-
Det börjar visst bli höst och det är aldrig riktigt lika grymt och svartvitt som man troreriet
Jag vaknade upp idag och kände sådär att “Fan, det här blir bra!”. Så jäkla peppad för tillfället på livet. Länge sedan jag genuint kände så. Tänker att det här kommer att bli den bästa hösten i mitt liv. Jag ska verkligen göra allt för att skapa exakt det liv jag vill leva. Det finns så mycket bra saker med mig som jag har glömt bort. Började morgonen med att göra en lista på allt vad jag är bra på och den blev lång. Hade jag gjort samma lista för några dagar sedan hade den varit väldigt kort. Det är enkelt att vara hård mot sig själv på ett sätt som man aldrig skulle vara mot andra. Ibland är det så bra att sätta saker i perspektiv. Hur skulle jag behandla den här situationen som vän till en som är i den.
Ni får förlåta mig för att den här bloggen just nu handlar om lite nyfrälsning och livsråd. Jag lovar att så småningom återgå till det där vad jag nu bloggade om innan jag började ha pepptalks till mig själv. Sen, när jag är peppad och klar.
Men ja! Nu ska jag ta hunden i kopplet, hoppa i träningsbyxorna och promenera till stan.
-
Life is 10% what happens to you and 90% how you react to iteriet
Att klippa, klistra, diskutera och uppmuntra varandra var kanske det viktigaste med kvällens målbilder. Min räkpasta var mer av ett chilismakande plus, likaså champagnen. Vem, var och hur vi gör saker är kanske något som verkar avlägset just nu men lär om ett år vara vår realtid. Tills dess hänger vi här i mitt och Nikis hem och planerar. Det blir bra det här hörrni. Dessutom är det ganska skojigt att vara full av klichéer. Vänta bara, snart tatuerar jag in carpe diem på armen och målar ännu ostigare texter på väggarna. Nånej. Så illa är det inte. (Ps. Förlåt på förhand om du nu har carpe diem intatuerat).
-
Förlovningsdageriet
För ett år sedan gick den där nissen jag numera är gift med ner på knä på en terass i Grekland och höll ett av de finaste av tal till mig. Jag svarade “Challenge accepted” (referens: How I met your mother) på frågan om jag ville gifta mig med honom. “Challenge” är för övrigt ett svårt ord för oss rikssvenskar att uttala, men jag tycker ändå att jag skötte det ganska bra. Efteråt poppade han en flaska Moet och vi firade på terassen innan vi gick ut och åt kvällens middag. När vi kom tillbaka slog vi oss ner i solstolarna, drack mer skumpa och pratade framtiden långt in på småtimmarna.
Ganska mycket har ändå hänt det här året. Vi har jobbat massor, startat podd, kämpat med flyglicenser, begravt min älskade mormor, spenderat stora delar av våren i Ingå, rest tre veckor i USA med min familj, blivit gravida, fått missfall och gift oss. Både fina och mindre fina saker, sådär som livet är.
Igår kom Niki hem från jobbet med blommor och chilinötter till mig. Det är så fantastiskt att ha Niki som pushar en och muntrar upp en när man är lite deppig. Små och stora gester.
En annan sak som är lite intressant med de här bilderna är min vikt. Jag vet inte om ni ser det men jag har tydligen gått ner nästan tio kilo sen dess. Allt för att en läkare bad mig slut helt med socker.