Idag är det precis som de flesta andra dagar hemmakontor här. Körde Björnen till dagis på morgonen och när jag kom hem satte jag igång en brasa och gick upp för att koka kaffe, tryckte på On-knappen och ingenting hände. Trodde för en liten stund att vår Moccamaster gått sönder innan jag insåg att hela huset saknade el. Kul. Jag som förstår noll av el. Är relativt händig annars, men konceptet el är för mig ett mysterium.

En stund senare hade Niki tagit reda på att hela vårt område drabbats av ett elfel. Sånt gillar man ju. När det inte är ens eget fel. Inte som när man var 22 och glömt att betala räkningen och fick ringa Helen och skämmas. Men den här morgonen överlevde jag utan både el och kaffe på morgonkvisten innan den drog igång igen. Tur det eftersom vårt hus är eluppvärmt (element, golvvärme, varmluftspump) och inte ens eldandet klarar sig utan el. Otroligt intressant läsning det här va?
Här hänger jag idag, på plan ett i huset och eldar brasa.  Måste fixa någon form av måttbeställd dörrmatta här. Klinkern vid ingången håller sig ren i sådär tre minuter.  Häromdagen kom föresten lilla B hem med sitt livs första teckning. Fick lite dåligt samvete över att hans första teckning inte skapats på hemmaplan utan på dagis. Var ändå lite nyfiken på hur han lyckats med det här? Jag menar, han har inte fått måla hemma eftersom han fortfarande äter allt, plus kan sitta still i en sekund i taget. Men tydligen hade den här skapats på typ 2,5 sekunder innan resten av färgen samlats på hans kläder och mun. Ska rama in den här. Ser ju nästan ut som min Alina Sinivaara målning på övervåningen. Skoja. Nej, men livets första teckning är ändå något man ska spara! På tal om fint så är ju tulpansäsongen ändå något av det bästa vi har så här års. De här fick jag av min svärmor i söndags. Det var den vardagsrapporteringen från händelsernas centrum.

Började morgonen med att bli avsläppt vid Fiskehamnens Metro. Niki och Bernie körde vidare till Skatudden och Bernies farmor. Jag hoppade på metron mot Kampen och insåg mitt i allt att jag glömt min telefon hemma. Bytte Metro i Hagnäs och åkte tillbaka till Herttonäs. Hoppade på bussen till Tammelund och insåg precis när den börjat rulla att jag satt på min telefon. Den låg alltså i bakfickan på jeansen. Blev sur och glad på en och samma gång. Hoppade av vid nästa stopp och gick tillbaka till metron och åkte till jobbet och kom precis i tid till mitt första möte. Lite smått irriterad på min hjärna som verkar ha gått på semester

Avklarade några möten, lyckades med en grej och ropade glatt ut min seger till hela företagets interna kanaler. För att fyrtio minuter senare behöva ta tillbaka det jag sagt. Kändes sådär.

Annars var jag med i Radio Vega på eftermiddagen. Som den Hobby-finlandssvensk jag är. Kommenterade den nya föräldraledighetsreformen som kom som förslag tidigare idag. Vill man höra mig prata om det kan man göra det HÄR. Spola fram till 19:40 så hör ni mina yra tankar om det nya paketet. Vet inte om jag fick fram något vettigt alls här, men var glad att jag lyckades pusha in lite kritik på Finlands VAB-system och bristen på dagisplatser.Det var min tisdag. Nu ska jag äta min första semla på tio år. Hoppas den är bättre än vad den var då.

Tack för peppen efter mitt förra inlägg. Vi är nu inne på andra dagisveckan och jag har helt andra känslor än den där onsdagen då jag tvekade lite över våra val och skrev här. Överlag har det känts jättebra och alla i familjen verkar nöjda med det nya vardagslivet. Jag tror att min känsla förra onsdagen berodde på lite annat också, samtidigt som jag tänker att det säkert är helt hälsosamt att det känns i hjärtat när ens lilla barn ska testa sina egna vingar för första gången. Nu är vi inne på dag två där varken jag eller Niki är närvarande längre och än så länge känns det toppen. Jag har även börjat jobba 80% den här veckan och även om jag egentligen bara ska jobba några få månader innan det är dags att bli mammaledig igen tror jag ändå att ett litet avbrott från ledigheten är bra för alla (och ekonomin, hehe).

En annan sak som jag tänker en del på är att jag som svensk de senaste åren har fått lära mig att det inte heter dagis. Det heter förskola. Men här heter det helt tydligt dagis fortfarande och förskola är något de äldre barnen går precis innan de börjar skolan. Känner varje gång jag säger dagis högt att jag har sagt något fult. Så hårt sitter det i mig. Känns som om jag säger könsord varje gång samtidigt som jag egentligen tycker att ordet dagis är lite gulligt. Så olika det kan vara fast vi talar samma språk.  Helgen var lugn. Niki var på en kär familjeväns begravning utomhus och efter det åt vi middag hemma hos Nikis mamma på Skatudden. Annars tog vi det mest lugnt. Åt Eggs Florentine till frukost varje morgon. Pochera ägg är ju superenkelt. Otroligt att jag i flera år trodde att det skulle vara svårt. Testade första gången 2017 och sedan dess har jag fått upp flåset.

Det är bara att koka upp vatten, lite salt och en skvätt citron i en lite större kastrull. Knäck ett ägg i en kopp med handtag. Sänk värmen så att det bara bubblar lite och vispa vattnet så att det blir en virvel. Vänta tills viveln lugnat ner sig, lägg ner ägget försiktigt (koppen nära vattenytan) i virveln och låt det hänga där i tre minuter. Fiska upp med en spaghettislev. Jag serverar mitt ägg på rostat surdegsbröd, smör, stekt spenat med lite olivolja och citron (salt peppar) och hollandaisesås. Nam. Vårt sovrum är husets nästa projekt. Tanken är att vi ska börja måla imorgon (ska köpa färgen idag). Ska slipa mina spackelhål och tejpa in hela kalaset ikväll. Sen så.