Herregud. Det är ju sommarvärme utomhus. Ljuvligt.

Tog en sväng till stan för att köpa skor till Bernie och hade kanske för mycket kläder på honom. Eller, egentligen inte. Han hade en body, hängslebyxor, en mössa och en tunn jacka på sig. Liksom helt ok utstyrsel för en majdag. Såklart sa en dam till mig på vägen till stan när Bernie började gråta lite (sådär 1,5 minut) att ditt barn har nog för varmt. Det har hänt några gånger tidigare att människor har försökt ge råd, eller snarare velat konstatera saker om honom när vi är ute på vift.

Kommer ihåg när vi åkte spårvagn till Rådgivningen och B var sådär tre veckor gammal och började gråta, att en kvinna kom fram och föreslog till oss att vår bebis kanske är hungrig? Är inte det väldigt underligt beteende? Vad vill hon att jag ska göra? Plocka upp en tre veckors bebis ett stopp innan vi ska gå av och amma honom i en rullande spårvagn i RS-virustider? Nej tack.

Ärligt talat är det inte så farligt att ett barn börjar gråta eller inte är helt nöjd hela tiden. Låt föräldern själv avgöra vad som ska göras åt saken. Vill man ha råd så frågar man. I och för sig. Skulle jag fråga en random person om råd på en spårvagn skulle nog socialen knacka på ganska snabbt. Så jag tror att vi skippar råd från främlingar i lokaltrafiken helt, tack.

Träffade Jonski på stan och kollade på när hon åt en baguette i solen och överöste stackaren med information. Visste att hon bara hade en halvtimme så jag liksom bara öste ur mig text. Fick lite dåligt samvete när jag kom hem och satt där med min sallad ensam och kom på att hon knappt fått en syl i vädret. Förlåt Jonski. Hemma har den här killen lekt. Han är så extremt rörlig för tillfället att han faller och slår sig hela tiden. Liksom sätter sig för våldsamt och ramlar bakåt. Vet inte riktigt vad jag ska göra för att han ska slå sig mindre? Skaffa hjälm?
Vårt hem är så soligt så här på våren. Solen ligger så mycket lägre på vinterhalvåret att den inte är lika på som den är nu. Vi trivs väldigt bra i vår lägenhet. Lite för bra i och med att vi borde hitta ett nytt hem. Vi letar hela tiden utan att ha särskilt bråttom. Våra 61 kvadrat här på Tredje Linjen fungerar ju bra nu, men så småningom skulle vi vilja ha ett till rum och en balkong. Förmodligen köper vi något nytt det här året och då säljer vi även den här pärlan. Snyft. Mysigare lägenhet får man leta efter. Var på Rådgivningen med Bernie igår för sexmånaderskontrollen. B väger numera 7,9 kilo, är 67,5 cm lång och har en tand. Här går det undan.

Vi går på Rådgivningen i Rödbergen och när vi skulle gå in på Hälsostationen var en kvinna förbannad på Coronapersonalen som sitter innanför dörrarna och förhör besökare om dess hälsostatus. Kvinnan som tillhör det kroniskt berusade slaget bestämde sig för att hämnas på Coronapersonalen och satte sig ner på rumpan framför ingången och kissade ner hela entrén. Inte så charmigt kanske men jag antar att hon var nöjd med sitt budskap.

Nu ska jag och Björnen packa ner oss i vagnen och ta oss ut till Grankulla. Där väntar middag med familjen i Bernies fasters trädgård. Grill, rosé och familjehäng i solsken. Kan inte bli bättre.

Måndag morgon och vi är tillbaka i Helsingfors. Har program här i stan i några dagar så tänkte att vi lika gärna kan bo hemma. Dessutom är det skönt med lite miljömbyte. Idag ska lilla Bernie och jag till Rådgivningen på sexmånaders kontroll. Alltid lika kul att veta hur liten han ännu är.

Tänkte skoja till det lite och sminka mig, vilket jag inte gjort på en evighet. Senast jag sminkade mig insåg jag i hissen på väg till en vän att jag bara hade mascara på ena ögat. Sjukt snyggt. Som tur har jag jordens kortaste ögonfransar så det var ingen som märkte det. Några fördelar ska man väl ha när man inte vunnit på ögonfransgeneriet.

Annars är det skönt att vara tillbaka i stan. Förutom att alla restauranger är stängda känns allt nästan precis som vanligt? Eller är det bara jag?

(Inlägget innehåller affiliatelänkar)

Jag är ju en chiclitälskare av rang och det är ingenting jag skäms över. Förstår inte varför mysig feelgoodläsning av kvinnor för kvinnor ska vara något fult? Det är något av det bästa vi har. Böcker som får en att må bra är fantastiska. I dessa tider behöver vi sådant som förgyller livet lite extra mycket. Så chiclits for the win. Jag läser en hel del av den här kategorin och tänker nu lista fem favoriter. Inlägget innehåller affiliatelänkar. Förklaring: klickar du på länken och köper en bok får jag en liten procent på ditt köp. Hoppas det är okej, om inte så googla boken så kommer den upp utan min reklamlänk.

5. You had me at hello av Mhairi McFarlane.

Läste den här för första gången för några år sedan och har sedan dess läst allt av denna kvinna. Här har vi en sann expert på chiclits. Allt hon skriver är mysigt och bra. Det blir aldrig superostigt eller sliskigt utan Mhairi kan verkligen det här med att bygga en härlig story med lite olycka som förvandlas till lycka. Det här är (tror jag) hennes första bok och den handlar om Rachel som mitt i bröllopsplaneringen (och fyllan) bestämmer sig för att dumpa sin idiot till kille. Inte en dag för tidigt om ni frågar mig. Inte nog med det, samtidigt återvänder hennes ungdomskärlek Ben till staden och vänder ännu mer upp och ner på tillvaron. Klassiker!

4. Mitt (inte så) perfekta liv av Sophie Kinsella.

Läste den här på engelska i och med att jag köpte den i bokhandeln på Stanford när jag hälsade på min syster i Kalifornien 2017. Medan min syster dyktränade i smutsig pool i ett svettigt garage i Palo Alto satt jag på en plastig stol med den här i handen. (bild). Kinsella är och kommer alltid vara en av mina favoritförfattare. Jag gillar alla hennes fristående böcker (inte så förtjust i shopaholic-böckerna) och har läst allihop, vissa flera gånger. Mitt (inte så) perfekta liv handlar om Kate Brenner som bor i en pytteliten lägenhet i London, jobbar på en PR-byrå och har typ inte råd med ett liv. Ändå ser hennes instagram ut att leva lyxlivet. Utöver det hatar hon sin chef som en dag ger henne sparken. Kate flyr London för sin barndoms farm på landet och statrar en glamping med sin familj. Otippat roligt.

3. Väninnan av Denise Rudberg

En svensk bok från (hör och häpna) 2001 av vår svenska chiclit-drottning Denise Rudberg. Jag har säkert läst den här pärlan 10 gånger i brist på annan myslektyr. Men det är något med den här revanchberättelsen som får mig att tända till. Här har vi överklasstjejen Kristin som lever med ett svin till pojkvän på Östermalm i Stockholm. Såklart händer det grejer och Kristin gör slut, flyttar ut, återupptar kontakten med sin skolbästis Eva Von Dies och börjar leva life. I vanliga fall har jag svårt med böcker som namedropar märken och ställen, men här blir det bara härligt. Min favoritbok av Denise även om det finns flera med samma tema.

2. Livet efter dig och En andra chans av Jojo Moyes 

Tror det är få som missat Jojo Moyes böcker om Lou Clark. Första boken, Livet efter dig handlar om Louisa Clark, en färgglad tjej som yrar runt i livet, bor hemma och jobbar med diverse ströjobb. En dag får hon jobb som vårdare åt Will, en föredetta aktiemäklare som råkat ut för en motorcykelolycka och blivit förlamad från topp till tå. Vi får följa hur deras relation utvecklar sig från hat till kärlek och man skrattar och man gråter. Efterföljaren som heter Arvet efter dig var jag inte så hemskt förtjust i, däremot den tredje boken om Lou Clark, En andra chans som utspelar sig i New York älskade jag nästan mer än Livet efter dig.

1. Flickan från 20-talet av Sophie Kinsella
Jaha tänker ni, ännu en av Kinsella? Jaaaa, så är det. Här har vi en riktig pärla. En chiclit som innehåller humor, spöken, dråpliga situationer och kärlek, såklart. Har läst den här över tio gånger och tyvärr lånat ut den till någon så nu äger jag den inte ens längre. Hallå, någon som känner på sig träffad? Please return to owner, thaaaank you.
Här har vi i alla fall Lara som har lite problem. Förutom att hon nyligen blivit dumpad av sin pojkvän har även hennes partner i företaget hon arbetar med övergivit henne. Mitt i all misär går hon på en avlägsen släktings begravning, där släktingen som var över 100 år gammal plötsligt dyker upp som spöke och terroriserar Lara. Ett galet spöke från 20-talet som inte fattar att hon är död och Lara är den enda som kan se henne. Sadie som spöket heter saknar ett halsband och för att hon ska få frid måste Lara hjälpa Sadie att hitta halsbandet. Det här låter ju kanske lite konstigt och inte alls så bra, men jag lovar att den här boken är ljuvlig. Det blir så himla roligt när man har ett partyspöke som ställer till det i livet för en 24/7. Man skrattar och man mår bra av den här boken. Så bra!