Tack för peppen efter mitt förra inlägg. Vi är nu inne på andra dagisveckan och jag har helt andra känslor än den där onsdagen då jag tvekade lite över våra val och skrev här. Överlag har det känts jättebra och alla i familjen verkar nöjda med det nya vardagslivet. Jag tror att min känsla förra onsdagen berodde på lite annat också, samtidigt som jag tänker att det säkert är helt hälsosamt att det känns i hjärtat när ens lilla barn ska testa sina egna vingar för första gången. Nu är vi inne på dag två där varken jag eller Niki är närvarande längre och än så länge känns det toppen. Jag har även börjat jobba 80% den här veckan och även om jag egentligen bara ska jobba några få månader innan det är dags att bli mammaledig igen tror jag ändå att ett litet avbrott från ledigheten är bra för alla (och ekonomin, hehe).

En annan sak som jag tänker en del på är att jag som svensk de senaste åren har fått lära mig att det inte heter dagis. Det heter förskola. Men här heter det helt tydligt dagis fortfarande och förskola är något de äldre barnen går precis innan de börjar skolan. Känner varje gång jag säger dagis högt att jag har sagt något fult. Så hårt sitter det i mig. Känns som om jag säger könsord varje gång samtidigt som jag egentligen tycker att ordet dagis är lite gulligt. Så olika det kan vara fast vi talar samma språk.  Helgen var lugn. Niki var på en kär familjeväns begravning utomhus och efter det åt vi middag hemma hos Nikis mamma på Skatudden. Annars tog vi det mest lugnt. Åt Eggs Florentine till frukost varje morgon. Pochera ägg är ju superenkelt. Otroligt att jag i flera år trodde att det skulle vara svårt. Testade första gången 2017 och sedan dess har jag fått upp flåset.

Det är bara att koka upp vatten, lite salt och en skvätt citron i en lite större kastrull. Knäck ett ägg i en kopp med handtag. Sänk värmen så att det bara bubblar lite och vispa vattnet så att det blir en virvel. Vänta tills viveln lugnat ner sig, lägg ner ägget försiktigt (koppen nära vattenytan) i virveln och låt det hänga där i tre minuter. Fiska upp med en spaghettislev. Jag serverar mitt ägg på rostat surdegsbröd, smör, stekt spenat med lite olivolja och citron (salt peppar) och hollandaisesås. Nam. Vårt sovrum är husets nästa projekt. Tanken är att vi ska börja måla imorgon (ska köpa färgen idag). Ska slipa mina spackelhål och tejpa in hela kalaset ikväll. Sen så.

Idag är det Nikis tur att hänga med B till dagis och jag jobbar hemifrån. Igår var det min tur på dagis och det var första gången som det kanske inte kändes så bra. För min del. Började fundera på om jag är en dålig förälder som låter honom börja när han är så här liten. Om det är för mycket begärt av en så liten person att bli en del av en så stor grupp. Usch, jag vet inte. Kanske skuldkänslor är helt normalt vid dagisstart? Det kommer ju att bli bra. Får bara ge det lite tid.

Annars har ju vårt liv invaderats av mängder snö. I och med att vi bor i ett så litet husbolag (fyra hus) så skottar vi själva. Det har blivit några vändor med skottningen de senaste dagarna, men jäklar vad tacksam man varit på mornarna när vi ska åka till dagis och man rullar iväg i en snöfri varm bil. Uppvärmt garage så här års är guld. Helst av allt skulle jag ha dragit B i en pulka till dagis som alla andra verkar göra, men vårt dags ligger 10km härifrån och riktigt så kul vill vi inte ha det.

Jag är nu i gravidvecka 16 (17 på fredag) och mår just nu himla bra. Den där bedövande tröttheten och illamåendet verkar ÄNTLIGEN ha lämnat mig och nu mår jag finemang igen. Magen börjar växa till sig och jag ser mer och mer gravid ut. Tror till och med att jag känner bebisen lite då och då som ett fladder. Mys. Känns ändå otroligt orealistiskt att vi ska få en till liten familjemedlem. En minibebis igen. Man har hunnit glömma bort hur små dom är. Lilla B som bara var 3,2 kilo och 48cm lång när han föddes kändes som världens minsta människa. Så fint att vi snart ska få gå igenom det en gång till. I mitten av februari har vi nästa ultraljud. Hoppas att allt är okej med den lilla typen. Något jag lärt mig den senaste tiden inte är något man ska ta för givet. Men vi hoppas! Sist men inte minst. Min födelsedagspresent till mig själv ser ni på bilderna. En ny kappa som är lite oversized. Kan med andra ord ha den både under graviditet och efteråt. Grattis Lina önskar Lina. Vill ni också ge er själv en present så hittar ni den HÄR (obs: affiliatelänk).

Häj!

Igår fyllde jag 32 år och det firades med frukost på sängen och massa paket. Fick en handväska i svart läder och en hudkräm av Niki och två vackra fat från Rörstrands Ostindia som jag samlar på av mina föräldrar. Fick även en fin handduk av min svärmor med mina initialer på. Lucky me. I och med corona gjorde vi inget särskilt under själva dagen. Tog en sväng ut, handlade massa godsaker och lagade en pangmiddag på kvällen. Blinier med löjrom till förrätt, biff med smashade potatisar, bea och bönor till huvudrätt och vit chokladmousse med hallonsås till efterrätt. Lyxig middag hemma med tända ljus. Det enda som saknades var ju ett glas rödpang, men får spara den varan till när jag fyller 33 istället. Drack en alkoholfri indian pale ale istället och det gick ju också ner. Efter middagen såg vi Sagan om Konungens återkomst på Netflix och skrattade åt hur många repliker vi kunde utantill. En mysig kväll helt enkelt.Presenter till mig!Björnen har lekt massor, både ute och inne. Sousvidade en ytterfile som låg där med kryddor och smör i 2,5 timme. Nam!Nam nummer tre.

Annars har det varit en händelserik vecka på gott och ont. Bernie hade sin första dag på sitt nya dagis idag. Han har en mjuk inskolning på två veckor så idag var vi bara där och lekte utomhus i 1,5 timme. Känns läskigt at vi snart ska börja lämna honom, men tror det blir bra. Varken jag eller Niki har aldrig varit särskilt oroliga eller ängsliga av oss som föräldrar och med en dagsisstart tror jag den egenskapen kommer till nytta. Hoppas att lilla B ska ha det bra.

Det onda som hände var att en av mina bästa vänner fick ett fruktansvärt besked i början av veckan och det har känts både sorgligt och orättvist. Man vill ju sina bästa vänner det finaste i livet, inte det sämsta. Tungt med saker man inte kan förändra eller göra något åt. Ibland blir man arg på livet.

Men hoppas ni har haft en bra start på det nya året. Ta hand om er där ute.