är många och humöret är inte på topp. Otroligt hur mycket som kan skifta på några få dagar. Det gör att även jag ärligt talat känner mig lite sliten. Som tur har jag båda mina föräldrar här och sen igår även min storasyster som hjälper till. Häromdagen tog min mamma lilla B vid fem på morgonen när han gett upp på natteriet och min pappa har tagit honom de mornar han vaknat sju så att jag kan sova vidare. Skönt att få lite avlastning när man verkligen behöver det.
Är det något jag lärt mig de här snart åtta månaderna som förälder är att allting är föränderligt. Ingenting varar för evigt. 
4 Comments
Amanda
Oj nej, alla dessa språng och faser! Men jaa, det är ändå tröstande att det troligen ändras snart igen. Kämpa där! 🙂
Lina
Verkligen. Tycker nästan det är värst i början sen lägger det sig lite. Som tur!! Hoppas ni har det bra där på ert lande med åttamånadsbebin <3
Veera
Hur känns de ändå alltid jobbit när något blir sämre fast MAN VET att inget varar :DD oh well, fas efter fas….mysigt ju.
Lina
Haha, ja SÅ SANT!!! 😀 Ingen fas oavsett bra eller mindre bra varar för evigt och tur är väl det. Förändring är ändå alltid mys.