-
Sånt som tidigare var självklart
Tillbaka i stan efter en helg i Ingå och även en söndagsvisit i Grankulla. En helg där man verkligen känt att hösten är på ingång. Båtarna är uppe, trädgårdsmöblerna är intagna och badbryggan är tillbaka på landbacken. Imorgon åker mina föräldrar tillbaka till Sverige och jag är tacksam över den tid vi haft tillsammans. Att dom efter många frågetecken fick ta sig till Finland till slut. Det var så konstigt att dom inte fick komma hit i början av sommaren.
Den lilla pölen mellan mina hemländer blev plötsligt så mycket större. Jag är så van vid att kunna resa fram och tillbaka och har aldrig ens tänkt tanken att det inte skulle vara en självklarhet. Jag får i och för sig resa till Sverige och komma tillbaka hur mycket jag vill, likaså mina föräldrar numera (fastighetsägare), men de två veckorna i karantän efteråt gör det inte lika lätt. Jag hoppas verkligen att vi öppnar upp mer längs med hösten. Att vi snart har ett vaccin och att jag kan resa till staden jag växte upp i och träffa min bror, hans Evelina, barnen, min moster och alla mina vänner.
Blir lite ledsen över att nu när man verkligen har tiden att hälsa på så kan man inte. En föräldraledighet som blev lite annorlunda än vad jag kanske tänkt mig. Därför är jag också så glad över att mina föräldrar ändå fick spendera lite mer än två månader här. Nu har mina föräldrar fått hänga med Bernie och verkligen lärt känna honom. Det händer så mycket under ett barns första år och det skulle vara så sorgligt om dom missat det. Planen är att dom kommer tillbaka i november (hoppas karantänbiten är borta då) och att jag kanske skulle kunna resa ner till Värnamo senare i höst. Skulle vara så fint med ett coronafritt liv. Något jag inte är direkt ensam att drömma om.
Helgen var i alla fall regnig. 
Men båtar i båthuset fick vi upp. Eller okej. Pappa hade fixat det mesta själv. Men buster hjälpte vi till med. 
Den bebissäkrade terrassen var lite för blöt för en bebis. Regnkläder på honom nästa gång vi är där. 
Mina sommarblommor har gjort sitt. Ska plantera murgrönan längs med slänten senare i september. Blommorna slänger jag på komposten. 
Någon håller på att lära sig att gå
<3
Han börjar bli så långhårig vår lilla kille. 
En av de bästa grejerna med höst och ruskigt väder är att man kan tända ljus. Tror inte jag känner någon som bränner mer ljus än jag. 
På tal om ljus fick vi även uppleva den här fantastiska regnbågen. Wow. 
På lördagkvällen lagade min mamma Lillys Lax. Recept hittar ni här: Lillys Lax.
Bernie och Bernies morföräldrar
Jag och Niki (mest jag) fick den här fantastiska presenten av mina föräldrar. Har varit sugen på en matberedare ett bra tag och frågade min mamma för någon vecka sedan vad som hände med min mormors gamla maskin. I fredags när jag kom till Ingå stod den här splitternya matebredaren/mixern/råsaftcentrifugen där och väntade på mig. Mamma hade gjort en ordentlig research och det här ska tydligen vara the shit. TACK mamma och pappa. NI ÄR BÄST <3. -
De sista sommarbilderna
Vi körde ut till Ingå igår eftermiddag efter att Niki slutat jobba. Det är sista helgen mina föräldrar är här innan dom återvänder till Sverige. Så vi passar på att umgås lite och tillsammans hjälpas åt med allt höstfix. Igår hade vi även grannarna över på middag (mamma och pappa hade lagat lasagne och äppelpaj) och idag har vi tagit in motorbåten och badbryggan. Slut på sommarsäsongen för i år. Något som ändå känns helt ok. Nu öser regnet ner utanför och jag har tänt ljus.
För en vecka sedan seglade jag och pappa Snipe här i Ingå en förmiddag. Nu är snipen tillbaka i båthuset. Men så här såg årets sista segling ut.
