L I N E R I E T

Kära ni. Här kommer ett supertips till er som kan finska, är mitt inne i karriären och känner att vägledning inom ledarskap skulle sitta som en smäck. Nämligen Future Leader Lab. Ett gediget ledarskapslab som du nu har möjlighet att ansöka om att få delta i gratis (värde 4250€).

• 

FLL passar dig som handen i handsken som vill lära dig mera om att leda människor och få konkreta verktyg inom sex olika områden. Kanske du är mitt inne i din karriär men känner att du skulle vilja ha lite mer kött på benen när det kommer till ledarskap?

Programmet går januari-juni 2022 i Fiskehamnen, Helsingfors. Totalt sex dagar på plats/en träff per månad. Varje månadsträff har en programpunkt med en expert på det specifika ämnet. Maxantalet deltagare är femton personer, så att träffarna hålls intima med flytande diskussioner och att deltagarna verkligen kan lära känna varandra. Experterna bakom varje programpunkt fungerar även som mentorer under hela våren.

Bakom The WeLaB hittar vi toppenduon Hanna Westerholm och Riina Laiho. Båda är specialiserade på WorkPlace Big5 och EQ.

Höstens FLL 2021 sålde slut på en gång. Inför höstens program var det närmare 50 sökanden till gratis-platsen. Då gick platsen till Scandics restaurangverksamhetschef Anni Ikonen.

Hösten 2021:s experter var bland annat:

Borgbackens VD Pia Adlivankin om Företagskultur
Artisten Kimmo ”Elastinen” Laiho om Motivation
Entreprenören och tillväxtstrategen Anssi Rantanen om Psykologisk säkerhet

Vårens fantastiska experter presenteras senare i år. Ämnena är: personlighet, företagskultur, emotionell intelligens, motivation, coachande ledarskap och psykologisk säkerhet.

Är det din tur?

Så här söker du platsen:
Berätta vem du är och varför du är intresserad av att delta i programmet. Skriv även hur du hörde om FLL.
Skicka dina tankar till: hello@thewelab.fi
Ansökningstiden går ut 5.11.

Läs mer om Future Leader Lab HÄR
Följ FLL på Instagram HÄR

Lycka till!

Nej men hörrni. Barnen sover så jag tänker att vi fortsätter var vi slutade senast, nämligen i Italien.

Det var lördag och vi hade väl egentligen tänkt ta oss till Cinque Terre för en dagsutflykt men bestämde oss i sista minuten för att skippa det programmet och istället stanna i närområdet. Jag skulle jättegärna uppleva Cinque Terre, men med två små typer i vagnar kändes det ganska olämpligt att besöka fem byar bestående av trappor, som man dessutom inte når med bil. Istället körde vi till en vingård 20 minuter bort från huset på lunch. Bara den grejen, att bo bredvid en vingård. Det är minsann inte fy och skam.

Åt den här gudomliga raviolin. Kombinationen av mynta och stracciatella var ett guldkort. SÅ bra. Man äter ju överlag inte direkt tråkig mat i Italien. Måste vara nice ändå att vara italienare och liksom bara äta gott hela tiden. Är ändå inte drömmen att typ säga upp sig, flytta till Italien och öppna ett B&B?

Det händer väl att man fantiserar om vad man skulle göra om man plötsligt blev svinrik. Min dröm är alltid att ha ett litet boutiquehotell. Få rum med massor med personlighet och service med 100% det lilla extra. Tror att jag skulle vara bra på det där, driva litet hotell med kärlek. Måste bara vinna på lotto först. Bara den detaljen först. Men drömma kan man ju.

Efter en lång lunch, där tre av de yngsta sov sig igenom rätterna var det dags att kasta in handduken. Vi köpte med oss åtta flaskor vin tillbaka till huset, så som man bör göra när man besöker en vingård. Avslutade turen med att klappa lite häst.

Saknar för övrigt häst i mitt liv. Red på ridskola från att jag var dryga sju år till fjorton års ålder. Slutade för att jag tyckte att stalltjejerna var jobbigare är jobbigast. Har sen dess ridit från och till sporadiskt. Skulle gärna ta mig upp i sadeln igen och lära mig mer. Är inte hästar ändå världens absolut vackraste djur?

Tillbaka i huset anlände resten av gänget och vi passade på att ta en ordentlig gruppbild vid poolen. Hela familjen på en och samma bild. Den enda som saknades var Nikis äldsta syskons mamma Yrsa som tyvärr inte kunde komma med (Yrsa, vi saknade dig <3).

Skulle vilja passa på att skriva några ord om den här familjen när jag ändå är inne på ämnet. Familjen som jag gift in mig i, familjen som tagit emot mig med öppna armar sen dag ett. Hur glad och tacksam jag är över att få vara en del av den här klungan av karaktärer. Snyggare, roligare, generösare, snällare och smartare skara får man leta efter. Att få vara en del av det här gänget, att mina barn får växa upp med dessa runt sig. Kunde inte önskat mig något bättre. Tack livet för det.

