Förlovningsdageriet

För ett år sedan gick den där nissen jag numera är gift med ner på knä på en terass i Grekland och höll ett av de finaste av tal till mig. Jag svarade ”Challenge accepted” (referens: How I met your mother) på frågan om jag ville gifta mig med honom. ”Challenge” är för övrigt ett svårt ord för oss rikssvenskar att uttala, men jag tycker ändå att jag skötte det ganska bra. Efteråt poppade han en flaska Moet och vi firade på terassen innan vi gick ut och åt kvällens middag. När vi kom tillbaka slog vi oss ner i solstolarna, drack mer skumpa och pratade framtiden långt in på småtimmarna.

Ganska mycket har ändå hänt det här året. Vi har jobbat massor, startat podd, kämpat med flyglicenser, begravt min älskade mormor, spenderat stora delar av våren i Ingå, rest tre veckor i USA med min familj, blivit gravida, fått missfall och gift oss. Både fina och mindre fina saker, sådär som livet är.

Igår kom Niki hem från jobbet med blommor och chilinötter till mig. Det är så fantastiskt att ha Niki som pushar en och muntrar upp en när man är lite deppig. Små och stora gester.

En annan sak som är lite intressant med de här bilderna är min vikt. Jag vet inte om ni ser det men jag har tydligen gått ner nästan tio kilo sen dess. Allt för att en läkare bad mig slut helt med socker.