• Funderingar

    Mitt i livet

    Jag lyssnade på podden Flashback Forever (älskar den podden) tidigare idag där dom pratade om att dom värsta skribenterna är dom som inte har något att säga. Kände mig lite träffad. Kanske också därför mitt uppdateringstempo inte är på topp numera. Ni vet när man är lite emellan allting och samtidigt inte har så mycket att säga om saken.

    I mitt huvud pågår det mycket på inrednings och renoveringsfronten just nu. Alltifrån vilken behandling vårt framtida golv ska få efter slipningen (hårdvaxolja eller lack, vilken ton?), stenskivor för en eventuell köksö och vilket matbordunderrede ska vi ha? Plus massa annat. Samtidigt kombinerar jag 40% jobb och en elva månaders bebis som verkligen fått upp farten. Han tuggar och klättrar på allt, och efter det springer han iväg från mig. Där emellan försöker jag ha ett socialt liv (som jag råkar dubbelboka ibland), höra av mig till familj (inte så bra på just nu) och kika in här med vettigt innehåll.

    I måndags slog jag mig ner vid ett bord på en restaurang i södra Helsingfors med Jonski och Ylva och började gråta. Ni vet sån där gråt som man kan få ibland när man känner att man går på övervarv. Mådde så mycket bättre efter två glas vin, en grillad kyckling och pepp från två bästisar. Ibland behöver man det.

    Annars då? Imorgon skriver vi över lägenheten på de nya ägarna plus byter bank. Efter det ska jag och Björnen på playdate till min svägerska Hanna. Sen hörrni, sen är det nästan helg. Puuuh.
    Och snart flyttar vi in här.

  • Funderingar

    Att börja jobba igen

    Imorgon ska jag börja jobba igen. Första gången sedan oktober förra året som jag ska gå till kontoret. Känns lite konstigt ärligt talat. Men tror det blir bra. Det är ändå bara en dag i veckan som jag kommer att vara fysiskt på plats. Det innebär även att Björnie från och med imorgon ska spendera varje tisdag tillsammans med sin farmor. Tror det kommer bli superkul för Björnen att få hänga med sin roliga granny, hitta på massa skojigt och lära sig tyska på köpet. Hur bra?

    Så nu jag håller på att packa skötväskan med ombyten, blöjor, klämmisar och annat som man kan behöva. Vi har även lägenhetsvisningar här hela dagen morgon så får inte lämna ett kaos efter oss. Lite som ett livstest hela grejen att ta sig ut på morgonen, se representabel ut (ska ändå jobba), lämna ett rent hem efter sig och lyckas få med sig alla Björnens saker. Tur att man är producent till utbildningen. Puh. Ler lite åt mig själv när jag tänker på blogginlägget gravida Lina skrev för ett år sedan där jag undrade om skötväska är något man verkligen behöver? Då tänkte jag att man kanske bara kan slänga in en blöja i sin vanliga handväska (förstod inte vad mer man skulle behöva). Ja du, gravida Lina. Som svar här från den otroligt erfarna Lina (skämt åsido) så behöver själva väskan inte vara specifikt tillverkad för att vara en skötväska. