Random

Hobbykonst och nattskräck

Det är den här tiden på året då jag oftast blir en sämre fotograf. Fotografera i dåligt ljus är verkligen ingen enkel uppgift. Även om jag då och då försöker. Men kanske det också är lite den tiden på året då man kanske inte heller gör jättespännande saker. Saker som ska fotograferas. Det känns som att allt bara rullar på. Dagislämningar och hämtningar, storkok, frukostgröt, bygga duplotorn, basta, potträna, natta ett barn, natta ett till. Livspusslet är verkligen här nu. Men jag gillar ju vardagslivet. Det liksom bara är.

Mitt hobbymålande har dessutom fortsatt. Jag målar och målar och målar. Det är märkligt, men jag känner konstant lycka när jag får klottra runt med färger utan prestation. Det gör inget om det blir skit och det är bara på pluskontot om något blir bra. Kanske det blev så, när podden som alltid var min hobby blev mitt heltidsjobb, att behövde jag något annat. Något annat som fick mig att slappna av. Så ja, hobbymålandet lär fortsätta ett tag till. Det börjar bli lite av en samling.

Familjens yngsta medlem, som sovit nätterna i eget rum sedan januari har plötsligt börjat få mardrömmar. Han vaknar, skriker med full hals och är totalt livrädd. Han kravlar sig fast vid mig när jag plockar upp honom. Trycker sina små armar hårthårt runt min hals och krampaktigt spjärnar han benen runt min midja och huvudet in under min haka. Där är han sen. Släpper inte taget för en sekund. Så har han sovit nu, tre nätter i rad. Kort och gott ovanpå mig. Bernie har aldrig haft mardrömmar på det här sättet så jag vet inte riktigt hur länge det här kommer att pågå. Men tydligen är det enda som just nu funkar att han får 100% närhet. Då somnar han till slut om. Det gör oss båda lite tröttare på dagarna.

Det var allt just nu.





Målamålamåla.

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras.