Vardag

Veckan

Så blev det torsdag och livet i den här ”alpbyn” fortsätter. Har vi haft så här mycket snö någonsin tidigare? Det är ju helt sjukt hur träden brister av mängden och hur trottoarerna försvunnit. Jag som var peppad på vår liksom, jaja. Antagligen kommer det komma mer av den här vita varan innan våren på riktigt anländer.

Veckan då?

Har ätit mer frulle. Nästan rutin på det här nu. Okej, den intas runt tolv, så kanske ändå inte räknas som frulle. Men ändå. Man är ju liiiite trött på mornarna och sover därför gärna genom Louies första nap tillsammans med honom. Håller ju på att sluta nattamma och det är än så länge en fortsatt lång nattlig fight. Louie har inte helt fått the memo.

I måndags var jag på babyträff på Luckan. Alltid lika kul att se Louie hänga med andra bebisar. Han blir så glad när bebisar pratar tillbaka till honom. Sen är det ju lite roligt att min sju månaders bebis är lika stor storleksmässigt som alla ettåringar. Min bebis är enorm men också enormt gullig.

Efter Luckan plockade vi upp Bernie från dagis. Tog bussen hem och beundrade barnens kusins gudfar som täcker busshållplatsen. Hej Kimmo!

Annars har vi lekt med grävmaskiner, som vanligt. Hur stort intresse kan man egentligen ha för grävmaskiner. EXCAVATOR som han glatt kallar dom lite då och då.

Målade mina naglar häromdagen och var lite chockad över hur nedbitna mina nagelband på tummarna var. Jag biter på dom automatiskt när jag stressar, och ibland blir det lite av en chock när jag inser vad jag gjort. Ska boka tid för gelnagalar i veckan. Brukar sluta tortera mina händer om jag fixar naglarna hos ett proffs. Skulle vara väldigt skönt med händer som inte blöder.

Men tulpanerna är i alla fall fina. ÄLSKAR tulpaner. Kanske det bästa med den här årstiden ändå?

Sen är det såklart kul att ljuset kommit tillbaka. Att klockan kan vara fem och det ännu är ljust ute.

Jag och min bebis <3

Tänk att han är nästan lika stor som sin storebror. Bebisen. Nästa vecka ska han sövas ner och genomgå en bronkoskopi på nya barnsjukhuset. Usch. Är både svinnervös och har ångest för det här. Fast han är stor är han så lillan.

För övrigt väldigt kul att mina barn numera leker ihop. Bernie ville ju ha ihjäl Louie i början. Numera är han himla gullig med honom. Kallar honom för ”Bubi”. Något som gjort att både Niki och jag börjat kallar lilla Louie för Bubi. Bubi och Bernie. Haha.


I förrgår lagade jag broccoligratäng med bacon. Bästa vardagsmaten. Så jäkla gott och enkelt.

Och så skottandet hörrni. Sånt pysslade man ju inte med när man bodde i lägis. Nu känns det som om man inte gör annat.

Men hej, ljuuuset.

Vitt ute, ljus inne. Mys.

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras.