Det händer så mycket i världen just nu. 2020 har än så länge visat sig vara ett år som man lär komma ihåg. Inget år som går direkt obemärkt förbi. På gott och ont. Samtidigt har jag aldrig varit så dålig på att läsa nyheter. Jag kommer ihåg när jag jobbade med morgon-tv och aktivt läste 15 olika dagstidningar, följde maniskt ett twitterflöde och ständigt ständigt gjorde allt för att hålla mig up-to-date. En period var jag så insatt att jag nästan skrämde slag på folk med mitt underliga vetande.

Numera läser jag Dagens Nyheter, Hufvudstadsbladet, Värnamo Nyheter, Svenska Yle, Aftonbladet och SVT Nyheter sporadiskt. Men jag läser nyheter på ett helt annat sätt efter att Bernie föddes. Med skygglapparna på. Allt som är lite obekvämt eller framförallt obehagligt tar jag mig förbi utan att sätta mig in desto mera. Jag fattar att det inte är okej. Jag som medmänniska har som skyldighet att bry mig om omvärlden. Men just nu är det som om jag är ett känslopaket, något jag verkligen inte varit tidigare. Kanske är det för att hemskheter går så mycket mer in under huden att jag inte riktigt vet hur jag ska hantera det som gör att jag blundar istället. Förlåt. Dags att skärpa till sig. Verkligen.

Annars då? Om vi återgår till den lilla trygga värld den här bloggen handlar om. Ja, vad händer här då? Vi är just nu i stan, men imorgon ska vi åka till Korpo för första gången i år. Senast jag var där var förra hösten, den den där hemska helgen som min hund Milla dog. Det sista jag upplevde på holmen innan vi i panik åkte därifrån var alla blodfläckar på terrassen från min håriga bästa vän. Det känns lite konstigt att åka tillbaka dit. Nu utan hund. Men på samma sätt som det var hemskt att vara i Ingå utan hund i början, på samma sätt blir det säkert nu. Det sjuka är ju att man vänjer sig. Alla holmar förtjänar dock att vara bebodda av en fluffig typ på fyra ben.

Nu kommer vi tillbaka dit med vår bebis. Bernies första sommar i Korpo någonsin. Hoppas att han diggar det lika mycket som Milla. Jag tror det.

Nu är det fredag gott folk! För min del innebär det rosé med Y och S. Jag har inte träffat Sabbe i verkliga livet sedan i början av mars så det känns fantastiskt att få hänga med henne igen. Ylva firade jag valborg med, men det känns också som en evighet sedan. Fint att vara återförenade igen och att äntligen få dricka lite rosé tillsammans. Så många timmar på zoom som vi hängt med våra kaffekoppar och längtat efter just den här stunden.

Imorgon åker jag till Ingå med två av mina svägerskor för ett natt. Bara vi tre utan barn. Första gången sedan Bernie föddes som jag ska vara borta en hel natt ifrån honom (han stannar hemma med sin pappa). Skräckblandad förtjusning.

Ha en fin fredag hörrni!

Idag känner jag mig lite slut som artist. Trött, sliten, glåmig och inte nog med det så har jag dålig hårdag. Blä. Björnen håller på att få tänder och gråter därför ganska mycket på nätterna. Jättejobbigt för honom. Han har i vanliga fall ganska många uppvak per natt men då somnar han oftast om ganska snabbt igen. Nu gråter han och är olycklig och jag försöker trösta och lugna honom om och om igen. Han är framförallt olycklig nattetid medan på dagen är han glad. Tur det, stackarn.

Så ja, jag är lite trött och oläcker idag. Hade egentligen tänkt köra ut till Ingå för att fixa inför det kommande svägishänget på lördag (utan barn!) men jag orkade bara inte. Istället har jag helt nonchalant hängt hemma hela dagen. När lilla B vilar tittar jag på Netflix iklädd mjukiskläder och pimplar svenskt mörkrostat kaffe. Kan hända att jag inte ens går ut idag. Tänker att det är helt ok. Blev lycklig i själen när det började regna. Det skandinaviska dåliga vädersamvetet behövde det för att berättiga innesittandet. Jaja. Inte livets bästa dag, men skit samma. Det kommer flera.