-
High Chaparral

Tjugo minuters bilresa från centrala Värnamo ligger High Chaparral. Nöjesparken som började som ett fuskbygge och som idag är en av södra Sveriges populäraste turistmål.

Howdy!

Jag har vuxit upp med årliga besök på ”chappen” och har kanske därför heller aldrig reflekterat över hur märkligt det egentligen är att vi har en western-stad mitt i de småländska skogarna. Grundaren, Big Bengt som byggt upp hela kalaset var kompis med min morfar och som barn besökte jag ofta parken med honom.

Första gången jag tog med Niki hit tappade han hakan av förvåning, han hade inte räknat med att Cowboy-byn jag pratat om skulle vara enorm, med både gator, tågbana, ångbåt och en Mexikansk stad. Så vem var det som ville besöka parken nu? Var det jag eller Niki, gissa två gånger?

SÅ Niki. Men även Bernie hade kul. Han ser kanske inte helt övertygad här, men sekunden efter den här bilden ville han göra om det igen. ”Mera heiss” (Bernies lilltyska kommer in).

Det gick ingen nöd på honom. I Barnens stad ägnade han sig åt att öppna och stänga dörrar.

Och att samla knallpulver-skräp. Notera hans nya frisyr. Jag lyckades äntligen ta honom till frisören och avskaffa pannlugg och långt hår. Saknar i och för sig looken lite, men tror han själv trivs bra i nya håret.

Så vaskade vi såklart guld.

Och tog oss över floder.

Själv tänkte jag mest att jag var med i Sagan och Ringen och flyddde svarta ryttare.

Hittade annars inte så mycket guld utan plaskade mest.

Louie var kanske inte svinnöjd med att åka vagn hela dagen. Men, jag ville inte ha honom krypandes på asfalt. Hade han kunnat gå ordentligt hade det varit en annan femma. Kanske mer hans grej vid nästa besök.

Från USA till Mexico

Hola!

Man kan också ta tåget till Mexico och så blir man rånad på vägen. Men kände att Bernie var lite för liten för det konceptet. Så istället gick vi dit.

Niki köpte såklart en knallpulverpistol till oss. Klassiker.

Annars var det som vanligt lite svårt att förstå vem som jobbar på parken och vem som är gäst. Många gäster är såpass utklädda att dom likagärna skulle kunna få betalt som skådespelare.

Förutom enorma mängder cowboys fanns det även hästar i alla storlekar.

Och åsnor då.
Vi gjorde ett ganska snabbt besök på Chappen den här gången. Med tanke på det lite saftiga entrépriset är det kanske något man ska lägga en heldag på snarare än några få timmar som vi gjorde den här gången. Samtidigt känner vi oss nöjda även om vi varken åkte tåg, badade eller såg några shower. Jag tror att vi ändå kommerr att ha längre besök här i framtiden, när båda barnen förstår konceptet lite bättre. Så i slutändan var det ett ganska lagom besök. Kul, var det hur som helst.
-
Louie ”Bubi” 1 år

Igår fyllde han ett år, familjens yngsta och absolut gladaste person. Vi firade med presenter som jag glatt shoppade på Hemmahallen samma morgon och massor med jordgubbar. Louie som han heter har kallats ”Bubi” av oss alla i över ett halvår. Bernies namn på honom har tyvärr fastnat lite.

Stolt nybliven bilägare. Tänk att det gått ett helt år sedan vår lillkille ploppade ut. Hur kunde det här året gå så fort? Jag förstår verkligen inte det. Louie är en social, glad, nyfiken, orädd och rolig liten ettåring. En sådan som man skrattar tillsammans med dagligen. Till skillnad från sin storebror som började gå vid nio månaders ålder har han inte helt bemästrat konsten ännu. Tio steg utan att falla är rekordet, så det lossnar nog vilken dag som helst. Jag är otroligt glad och stolt över att få vara Louies mamma. Som ikväll när han inte alls ville sova och efter 15 minuters gå ut och in i rummet-försök la jag mig på golvet bredvid hans aeromoove-resesäng och så låg jag där och lyssnade på hans snack tills han somnade. Liksom snack som man bara myser av att lyssna på. Lill-snackarn. Är peppad på att få se hur han utvecklas här efter ett. Tror det blir full fart, om än lite mindre fart än Bernie. Thank god.

Efter presentöppning och lunch åkte vi ut till stranden. Vi har varit på badplatser nästan varje dag och båda barnen älskar sina liv med varma långrunda insjöar med mjuk sandbotten och klart vatten. Min moster Görel hängde också på och det är fint att se hur otroligt bra hon är med mina barn. Kanske inte så konsitgt egentligen, hon är både förskolelärare och en av de bästa personerna jag vet.

På kvällen kom Görel över och min bror Micke. Vi drack champagne, åt en trerätters och skålade.

Och Louie fick ännu mer presenter. En Kånken Mini (likadan som Bernie fick av Görel i ettårspresent) och Liewoods strandleksaker av Micke.
-
Tropiskt

Jag hade inte räknat med 30+ väder när jag kom på den femomenala idén att flytta in i mina föräldrars småländska lägenhet under två sommarveckor. Men jag tycker ändå att vi hanterar hettan bra. Insjö efter insjö hänger vi vid, och våra barn älskar sitt liv med långgrunda stränder och varmt sjövatten. Bernie har inte helt förstått konceptet med olika typer av vatten och kallar därför både sjöar, åar och fontäner för hav.
När vi inte sjödoppar så hälsar vi på kompisar, träffar barn som fötts och inspekterar hus som byggts under pandemin. Tar igen med andra ord. Så många kompisar som lämnat landets storstäder och flyttat tillbaka till den lilla staden de senaste åren. Något som gör mig glad. Alla verklar nöjda och glada och jag är glad eftersom alla är på ett och samma ställe (nästan, saknar några). Men ändå. Fint att få ta igen tiden.
Avslutar inlägget med tips på bra saker.
Vinbox till landelivet: Finland / SverigeSemesterläsning: Lucinda Riley – Fjärilsrummet
(Prova bookbeat gratis i 60 dagar här)Klänning: Den här som jag har på bilden ovan (reklamlänk via Adtraction)
Mat: Grillsäsongens bästa sås
Podd: Har säkert sagt det förut, men Surret. Livets bästa podd.
Skönhetstips: Färga ögonbrynen och strunta i resten.
TV-serie för regniga dagar: Kärlek & Anarki på Netflix säsong 2.
Det var det.