L I N E R I E T

Efter varpanaiset var hemmet väldigt blommigt.

Barnen fick varsin ballong inför vappen. Bernie valde såklart en polishelikopter och jag valde en humla till Louie. Vad är egentligen grejen med att barn i Finland får heliumballonger till vappen? Jag bara gör som alla andra och köper en utan att jag alls reflektera över varför. Följer strömmen liksom, försöker passa in som den invandrande rikssvensk jag är. Men vet ni varför? Upplys mig.

Blommor överallt. Det blir man ju glad av.

Är för övrigt väldigt nöjd över fyndet till vitrinskåp. Ännu en yta att fylla med blomfyllda vaser. Jajjamen.

I fredags (för en vecka sedan) flyttade Nikis mamma Gaby in hos oss efter ett halvår på franska rivieran. Det firades såklart med champagne. Gabys lägenhet är uthyrd till slutet av maj, så tills dess bo hon här. Mys!

Hallihallå där. En spgelselfie i vanlig ordning.

Nikis syster Hanna med barn hämtade Gaby från flygplatsen. Succé för brandmännen att äntligen få träffa sin granny igen.

2019 kusinerna brinner båda för brandman Sam. Om jag skulle få en euro varje gång någon av dom här två tjoar BIIIIPA BIIIPA skulle jag vara miljonär vid det här laget.

Skål!

Annars har grillsäsongen kommit igång här hemma. Fjolårets gasolgrill går varm så fort vädret är relativt trevligt.

Vi firade även vappen med en brunch hos Niko och Jasmin på lördagen och en på restaurang Saari på söndagen. Söndagsbrunchen gick jag och Niki på i endast vuxet sällskap(tack Gaby) vilket var typ andra gången på tre år vi gjorde något tillsammans utan våra barn. Kul.

På måndagen efter vappenhelgen åkte jag och Nikis mamma med barnen till Korpo. Båten hade nämligen sjösatts och måste flyttas på. Dessutom var det dagistrejk så det passade mig gannska bra att fly stan några dagar. Dessutom fick jag hjälp mded barnen så att jag kunde jobba (tack igen Gaby).

Fin att få vara tillbaka en sväng på holmen igen.

Igår kom vi tillbaka till stan igen och jag har haft lite tid till att ta tag i vår trädgård. Jag förodlar luktärter och zinnias och förkultiverar dahlior inomhus just nu. Men tills det är dags för utplantering har jag en del att fixa i de tilltänka rabatterna. Tur att jag just köpte en ny stor spade. Köpte även årets första hortensia. Kanske världens bästa blomma?

14,95 kostade denna gulliga hortensia på Rusta.

Vattnavattnavattna.

Ah, alltså livet med trädgård är så himla mycket trevligare än livet utan trädgård. Bra köp det var med hus ändå. Ajajaaj vad bra man mår när man krattar i kvällssolen efter att båda barnen somnat.

Det var vårlivet från mig.

Dagisstrejken är i full gång i stan. Jag och Nikis mamma Gaby (som bor hos oss just nu) och mina två barn packade ihop oss och körde ut till Korpo i måndags. Fyra timmars bilfärd med två färjor och en avslutande båttur senare var vi framme på Kaitholmen. Här har vi varit sedan dess. Jag har jobbat på dagarna medan Gaby har hjälp mig med båda barnen. Det har blivit mycket strandhäng med full overallmundering plus massa pyssel med som ingår i att starta ett landeställe efter vintern.

Imorgon åker vi tillbaka till stan igen i och med att jag har ett möte som för en gångs skull inte är digitalt. Kul. Har annars jobbat ganska mycket de senaste veckorna. Tiden då bloggen vanligtvis får kärlek (när Louie sover) klockar jag istället frilanstimmar på löpande band. Det är i slutändan ganska knepigt att fördela den energin man har över när man har två små barn, särskilt just nu när båda är hemma. Antar att vi är många som sitter i samma båt där.

Jag hoppas att strejken snart får en lösning, att personalen som så fantastiskt fint tar hand om och utbildar våra barn får de resurser och den lön de förtjänar. En normal arbetsbelastning och en stabil lön som motsvarar ansvar, erfarenhet och utbildning. En lön som går att leva på och som motiverar. Det betalar jag mer än gärna mer skatt för.

Nikis pappas mobilsamling skulle man kunna fylla på med en hel hög av iphones.

Så fick jag äntligen min efterlängtade Varpanaiset. Tredje försöket och ett barn till senare, blev det till slut min tur att fira för en kväll. Niki och barnen åkte till mina föräldrar i Ingå för ett helt dygn och jag fick hela huset för mig själv. Eller ja, själv och själv. Hade bjudit in lite kompisar. Hehe.

Varpajaiset är egentligen ett manligt fenomen, en finsk fest män anordnar efter att dom fått barn. Jag själv som aldrig varit något större fan av konceptet babyshower, sa från början att jag ville ha en Varpanaiset (mitt egna lilla koncept), alltså samma temafest fast med bara kvinnor. Jag ville fira efter att jag fått barn med vänner, snarare än innan. Festa ordentligt utan dåligt samvete med vänner.

Med Bernie fick jag i och för sig en liten gullig babyshower ändå, en som var mer av en mysig brunch än en klassisk shower. Och nu, nu fick jag äntligen festa ordentligt i gott sällskap och utan barn i ett helt dygn. Förstår ni peppen?

Första gången jag försökte ordna den här festen var i början av april 2020. Ja, det gick ju sådär. Flyttade därefter datumet några gånger. Sen blev jag gravid på nytt. Men nu fick jag äntligen till det. Masktvånget var borta och jag hade slutat amma sedan två månader tillbaka. Tiden var inne.

Så småningom, en bra bit efter midnatt drog vi vidare. In i en stor taxi hela gänget och vidare till Momotunneli av alla ställen. Vi sjöng, drack överprisade drinkar, dansade och skrattade. Kan inte publicera bilderna därifrån här, då finns det risk att mina vänner inte vill vara mina vänner längre. Hehe.

Nej, men. Herrejävlar vad roligt det var med en festkväll. Min livs första natt utan Louie och en kväll då jag bara fick vara jag utan att vara någons mamma. Är så tacksam, så glad och rörd över mina vänner. Hur fina och härliga dom är. Tack.

Även om jag inte lär ha några fler Varpanaisets (i alla fall på väldigt länge) så fick jag blodad tand på det här med att ordna tjejhemmafest. Måste fixa repris nästa år. Alltid hittar man på något att fira.

Tack alla inblandade <3