Ja, nu blev det lite mycket ost här va, men skit samma. Ost ingår i konceptet Italien. Det veta alla.

Sen blev det Jeopardy som Trisse och Petra så fint fixat ihop. Tror mitt lag kom sist, förstår fortfarande inte hur det gick till? Var bombsäker på att vi skulle vinna.

Till höger ser man en Björn som vägrade sova. Men kanske det var därför jag trodde att vi skulle vinna. Var kanske i slutändan inte jättedelaktig i spelet utan nattade mest barn. Men vem vet, kanske domaren fuskade ? 😀 Skoja.

Sen hade vi kock igen vilket var lika bra som förra gången. Massa smårätter i förrätt, risotto tll huvudrätt och pannacotta till efterrätt. Tack Gaby för fint fixat.

Sen kastade både jag och Niki in handduken. Vi var svintrötta och skulle starta 05:00 på morgonen för att köra tillbaka till Milano.

Är så glad och tacksam över den här resan. En sådan som man kan leva längelängelänge på.

Tack alla inblandade, love you.

Förra veckan befann vi oss med hela familjen i Italien. Nikis mamma Gaby hade nämligen varit gulligast på jorden och bjudit ner oss alla till Toscana för fem nätter. TACK GABY, du är bäst. Så hela arton vuxna och sju barn samlades på den Italienska landsbygden för att umgås, dricka vin och turista. Så bra koncept. Största delen av familjen bor i Helsingfors, medan resterande flög in från Wien och Malmö. Så roligt att få träffa alla, något man inte fått göra så mycket sedan pandemin entrade världen. Hur som, nog om det.

Nu ska vi prata Italien.

Tisdag eftermiddag och efter att ha plockat upp lilla B från dagis körde vi ut till flygplatsen. Första gången på en evighet som man besökte den. Blev faktiskt överraskad över hur otroligt mycket folk det faktiskt var där. Hade tänkt att det skulle vara c-tomt.

Vi checkade in alla våra tusen saker och tog oss igenom säkerhetskontrollen förvånansvärt smärtfritt. På andra sidan mötte vi upp Nikis syster Hanna med familj som skulle med på samma plan som vi till Milano. Hanna och Andus barn är vana vid att resa så alla tre är vid det här laget proffs. Till skillnad från våra barn som för första gången skulle testa på konceptet: Flygplan.

Ärligt talat var vi ganska nervösa över just den här biten. Björnen är verkligen ingen mästare på att sitta still. I och med att båda våra barn är under två hade dom heller inga egna platser och därför fick vi inte heller sitta på samma rad. Niki fick ansvar över Bernie och jag över Louie. Vi satt bredvid Hanna och Andu med barn och lyckades även på flyget trolla ett ledigt säte bredvid Niki och Bernie. Tur det eftersom starten på flygeriet var otroligt svettigt. Niki fick kämpa med en otroligt arg snart-två-åring i vad som kändes som en evighet innan han lugnade ner sig. Jag däremot hade det helt okej med Louie och Hanna, men Louie som just den här veckan bestämde sig för att bara amma i lugna rum eller liggamma vägrade såklart ta bröstet. Tur att vi hade med en flaska och ersättning, annars hade det inte alls gått.

Flyga med småbarn är allt annat än vad flyga utan småbarn är. Särskilt när ens barn är väldigt klättrig och aktiv. Vi var så lättade när vi landade (landingen gick bättre) och hade överlevt fyra timmar i luften.

Väl i Milano plockade vi ut våra hyrbilar och körde 3,5 timmar söderut.

Strax före midnatt anlände vi till Casa Oliveta, det enorma svenskägda stenhus från 1600-talet som Gaby hyrt. Gaby var redan på plats sedan lördagen och välkomnade oss i huset med vin och pasta. Så mysigt att äta pasta med tomatsås mitt i natten. Kändes nästan lite olagligt. Sen bäddade vi ner oss i våra rum och nattade om våra barn som sovit bilresan men vaknat för nattpastan i sina nya italienska sängar.

Vaknade upp till strålande solsken och glada barn som åt frukost och sen jagade varandra i pyjamas.

Vandrade runt i den stora trädgården bland alla olivträd och drack kaffe. Italienskt kaffe. Vi bestämde att vi skulle skippa allt program första dagen och bara hänga vid huset. Efter en hel dags resa kände vi oss lite slitna (jag och Niki i alla fall) så vi var himla nöjda med att vara på ett och samma ställe.

På eftermiddagen anlände min svåger Sebastian och svägerska Linda med barn från Wien och vi åt en långlunch ihop i huset innan vi bestämde oss för att ta en promenad och utforska byn Capannori som vi bodde i. Plus fylla på lite i vinförrådet. Viktigt.

