-
Nercoolad.
Tack för alla kommentarer här, whatsapp-meddelanden och snälla dm:s på instagram. Jag mår bra.
Jag behövde bara dra ner på tempot lite. Det är knepigt att försöka lajva hundra procent på alla fronter och känna att man inte räcker till.
Förra helgen åkte Niki och Bernie till Korpo med Gaby och Bernies kusin Viggo. Jag och Louie stannade i stan för en tumishelg. Först tänkte Niki även ta med Louie så att jag skulle få egentid. Men sen tänkte vi om lite, kände att båda barnen kanske skulle må bra av att få vara med bara en förälder. Så vi delade på dom.
Bernie som gillar att åka bil och båt fick åka till Korpo med sin jämngamla kusin och jag och Louie fick stadsmysa bara vi. Så här i efterhand var det världens bästa idé. Vi hade en lugn, mysig och fin helg tillsammans. Att ha ett barn är ju som att ha semester. Superduperenkelt.
Vi hängde i lekparken, var på dejt på Andus nya restaurang Piku Napoli i Tripla, läste böcker och lekte tillsammans i Bernies rum. När Louie somnat på kvällarna lyssnade jag på ljudböcker och målade tavlor.
Vaknade i måndags och kände mig lugn på ett helt annat sätt. Som om jag landat lite.
Ibland är det bra att stanna upp. Tror det gäller oss alla.
-
Att varva ner
Vet ni vad? Jag har inte mått på topp den senaste tiden. Jag känner helt enkelt att jag inte riktigt orkar med allt. Det har varit mycket med nytt jobb, två kids, dagisstarter, vabb, konsultuppdrag, renoveringar, världsläget, plus allt det sociala livet som pågår runt omkring. Jag har märkt att jag inte har energi kvar längre.
Märkte när jag gick på en afterwork med ett större gäng förra veckan, att det enda jag tänkte var ”Gud, vad skönt att få den här träffen avklarad så behöver jag inte vara med på ett år eller helst två”. Liksom att jag inte gör saker av lust eller vilja utan snarare för att få det överstökat. Får ångest av inplanerade aktiviteter och svarar kanske på 40% av mina privata meddelanden. Så efter ett snack med min man bestämde vi oss för en aktivitetsfri månad.
Noll planer, man får säga nej till allt som inte är nödvändigt. Istället ska jag göra det som jag mår bäst av just nu, vilket är att vara med min familj. Är liksom lyckligast med barnen i en sandlåda. Dessutom ska jag börja röra mer på mig (som inte innefattar jaga barn), äta bättre och skippa alkoholen en månad framöver. Hitta energin, hitta lugnet och hitta min hjärna.Jag behöver just nu kunna prestera på jobbet, vara den bästa föräldern. Det innebär att jag måste prioritera mig själv ett tag framöver. Så om jag nu suger på att svara på saker, kanske inte hänger med på allt kul som vanligt och kanske inte hostar tio middagar, så försök förlåta mig för det. Jag gör en comeback när jag är redo. Lovar.
-
Ingå, Kräftskiva, Stockholm, brandbilar och trädgård
Det var fredag för en vecka sedan och vi packade ihop oss hemma för att…
Åka ut till Ingå.
Det var höstigt och krispigt i luften. Barnen gick runt och letade efter mormor och morfar. Dom tror ju att dom bor här. Konceptet ”Har åkt tillbaka till Sverige” är än så länge lite diffust för en ettåring ovh en snart treåring.
Vi fick annat sällskap istället. Nämligen Rici, Veronika och tvillingarna. Succé!
När alla barn somnat dukade vi upp årets sista kräftor från Viltgården.
Sen åt vi kräftor, sjöng och snacka skit i ett antal timmar innan vi kastade in handduken. Som småbarnsförälder har man ändå ganska bra respekt för morgondagen.
Barnen vaknade relativt tidigt och var lyckliga över varandras sällskap. Leken med mitt gamla Fisherprice fortsatte med entusiasm.
Vi åt en långsam frukost
Barnen lekte ikapp
Vi tog även en sväng till muminparken
Och svingade loss
Sen åkte sällskapet hem. Medan Niki städade huset gick jag och Bernie och beundrade samtliga grannars maskiner. Kul att han tog med sin gummistövel som handväska.
Gick även i skogen och åt blåbär.
Lekte med pinnar och annat kul som man hittar i naturen.
Louie var som vanligt en engagerad städhjälp till mina kära kalsongklädda man.
Till kvällen (lördag) åkte vi hem igen. Niki skulle träffa lite kompisar och jag passade på att hyra senaste Doenton Abbey-filmen. Inget mästerverk direkt men mysig.
På söndagen besökte vi brandmuséet. Fick brandhattar och chansen att beundra gamla brandbilar.
Ny vecka och jag hade vad det kändes som, tusen jobbmöten i Stockholm. Bodde på The Sparrow och var sinnessjukt trött på kvällarna.
Men åt soliga luncher och träffade spännande människor. Så det var såklart kul.
Tillbaka i Helsingfors och mera jobbmöten. Här på Bobs Laundy bar.
Så blev det helg igen och jag skördade äpplen i full storm. Tur att jag inte blåste av taket.
Och plockade sallad och kryddor.
Besökte även Hoplop till barnens stora lycka. Där var vi inte direkt ensamma. Ljudnivån där inne skulle kunna få en döv att höra igen. Gosh. Men sov bra efteråt gjorde vi nog allihop.
På söndagen hade vi några kompisar över på äppelkaka och playdejt. Sen var det slut på helg. Igen.