Den här tiden varje år ses vi med familjen hemma hos Nikis äldsta syster Malin i Grankulla. Malin och Patte har kanske södra Finlands soligaste trädgård och det tackar man inte nej till så här års. Fun fact: första gången jag träffade Nikis familj var det i början av juni 2014 på drinks på Kämp. Efter drinken åkte vi alla ut till Grankulla med taxi och åt middag i just den här trädgården. På sätt och vis var det här min resa med familjen G startade. Numera är den här skaran av ljuvliga typer min familj och jag är himla tacksam över att ha fått så många nya syskon (Niki har fyra stycken) och familjemedlemmar. På tal om familjemedlemmar så har vi här kusinprojektet 2019 på en och samma bild här. Bernie (november 2019) i mitten, Viggo till vänster (april 2019) och Matilda till höger (maj 2019). Lite kul med tre kusiner födda samma år. I bakgrunden om man kollar riktigt noga så ser vi även Nikis två äldsta syskons mamma Yrsa. Fantastisk kvinna som faktiskt läser den här bloggen dagligen. Så gulligt. Hej Yrsa!Med 25 grader och sol på en terrass mår man bra. Minsann!Patte (Malins man) grillade kött, sparris, majs och korv. Jag hade fixat en pastasallad och en kall bea. Vi la Bernie i vagnen vid sju för sin nattsömn. Sen sov han där i djungeln som en kung. Under tiden firade vi alla majbarn i familjen (finns förvånansvärt många) med tårta och presenter. (Texten innehåller affiliatelänkar)
Lite efter nio rullade vi hem. Tog tåget eftersom vi lämnade bilen hemma. Tyckte det var enklare att lägga B i vagnen och rulla hem än att knö in honom i babyskyddet när han redan sover. Jag hade som vanligt t-shirt och jeans. Min uniform numera. Köpte dom här jeansen (som verkar vara slut online) för några veckor sedan och har bott i dom sen dess. Finns i och för sig i ljusare version  som jag är lite sugen på. Trivs nämligen lite för bra i dessa. Kanske årets bästa klädköp? Behöver helt tydligt flera.

ELLER VITA ?? Vågar man det?
Sen rullade vi hem till vårt Berghäll. I en solnedgång. Slut på tisdag.

Herregud. Det är ju sommarvärme utomhus. Ljuvligt.

Tog en sväng till stan för att köpa skor till Bernie och hade kanske för mycket kläder på honom. Eller, egentligen inte. Han hade en body, hängslebyxor, en mössa och en tunn jacka på sig. Liksom helt ok utstyrsel för en majdag. Såklart sa en dam till mig på vägen till stan när Bernie började gråta lite (sådär 1,5 minut) att ditt barn har nog för varmt. Det har hänt några gånger tidigare att människor har försökt ge råd, eller snarare velat konstatera saker om honom när vi är ute på vift.

Kommer ihåg när vi åkte spårvagn till Rådgivningen och B var sådär tre veckor gammal och började gråta, att en kvinna kom fram och föreslog till oss att vår bebis kanske är hungrig? Är inte det väldigt underligt beteende? Vad vill hon att jag ska göra? Plocka upp en tre veckors bebis ett stopp innan vi ska gå av och amma honom i en rullande spårvagn i RS-virustider? Nej tack.

Ärligt talat är det inte så farligt att ett barn börjar gråta eller inte är helt nöjd hela tiden. Låt föräldern själv avgöra vad som ska göras åt saken. Vill man ha råd så frågar man. I och för sig. Skulle jag fråga en random person om råd på en spårvagn skulle nog socialen knacka på ganska snabbt. Så jag tror att vi skippar råd från främlingar i lokaltrafiken helt, tack.

Träffade Jonski på stan och kollade på när hon åt en baguette i solen och överöste stackaren med information. Visste att hon bara hade en halvtimme så jag liksom bara öste ur mig text. Fick lite dåligt samvete när jag kom hem och satt där med min sallad ensam och kom på att hon knappt fått en syl i vädret. Förlåt Jonski. Hemma har den här killen lekt. Han är så extremt rörlig för tillfället att han faller och slår sig hela tiden. Liksom sätter sig för våldsamt och ramlar bakåt. Vet inte riktigt vad jag ska göra för att han ska slå sig mindre? Skaffa hjälm?
Vårt hem är så soligt så här på våren. Solen ligger så mycket lägre på vinterhalvåret att den inte är lika på som den är nu. Vi trivs väldigt bra i vår lägenhet. Lite för bra i och med att vi borde hitta ett nytt hem. Vi letar hela tiden utan att ha särskilt bråttom. Våra 61 kvadrat här på Tredje Linjen fungerar ju bra nu, men så småningom skulle vi vilja ha ett till rum och en balkong. Förmodligen köper vi något nytt det här året och då säljer vi även den här pärlan. Snyft. Mysigare lägenhet får man leta efter. Var på Rådgivningen med Bernie igår för sexmånaderskontrollen. B väger numera 7,9 kilo, är 67,5 cm lång och har en tand. Här går det undan.

Vi går på Rådgivningen i Rödbergen och när vi skulle gå in på Hälsostationen var en kvinna förbannad på Coronapersonalen som sitter innanför dörrarna och förhör besökare om dess hälsostatus. Kvinnan som tillhör det kroniskt berusade slaget bestämde sig för att hämnas på Coronapersonalen och satte sig ner på rumpan framför ingången och kissade ner hela entrén. Inte så charmigt kanske men jag antar att hon var nöjd med sitt budskap.

Nu ska jag och Björnen packa ner oss i vagnen och ta oss ut till Grankulla. Där väntar middag med familjen i Bernies fasters trädgård. Grill, rosé och familjehäng i solsken. Kan inte bli bättre.

Måndag morgon och vi är tillbaka i Helsingfors. Har program här i stan i några dagar så tänkte att vi lika gärna kan bo hemma. Dessutom är det skönt med lite miljömbyte. Idag ska lilla Bernie och jag till Rådgivningen på sexmånaders kontroll. Alltid lika kul att veta hur liten han ännu är.

Tänkte skoja till det lite och sminka mig, vilket jag inte gjort på en evighet. Senast jag sminkade mig insåg jag i hissen på väg till en vän att jag bara hade mascara på ena ögat. Sjukt snyggt. Som tur har jag jordens kortaste ögonfransar så det var ingen som märkte det. Några fördelar ska man väl ha när man inte vunnit på ögonfransgeneriet.

Annars är det skönt att vara tillbaka i stan. Förutom att alla restauranger är stängda känns allt nästan precis som vanligt? Eller är det bara jag?