• Random

    Back to realityeriet

    Det var inte så roligt att komma tillbaka till den riktiga världen. Det sög faktiskt ganska brutalt. Man ska vara glad och lycklig som nygift. Vilket jag egentligen är. Jag ska försöka göra det bästa för att inte låta mitt jobb äta upp det här för mig. Vill se tillbaka på den här tiden med glädje och ingenting annat. Jag är bättre än det här. Jag måste försöka komma ihåg det.

    Ja. Det var den ärliga realtiy checken.

  • Resa

    Ett rum med pooleri

    Vi bestämde oss för att göra något så trevligt som att uppgradera vårt rum för helgen. Istället för ett rum med stor terass vid havet blev det ett rum med egen pool lite längre upp. Som den poolälskare jag är, var jag himla nöjd över att få checka in i vårt nya rum. Niki som är uppväxt med egen inomhuspool (min barndomsdröm) har kanske inte riktigt samma stora fascination för fenomenet pool som jag. Antar att om man alltid haft tillgång till en är det kanske inte riktigt lika spännande.

    När jag var tolv år gammal åkte jag med min pappa på en resa med hans fartyg han jobbade på då. Han var sjökapten på ett trehundra meter långt fraktfartyg som gick mellan Sverige och USA. Detta fraktfartyg hade även något så fantastiskt som en pool. Här hängde jag varje dag och kom på mängder med underliga lekar till mig själv. Pappa fick komma och leka dyklekar med mig när han hann men annars blev jag ganska bra på att underhålla mig själv. Min favoritlek var att kasta smycken i poolen och hämta dem. Antingen under tidspress eller sen utan att komma upp och andas emellan. Dessa lekar lekte jag med Niki i vår pool hela gårdagen (don´t worry, kastade såklart inte i min ring). Hej Lina och Niki tolv år igen.

    Lyckades även få med Niki på att frivilligt ta en pussbild med mig från drönaren. Ostigt värre, men man får vara lite ostig på sin honungsmånad (vecka).

     Flottig pizza från Room servicen till lunch. Bäst ju!

  • Bröllop

    Att vara gift

    Idag har jag varit Lina med ett efternamn jag kan uttala i en hel vecka. Ett efternamn jag hoppas få ha resten av mitt liv. Kul att man som svensk med ett finsk efternamn gifter sig med en finlandssvensk halvtysk kille och får ett svenskklingande efternamn. Lite humor i det.

    Ja, men hur känns det här då? Jo, det känns fantastiskt. Jag är så lycklig hela tiden, för att allting blev så bra. Vårt lilla bröllop med våra 28 gäster blev en kanonfest och jag känner mig lugn på ett sätt jag inte känt på länge. Jag förstår att jag har stormar på jobbet att ta tag i på måndag men det känns som om jag löser det. Vi löser det. Tillsammans. Inte för att vi inte skulle ha gjort det innan vi gifte oss utan mer bara att jag känner att jag har koll på livet. Jag vet vad jag vill. Jag vet vad vi vill. Känns ändå som huvudsaken.

    Fotograf: Emilia Nyberg

    Som svensk vill jag även uppmuntra er andra svenska medborgare att göra er medborgerliga plikt att rösta imorgon. Jag har redan röstat, jag röstade rött. För min del spelar det dock inte så stor roll vad ni röstar på så länge ni röstar rätt. Det vid säga på ett parti som ser människans värde oavsett ras, kön eller läggning. Nu vet ni det.