L I N E R I E T

För fyra månader sedan ramlade Louie in i våra liv och sedan dess har livet blivit lite mer intensivt. På ett bra sätt även om det stundtals inte är helt lätt heller. Överlag är Louie en väldigt glad en, skrattar mycket och snackar massor. Han är otroligt stark och redan några dagar efter att han blev tre månader vände han sig från rygg till mage och tillbaka. Nu vänder han sig med fart och grabbar tag i allt han kommer åt.

Han är absolut gladast om man antingen sitter och pratar med honom alternativt bär på honom. Sätter man honom i en bärsele blir han skogstokig och tjuter tills man släpper loss honom igen. Nej, han älskar att man bär på honom så oergonomiskt som möjligt. Sån är han. Babysittern har funkat bra tills nu. Nu blir han sur om man sätter honom där och går iväg. Han vill att man ska sitta framför honom och prata. Går man en meter bort eller gör något annat blir han kränkt. Han trivs också bra i vagnen och kan sova där i tre timmar i sträck så länge den rör på sig. En gosig men mycket uppmärksamhetssjuk liten person.

Idag var vi även på Rådgivningen, förutom att stackaren tydligen har ett virus i lungorna som gör honom rosslig så var han annars frisk och kry. Han växer ju så det knakar och väger nu 7,935 gram och är 66,5 centimeter lång. Nästan exakt samma mått som sin storebror var vid sju månader. Amningen funkar kan man ju konstatera, med tanke på att han var 50 cm och 3,5 kilo när han föddes.

Det var allt från Louie. Snart ska han ha party tillsammans med sin storebror. Blir kul!

Hej från mitt i natten. Här sitter jag just hemkommen från en middag med min svägerska Hanna på Harju8. Stans absolut mysigaste ställe. Varje gång jag är där känns det som att jag befinner mig någon annanstans än i Finland. Alltid mycket folk, supertrevlig personal, gott och prisvärt vin, mängder med tända ljus och torkade blommor. En plats man verkligen mår bra på.

Hanna hade dessutom varit gullig och låtit mig göra en Big5-utredning av min personlighet som hon gick igenom tillsammans med mig. En typ av profilering som hon är expert på. Fick en hel del nya insikter om mig själv vilket var fint. Rekommenderar Hanna tusen gånger i veckan om du eller dina kollegor vill lära känna er själva och varandra.

Sen var det dags att ta mig hem. Fick för mig att det minsann var dags att plocka hem en av våra cyklar som stått kvarglömd på vår förra innergård i Berghäll. Så knappade in koden till vår gamla innergård och låste upp Nikis turkosa Jopo som jag sen släpade med mig hem. Tyvärr verkade ena hjulet ha punka så oavsett hur mycket jag pumpade så var däcket tomt tre minuter senare. Fick gå hem med cykeln och det tog ju en liten stund. Men nu är jag här. Hela familjen sover och jag borde väl egentligen göra samma sak. Men innan jag går vill jag tipsa er om…

Maid på Netflix.
Herremingud så bra den serien är. Handlar om en ung kvinna som flyr sin alkoholiserade man tillsammans med sin tvååriga dotter och därefter kämpar på i livet som en fattig ensamstående mamma i norra USA. Jag vet, det låter ju deppigt som bara den. Det tog emot av den anledningen att ens börja titta men så slumpade Netflix fram den åt mig och jag bestämde mig för att ge den en ordentlig chans. Så glad för det. Jag fullkomligt älskar hur den grep tag i mig från första stund, hur den berör mig, hur den får mig att känna, tänka och värdera. Länge sedan jag såg en serie där jag inte en enda gång bryr mig om att kika på mobilen. Baserad på en verklig historia. Längtar tills imorgon då jag äntligen får se mera.

Godnatt!

Slutet av oktober är här och alla löven på träden utanför har fallit av. Hur gick det så här fort? Ena stunden var allt i färg, nu är vi tillbaka i de gråare skalorna. Pratade med min man häromdagen om den stundande vintern och hur han tyckte att det kändes så jobbigt med allt det mörka framför sig. Jag känner inte riktigt likadant. Jag försöker dela in året lite mer mentalt i olika etapper, annars känns det ju väldigt långt. Sen är det nog ett plus att jag har gått och blivit en julälskare på senare dagar. Ser så fram emot att få dra fram alla juldekorationer och blev svinglad när jag upptäckte att första advent i år är i november. Hurra! Det gör ju att slutet av året mest känns mysigt.

Den enda månaden jag har lite mentalt svårt att hantera är månaden mars. Känns som en enda lång grå transportsträcka där man själv både känner sig och ser ut som ett spöke.

Men det tar vi då.

Den här veckan hade jag egentligen tänkt inleda med att gå på Luckans Babyträff, men eftersom Louie är lite rosslig tänkte jag att det är bäst att stanna hemma. Imorgon ska vi till banken med Louie och Louies farrmor Gaby för att öppna ett bankkonto. På onsdag är Björnen med Gaby hela dagen och på torsdag ska jag och Louie till Ikea med Gaby.

Så en vecka med mycket Gaby, men vi måste passa på nu. Hon ska nämligen fly mörkret och bo i södra Frankrike hela våren. Så roligt för henne, men har själv lite lite ångest för det. Att bo i samma stad som Gaby är lika med trygghet. Det känns så skönt att veta att hon finns här. Men unnar Södra Frankrike Gaby. Tänker dock att vi måste passa på att verkligen hänga mycket nu, sen blir det ett långt uppehåll. Vet inte heller om jag skulle våga mig på att flyga igen med dom här barnen inom den närmsta framtiden. Även om Finnairs flygvärdinnor var guldets guld så var det inte en jättebekväm upplevelse.

Dessutom är jag vårdledig på våren och det blir man inte direkt rik av. Puh.
Men med det sagt. Ha en fin start på veckan och glöm inte att söka till Future Leader Lab om du känner att du är en av framtidens ledare. Jag tror på dig!

Hej.