Det var byig vnd och strålande solsken. 
Pappa hade shoppat nya segel av en kappseglerska och fått rosa siffror på köpet. Siffrorna ska tas bort nu under vintern och båtens egna svenska siffror (förmodligen inte i chockrosa) ska upp. 
Kaptenen vad glad och vi turades om att ta rodret. 
Under tiden vaktade mamma Björnie. 
Efter seglingen åkte jag och mamma till Ingå kommuns solrosfält (vid 51:an). Man får plocka gratis för eget bruk. 
Vilket vi gjorde. I mängder. Tack Ingå! -
Två Ingåkvällar
Nej men titta. Igår var det måndag kväll och vi var bjudna på avskedsmiddag för min syster hem till min faster. Här kom mina föräldrar vandrande genom djungeln med vin och paj i händerna. Tänk att mina föräldrar varit gifta i 40 år. Lite coolt ändå va? Goalz som kidsen säger. 
Jag kom också ut ur djungeln som om jag vore med i Expedition Robinson. Jag har förresten bestämt mig för att sluta färga mitt hår och gå all in natural. Här ser man ändå ganska tydligt min fem centimeters utväxt med min egna färg. Får se hur lång tid det tar innan allt det färgade är borta? År? Nu ser det ändå helt ok ut med utväxten, kanske det ser värre ut om några månader? Har någon här slutat färga håret? Behöver man dra in något trick för att det ska bli bra eller är det bara att köra på? Min frisör sa att hon kanske borde måla lite i det färgade håret senare i år för att det ska passa in bättre med det ofärgade. Låter ändå vettigt. 
Hur som. Väl hos min faster bjöds det på skumpa. Ja, till alla då som gillar skumpa. Min fasters man CJ tycker att skumpa är surt så han fick coca cola istället. 
Lilla B fick somna för natten i sin vagn utomhus. Täckte in honom i ett myggnät så att myggdjävlarna inte kunde äta upp honom. 
Sen gick vi till verandan på baksidan av huset för att äta middag. På den här verandan stod jag nervös för snart två år sedan iklädd brudklänning och väntade på att få vandra ner till tonerna av min och Nikis sång och möta Niki vid vår vigselceremoni på bryggan. Finaste verandan i världen. 
Men nog om vårt bröllop 2018 och mer om gårdagens paj. Västerbottenpaj med kantareller. Förstår ni hur bra kombo det här är? Gosh. Till det serverades det även en matig och god räksallad. 
Sen mös vi här ihop och skålade för Johanna och hennes Ingåsommar. Familj är fint. <3
Ny kväll och Niki kom ut till Ingå. Jag och mamma plockade upp honom i stan efter att vi besökt femkantens rådgivning med lilla B (han var 71 cm lång och vägde 8,3 kg). Kul att vi alla var samlade för Johannas sista kväll i Finlandet. Imorgon flyger hon tillbaka till Oslo. I och för sig känns Norge inte så långt borta och därför känns inte avskedet heller så farligt. Tidigare bodde hon ändå i USA i sådär sex år och då var avståndet liiiiiite längre.
Men så som vi alltid gör när Niki kommer hit. Vi grillar. Massor. Såg nästan ut som om vi skulle utfodra ett helt kompani. Vi gjorde bland annat mina fetaostbiffar. 
Efter middagen utropade min pappa att det minsann var fint ljus ute. Sekunden senare stod vi alla där med våra kameror så som vi gör i den här familjen. Fotointresset är på topp. Men va fan, (ursäkta svordomen) hur fint är inte det här då?
PILVI som Duolingo förhörde mig om häromdagen. Klart jag vet att pilvi är moln. 
Här är min fina mamma som var snäll och följde med mig och Björnen till stan och Rådgivningen tidigare idag. Väldigt bra med en fantastisk mormor som sjunger massa sånger för en lite missnöjd Björn i baksätet. Guld. 
Min pappa, mamma och en suddig storasyster. 
Sen tog jag ett kvällsdopp såklart. Som man gör när sommarens tredje månad är här.