Familjens damer på en och samma bild. Min svärmor Gaby, mina svägisar Hanna och Linda, lilla Matilda (också född 2019) och så jag då.

Byns lilla matbutik stängde precis när vi kom dit, men Linda gick in och briljerade med sin Italienska (hon har bott i Italien) och kom ut med några vinflaskor. Snyggt Linda. Har hört Linda prata både svenska, engelska, finska, ryska och nu Italienska. Mycket begåvad dam det där. Man själv har bara bott i Finland i lite över tio år och kan fortfarande inte majoritetesspråket. Inte så begåvad jag inte. Men att.

Sen gick vi hem genom byn, beställde pizza, la våra barn för kvällen och drack vin.

Så blev det torsdag.

Vi körde 30 minuter bort till staden Pisa för att kika på det lutande tornet. Blev förvånad över hur fint och stort tornet faktiskt var. Har hört motsatsen genom åren och tyckte det var kul att ha fått se den här skapelsen. Det enda tråkiga var väl att här någonstans tappade jag mina glasögon. Dom låg i den undre korgen på ena resevagnen och har förmodligen fallit ur när vi packat bilen. Surt eftersom dom knappt var en månad gamla, ännu mer surt eftersom Fennia tydligen tagit bort ”resegods” från vår reseförsäkring. Men ja, det är en annan historia.

Hur som. Bra torn!

Sen tog vi en vinlunch i Pisa. Åt antipasti, pasta och skålade i iskallt vitt vin. Louie lyckades både spy och kissa ner mig, så jag var lagom fräsch, men annars var det himla trevligt. Sen körde över till staden Lucca på en gelato men där fick jag problem med den amningsvägrande bebin och så fick vi åka hem igen. Kul med proggis, men jäklar vad svtetigt det kan bli med två barn under två år. Den ena som alltid springer åt fel håll och den andra som går igenom ett språng och blir svinarg varje gång man slänger fram ett bröst när man är på vift. Vi fick stanna i en matbutik och köpa lite italiensk ersättning efter tio minuters bilresa med bebisgråt. Det var väl där vi insåg att vi nog inte ska ha så mycket program med de här två.

Tillbaka i huset så anlände Nikis båda två äldre syskon Trisse och Malin med familjer. Båda har tre barn var, där alla numera är myndiga. Kul. Gaby hade hyrt ytterligare ett hus en kilometer ifrån och gänget flyttade in där. Skönt för dom att få vakna i ett hus utan småbarn. Puh.

På kvällen hade Gaby fixat en kock som kom över och lagade en fyra rätters meny till oss alla i Casa Olivieta. Herremingud vad gott allting var. Antipasti till förrätt, hemmagjord pasta till mellanrätt, Kalkon med blomkålsgrej till huvudrätt och livets absolut bästa Tiramisu till efterrätt. SÅ GOD att jag inte kunde sluta äta.

Så blev det fredag och alla utom vi och Seba och Linda med barn åkte till Florens för att kika på konst. Vi andra kände att Florens med småbarn kändes lite för jobbigt. Louie hade dessutom fått för sig att liggamma är det enda som duger skulle inte gillat en dag i resevagnen.

Men oss var det inte synd om. Särskilt när man har ett enormt hus med pool. Då är man ganska peppad på att umgås med det. Så vi poolade och hängde. Sebastian och Linda bor ju annars i Wien så man får vara glad över den tid man får med dom.

Och ta hand om barn. Det blir ju lite annat det här med att resa än före man hade barn. Nu är det ju frukostar, mellisar, luncher, mellisar, middagar, kvällsmat, blöjbyten, amningsrace, klädbyten, skobyten, mer mellis, se till att ingen rymmer, faller i poolen, försvinner eller blir uppäten av en en grannhund. Sen ska alla nattas och bara det är ju ett projekt i sig.

Italienska kvällar när dom är som bäst. Mys.

Annat resehack var att vi hyrde en extra resevagn. Vi har ju sen innan en Bugaboo Bee, men i och med att vi numera har två barn och inte ville släpa med oss vår Bugaboo Donkey så hyrde vi en Babyzen Yoyo från Liizi. Ett företag i Hertsi i Herttonäs som hyr ut allt möjligt för både barn och vandring. Hyrde den här med babyliggdel för en vecka vilket funkade kanon. Till skillnad från vår Bee kan man ta den här hela vägen in på flygplanet och ha som handbagage. Väldigt smidig. Dock rangligare än Bee:n. Så betyg överlag är att yoyon är smidigare om man flyger mycket medan Been är stabilare och överlag bättre att köra med. Linas resevagnsutlåtande var det.

Mot kvällskvisten körde jag och Linda över till matbutiken och shoppade loss.

Och så trollade vi fram den här jäkeln lagom till att dom andra kom tillbaka från sin konstrunda i Florens.

Men nu vaknade lilla Louie så fortsättning på Italienresan följer.