-
Tillbaka i trädgården
Vi är hemma igen och det känns himla skönt. Borta bra men hemma bäst. Det enda lite tråkiga med tillvaron är att vi drog med oss en liten magsjuka från Silja Lines bollhav. Så ja, kul fest vi har haft här hemma. Jag har i och för sig mått bra, kul för mig. Mindre kul för husets alla pojkar och för vår enorma persiska matta som just nu befinner sig på väldigt dyr mattvätt. Så ja, bollhavet var kanske inte helt värt det. Men nu vet vi det.
Annars då? Min trädgård håller på att blomma upp. Anar färgerna i de första dahliaknopparna, zinnorna är starka och höga och luktärterna har slagit ut. Mina kryddor lever vidare och majoriteten av växterna överlevde våra två veckor iväg. Tur för oss att våra grannar är världens gulligaste och vattnade varje kväll.
Titta vad fiiint det blir! 
Hej Dahlia! 
Bästa årstiden är nu. 
Kryddorna är i full gång, medan salladerna och spenaten planterade jag direkt efter hemkomsten. Kämpa alla nyplanterade frön! Ändå bra hemkomst. Minus magsjukan då. Men tänker att nu kanske vi liksom undkommer alla magsjukor med dagisstarten. Ni vet, immunitet. Skulle vara fint.
I och med stundande dagisstart har husets ettåring äntligen börjat gå ordentligt. Han tog sina första steg för mer än en månad sen, men nu har det lossnat på riktigt. Här vandrar han runt som en fyllegubbe. En glad sådan. Enda är väl att vi borde ta bort hans första sovstund i och med att man bara sover en gång på dagis. Men känns så svårt när ungen vaknar runt 06:00 och är en arg tonåring runt nio. Tror vi ska testa imorgon ändå, om alla mår bättre (Niki då, barnen mår redan bra).
Nu ska jag ta in tvätten. Den är lite sned våra kära vindtork, men den funkar ju, det är väl ändå huvudsaken.
Efter tvättintaget ska jag se sista avsnitten av The Dropout på Disney+. Herrejävlar vilken bra serie.Puss på er!
-
High Chaparral
Tjugo minuters bilresa från centrala Värnamo ligger High Chaparral. Nöjesparken som började som ett fuskbygge och som idag är en av södra Sveriges populäraste turistmål.
Howdy!
Jag har vuxit upp med årliga besök på “chappen” och har kanske därför heller aldrig reflekterat över hur märkligt det egentligen är att vi har en western-stad mitt i de småländska skogarna. Grundaren, Big Bengt som byggt upp hela kalaset var kompis med min morfar och som barn besökte jag ofta parken med honom.
Första gången jag tog med Niki hit tappade han hakan av förvåning, han hade inte räknat med att Cowboy-byn jag pratat om skulle vara enorm, med både gator, tågbana, ångbåt och en Mexikansk stad. Så vem var det som ville besöka parken nu? Var det jag eller Niki, gissa två gånger?
SÅ Niki. Men även Bernie hade kul. Han ser kanske inte helt övertygad här, men sekunden efter den här bilden ville han göra om det igen. “Mera heiss” (Bernies lilltyska kommer in).
Det gick ingen nöd på honom. I Barnens stad ägnade han sig åt att öppna och stänga dörrar.
Och att samla knallpulver-skräp. Notera hans nya frisyr. Jag lyckades äntligen ta honom till frisören och avskaffa pannlugg och långt hår. Saknar i och för sig looken lite, men tror han själv trivs bra i nya håret.
Så vaskade vi såklart guld.
Och tog oss över floder.
Själv tänkte jag mest att jag var med i Sagan och Ringen och flyddde svarta ryttare.
Hittade annars inte så mycket guld utan plaskade mest.
Louie var kanske inte svinnöjd med att åka vagn hela dagen. Men, jag ville inte ha honom krypandes på asfalt. Hade han kunnat gå ordentligt hade det varit en annan femma. Kanske mer hans grej vid nästa besök.
Från USA till Mexico
Hola!
Man kan också ta tåget till Mexico och så blir man rånad på vägen. Men kände att Bernie var lite för liten för det konceptet. Så istället gick vi dit.
Niki köpte såklart en knallpulverpistol till oss. Klassiker.
Annars var det som vanligt lite svårt att förstå vem som jobbar på parken och vem som är gäst. Många gäster är såpass utklädda att dom likagärna skulle kunna få betalt som skådespelare.
Förutom enorma mängder cowboys fanns det även hästar i alla storlekar.
Och åsnor då.
Vi gjorde ett ganska snabbt besök på Chappen den här gången. Med tanke på det lite saftiga entrépriset är det kanske något man ska lägga en heldag på snarare än några få timmar som vi gjorde den här gången. Samtidigt känner vi oss nöjda även om vi varken åkte tåg, badade eller såg några shower. Jag tror att vi ändå kommerr att ha längre besök här i framtiden, när båda barnen förstår konceptet lite bättre. Så i slutändan var det ett ganska lagom besök. Kul, var det hur som helst.
-
Louie “Bubi” 1 år
Igår fyllde han ett år, familjens yngsta och absolut gladaste person. Vi firade med presenter som jag glatt shoppade på Hemmahallen samma morgon och massor med jordgubbar. Louie som han heter har kallats “Bubi” av oss alla i över ett halvår. Bernies namn på honom har tyvärr fastnat lite.
Stolt nybliven bilägare. Tänk att det gått ett helt år sedan vår lillkille ploppade ut. Hur kunde det här året gå så fort? Jag förstår verkligen inte det. Louie är en social, glad, nyfiken, orädd och rolig liten ettåring. En sådan som man skrattar tillsammans med dagligen. Till skillnad från sin storebror som började gå vid nio månaders ålder har han inte helt bemästrat konsten ännu. Tio steg utan att falla är rekordet, så det lossnar nog vilken dag som helst. Jag är otroligt glad och stolt över att få vara Louies mamma. Som ikväll när han inte alls ville sova och efter 15 minuters gå ut och in i rummet-försök la jag mig på golvet bredvid hans aeromoove-resesäng och så låg jag där och lyssnade på hans snack tills han somnade. Liksom snack som man bara myser av att lyssna på. Lill-snackarn. Är peppad på att få se hur han utvecklas här efter ett. Tror det blir full fart, om än lite mindre fart än Bernie. Thank god.
Efter presentöppning och lunch åkte vi ut till stranden. Vi har varit på badplatser nästan varje dag och båda barnen älskar sina liv med varma långrunda insjöar med mjuk sandbotten och klart vatten. Min moster Görel hängde också på och det är fint att se hur otroligt bra hon är med mina barn. Kanske inte så konsitgt egentligen, hon är både förskolelärare och en av de bästa personerna jag vet.
På kvällen kom Görel över och min bror Micke. Vi drack champagne, åt en trerätters och skålade.
Och Louie fick ännu mer presenter. En Kånken Mini (likadan som Bernie fick av Görel i ettårspresent) och Liewoods strandleksaker av Micke.