Ibland när jag är lite modig, kanske har ett glas eller två innanför västen så tänker jag att jag borde starta ett eget bolag. Frilansat har jag gjort genom åren, till och med ganska mycket. Så pass mycket att arga brev från företagarnas pensionsförsäkring dykt upp i min brevlåda. Men jag har aldrig haft ett eget företag, utan alltid använt en nisse i Pargas för fakturor och aldrig aktivt sålt det jag gör.

Det jag frilansat med har varit alltifrån ljudinnehåll för demensboende i Sverige, reklamfilmer, PR, events, starta upp utländska bolag i Finland. Men det är projekt som ramlat in i mitt knä och som jag därefter utvecklat. Men ibland slår tanken, borde jag bara starta mitt eget. Göra min egen grej. Vad det nu än är? PR?

Men jag kommer från en familj där min pappa jobbade som sjökapten på ett rederi och min mamma på kommunen. Vi var inga företagare. Något som hur jag än vänder och vrider på det verkar vara ärftligt. Barn till företagare skapar företag, vi andra verkat tycka att det är otroligt obehagligt.

Tanken slår mig, är det nu? Är det dags? Men fy fasiken vad skrämmande. Var skulle jag ens börja?
Också otroligt mycket enklare att bygga något om man från början är relativt rik. Hej huslån.

Min dröm är att göra det jag kan. Lösa problem, öka tillväxten, ge företag synlighet och gärna genom kreativa och lite märkliga lösningar. Så som jag jobbar.

Men ja, usch. Jag vet inte.

Nu skrev jag det här, med två glas vin innanför västen. Lär säkert ångra det imorgon.

Vet ni vad? Jag har inte mått på topp den senaste tiden. Jag känner helt enkelt att jag inte riktigt orkar med allt. Det har varit mycket med nytt jobb, två kids, dagisstarter, vabb, konsultuppdrag, renoveringar, världsläget, plus allt det sociala livet som pågår runt omkring. Jag har märkt att jag inte har energi kvar längre.

Märkte när jag gick på en afterwork med ett större gäng förra veckan, att det enda jag tänkte var ”Gud, vad skönt att få den här träffen avklarad så behöver jag inte vara med på ett år eller helst två”. Liksom att jag inte gör saker av lust eller vilja utan snarare för att få det överstökat. Får ångest av inplanerade aktiviteter och svarar kanske på 40% av mina privata meddelanden. Så efter ett snack med min man bestämde vi oss för en aktivitetsfri månad.

Noll planer, man får säga nej till allt som inte är nödvändigt. Istället ska jag göra det som jag mår bäst av just nu, vilket är att vara med min familj. Är liksom lyckligast med barnen i en sandlåda. Dessutom ska jag börja röra mer på mig (som inte innefattar jaga barn), äta bättre och skippa alkoholen en månad framöver. Hitta energin, hitta lugnet och hitta min hjärna.

Jag behöver just nu kunna prestera på jobbet, vara den bästa föräldern. Det innebär att jag måste prioritera mig själv ett tag framöver. Så om jag nu suger på att svara på saker, kanske inte hänger med på allt kul som vanligt och kanske inte hostar tio middagar, så försök förlåta mig för det. Jag gör en comeback när jag är redo. Lovar.

Det är fredag. Igen. En hel arbetsvecka har passerat i rekordfart, även om jag själv känner att det verkligen inte varit min mest produktiva vecka hittills. Ibland är det väl så. Kanske för dom flesta? Att det går lite upp och lite ner. Är folk extremt effektiva hela tiden?

Igår tog jag i alla fall en paus från jobbet och besökte Helsingfors Universitet för att lyssna på min syster som flugits in för att föreläsa. Har aldrig hört henne föreläsa tidigare, så bara den grejen var fin. Men det var roligt att höra om hennes arbete och såklart kul att se henne igen. Även om det inte var så länge sen vi sågs.

Hon berättade bland annat om upplevelserna från fraktfartyget vår pappa jobbade på under 26 år. Ett fartyg som reste mellan Sverige och Nordamerika och som vi alla syskon spenderat sommarlov på. Reflekterade över det sedan, att den där båten betyder nog en hel del för oss allihop. Även om jag till skillnad från min syster inte inspirerats att doktorera om saken. Men ja, helt klart en viktig plats (om än rörlig sådan) för oss från min barndom.

Ikväll kommer Johanna med kompis hem till oss på fredagsmiddag. Gött att vi hinner ses lite mer innan hon återvänder till Österrike.

Bild på mig själv från idag för fyra år sedan. På smekmånad i Grekland. Ser ju väldigt härligt ut, men det man inte ser är att jag samma dag hade blivit uppsagd från mitt jobb. Fick reda på det när jag satt bakom Niki på en moppe. Inte alla som får kicken på sin honeymoon. Tänkte då att vi skulle åka på en ny honeymoon någon dag, där jag inte spenderade halva veckan med att vara arg och ha ångest.

Var ganska länge arg över det här. Men vet ni, jag är inte det längre. Det, mina damer och herrar. Det är skönt.

Ha en fin fredag.