L I N E R I E T

Det är den här tiden på året då jag oftast blir en sämre fotograf. Fotografera i dåligt ljus är verkligen ingen enkel uppgift. Även om jag då och då försöker. Men kanske det också är lite den tiden på året då man kanske inte heller gör jättespännande saker. Saker som ska fotograferas. Det känns som att allt bara rullar på. Dagislämningar och hämtningar, storkok, frukostgröt, bygga duplotorn, basta, potträna, natta ett barn, natta ett till. Livspusslet är verkligen här nu. Men jag gillar ju vardagslivet. Det liksom bara är.

Mitt hobbymålande har dessutom fortsatt. Jag målar och målar och målar. Det är märkligt, men jag känner konstant lycka när jag får klottra runt med färger utan prestation. Det gör inget om det blir skit och det är bara på pluskontot om något blir bra. Kanske det blev så, när podden som alltid var min hobby blev mitt heltidsjobb, att behövde jag något annat. Något annat som fick mig att slappna av. Så ja, hobbymålandet lär fortsätta ett tag till. Det börjar bli lite av en samling.

Familjens yngsta medlem, som sovit nätterna i eget rum sedan januari har plötsligt börjat få mardrömmar. Han vaknar, skriker med full hals och är totalt livrädd. Han kravlar sig fast vid mig när jag plockar upp honom. Trycker sina små armar hårthårt runt min hals och krampaktigt spjärnar han benen runt min midja och huvudet in under min haka. Där är han sen. Släpper inte taget för en sekund. Så har han sovit nu, tre nätter i rad. Kort och gott ovanpå mig. Bernie har aldrig haft mardrömmar på det här sättet så jag vet inte riktigt hur länge det här kommer att pågå. Men tydligen är det enda som just nu funkar att han får 100% närhet. Då somnar han till slut om. Det gör oss båda lite tröttare på dagarna.

Det var allt just nu.

Målamålamåla.

Vilken härlig helg vi hade här i Tammelund. Jag drog på mig en ordentlig feber redan i torsdags och Niki hängde med in i dimman under fredagen. Det var härligt att hämta barnen tillsammans fredag eftermiddag från dagis när vi båda hade sådär mellan 37-39 grader i kroppen (okej, jag mådde just då helt ok). Barnen däremot var väldigt pigga. Otroligt mycket energi faktiskt.

Det var tider det när man kunde vara sjuk och ligga i sängen en hel dag och kika på Netflix. Annat är det att med feber jaga en snart treåring på cykel en lördagmorgon när man knappt kan fungera. Då vet man att man lever. Som tur fick vi skicka över Bernie till grannarna på bästisens barnkalas under lördagen så att vi kunde sova lite i samma veva som Louie laddade batterierna. Nu är det måndag och vi båda mår som tur bättre. Niki har väl fortfarande lite stegring men jag är helt okej. Unnar mig själv ett glas rödvin efter helgens 40 koppar Finnrexin. Tycker nästan att jag förtjänat det.

Annat kul är vi alla tjejer som bor här på ön och som har småbarn startat en whatsappgrupp. Nu kan man alltid få park, powerwalk, lunch eller AW-sällskap runt knuten när man behöver det. KUL. Tammelund är ju som att bo i en liten by, fast i Helsingfors då. Tycker det är fint. Det är väl det man i slutändan vill ha som småbarnsförälder, ett community nära.

Spelade även in en reklamfilm (jag gör voiceovers för reklamfilmer då och då) imorse och lärde mig sådär 20 nya läkartermer. Kul att jag hade glömt bort inspelningen (tackade ja till giget när jag hade 39 graders feber och glömde lägga in i kalendern) och kom för sent med härliga 15 minuter. Har aldrig hänt tidigare under mina fem år som voiceover-person. Skämdes och skämdes när jag ramlade in och både team och kund stod och väntade på mig. Pinsamt.

Nej men, det var allt från mig. Nu ska jag återgå till mitt lilla glas rödvin och Bachelor. Hejar på Filippa, men hoppas att hon byter till den nya killen. Önska kan man juuuu.

Hej soliga måndag.

Idag jobbar jag från mitt kontor på Sofiegatan. Bernie vaknade vid åtta imorse, och Louie fick vi väcka. Är det nu det händer? Är det slut med uppvak 05:30?

Man ska i och för sig inte jinxa sömn, det om något, har jag lärt mig genom åren.

Om en månad fyller Björnen tre år. Tycker att han blir roligare och roligare hela tiden. Även om det där med stark egen vilja kan ta knäcken på en, men hellre det. Tänk om han hade gjort allt vi bad honom om, då hade man ju blivit orolig.

Han var redan som bebis varit väldigt tidig motoriskt. Nu, som snart tre är jag ständigt imponerad över hans balans, styrka och kvickhet. Han kan ta sig upp och över alla hinder med lätthet. Hans totala oräddhet och nyfikenhet får mig att fundera på om han borde börja med någon aktivitet. Något klättrigt? Eller skidor på vintern? Sång och dans? Någonting. Energin i den kroppen skulle kunna försörja ett helt land.

Min energi däremot har varit lite sådär. Men känner mig piggare. Tog i och för sig en paus i umgängesuppehållet och hade Jonski och Ylva med familjer över i lördags. Men vi gjorde det på en nivå som kändes bra. Boxvin och Woltpizza. Ingen planering, inget enormt handlande, förberedelse eller fix. Bara vara och umgås utan varken matlagning eller disk. Otroligt bra koncept. Kändes som om jag också kunde fokusera på att umgås. Vilket är det man vill med sina bästisar. Umgås.

Den här veckan ska jag fortsätta med mina nya hobby, måleriet. En av mina tavlor flyttade till Jonski i lördags och väggen var den hängde blev plötsligt väldigt vit. Så jag ska måla en ny. Men jag mår bra av att få pilla med färger, mönster, olika redskap och få skapa. Behöver bara fler dukar och färg. Mys.