Började morgonen med att bli avsläppt vid Fiskehamnens Metro. Niki och Bernie körde vidare till Skatudden och Bernies farmor. Jag hoppade på metron mot Kampen och insåg mitt i allt att jag glömt min telefon hemma. Bytte Metro i Hagnäs och åkte tillbaka till Herttonäs. Hoppade på bussen till Tammelund och insåg precis när den börjat rulla att jag satt på min telefon. Den låg alltså i bakfickan på jeansen. Blev sur och glad på en och samma gång. Hoppade av vid nästa stopp och gick tillbaka till metron och åkte till jobbet och kom precis i tid till mitt första möte. Lite smått irriterad på min hjärna som verkar ha gått på semester

Avklarade några möten, lyckades med en grej och ropade glatt ut min seger till hela företagets interna kanaler. För att fyrtio minuter senare behöva ta tillbaka det jag sagt. Kändes sådär.

Annars var jag med i Radio Vega på eftermiddagen. Som den Hobby-finlandssvensk jag är. Kommenterade den nya föräldraledighetsreformen som kom som förslag tidigare idag. Vill man höra mig prata om det kan man göra det HÄR. Spola fram till 19:40 så hör ni mina yra tankar om det nya paketet. Vet inte om jag fick fram något vettigt alls här, men var glad att jag lyckades pusha in lite kritik på Finlands VAB-system och bristen på dagisplatser.Det var min tisdag. Nu ska jag äta min första semla på tio år. Hoppas den är bättre än vad den var då.

Tack för peppen efter mitt förra inlägg. Vi är nu inne på andra dagisveckan och jag har helt andra känslor än den där onsdagen då jag tvekade lite över våra val och skrev här. Överlag har det känts jättebra och alla i familjen verkar nöjda med det nya vardagslivet. Jag tror att min känsla förra onsdagen berodde på lite annat också, samtidigt som jag tänker att det säkert är helt hälsosamt att det känns i hjärtat när ens lilla barn ska testa sina egna vingar för första gången. Nu är vi inne på dag två där varken jag eller Niki är närvarande längre och än så länge känns det toppen. Jag har även börjat jobba 80% den här veckan och även om jag egentligen bara ska jobba några få månader innan det är dags att bli mammaledig igen tror jag ändå att ett litet avbrott från ledigheten är bra för alla (och ekonomin, hehe).

En annan sak som jag tänker en del på är att jag som svensk de senaste åren har fått lära mig att det inte heter dagis. Det heter förskola. Men här heter det helt tydligt dagis fortfarande och förskola är något de äldre barnen går precis innan de börjar skolan. Känner varje gång jag säger dagis högt att jag har sagt något fult. Så hårt sitter det i mig. Känns som om jag säger könsord varje gång samtidigt som jag egentligen tycker att ordet dagis är lite gulligt. Så olika det kan vara fast vi talar samma språk.  Helgen var lugn. Niki var på en kär familjeväns begravning utomhus och efter det åt vi middag hemma hos Nikis mamma på Skatudden. Annars tog vi det mest lugnt. Åt Eggs Florentine till frukost varje morgon. Pochera ägg är ju superenkelt. Otroligt att jag i flera år trodde att det skulle vara svårt. Testade första gången 2017 och sedan dess har jag fått upp flåset.

Det är bara att koka upp vatten, lite salt och en skvätt citron i en lite större kastrull. Knäck ett ägg i en kopp med handtag. Sänk värmen så att det bara bubblar lite och vispa vattnet så att det blir en virvel. Vänta tills viveln lugnat ner sig, lägg ner ägget försiktigt (koppen nära vattenytan) i virveln och låt det hänga där i tre minuter. Fiska upp med en spaghettislev. Jag serverar mitt ägg på rostat surdegsbröd, smör, stekt spenat med lite olivolja och citron (salt peppar) och hollandaisesås. Nam. Vårt sovrum är husets nästa projekt. Tanken är att vi ska börja måla imorgon (ska köpa färgen idag). Ska slipa mina spackelhål och tejpa in hela kalaset ikväll. Sen så.

Idag är det Nikis tur att hänga med B till dagis och jag jobbar hemifrån. Igår var det min tur på dagis och det var första gången som det kanske inte kändes så bra. För min del. Började fundera på om jag är en dålig förälder som låter honom börja när han är så här liten. Om det är för mycket begärt av en så liten person att bli en del av en så stor grupp. Usch, jag vet inte. Kanske skuldkänslor är helt normalt vid dagisstart? Det kommer ju att bli bra. Får bara ge det lite tid.

Annars har ju vårt liv invaderats av mängder snö. I och med att vi bor i ett så litet husbolag (fyra hus) så skottar vi själva. Det har blivit några vändor med skottningen de senaste dagarna, men jäklar vad tacksam man varit på mornarna när vi ska åka till dagis och man rullar iväg i en snöfri varm bil. Uppvärmt garage så här års är guld. Helst av allt skulle jag ha dragit B i en pulka till dagis som alla andra verkar göra, men vårt dags ligger 10km härifrån och riktigt så kul vill vi inte ha det.

Jag är nu i gravidvecka 16 (17 på fredag) och mår just nu himla bra. Den där bedövande tröttheten och illamåendet verkar ÄNTLIGEN ha lämnat mig och nu mår jag finemang igen. Magen börjar växa till sig och jag ser mer och mer gravid ut. Tror till och med att jag känner bebisen lite då och då som ett fladder. Mys. Känns ändå otroligt orealistiskt att vi ska få en till liten familjemedlem. En minibebis igen. Man har hunnit glömma bort hur små dom är. Lilla B som bara var 3,2 kilo och 48cm lång när han föddes kändes som världens minsta människa. Så fint att vi snart ska få gå igenom det en gång till. I mitten av februari har vi nästa ultraljud. Hoppas att allt är okej med den lilla typen. Något jag lärt mig den senaste tiden inte är något man ska ta för givet. Men vi hoppas! Sist men inte minst. Min födelsedagspresent till mig själv ser ni på bilderna. En ny kappa som är lite oversized. Kan med andra ord ha den både under graviditet och efteråt. Grattis Lina önskar Lina. Vill ni också ge er själv en present så hittar ni den HÄR (obs: affiliatelänk).

Häj!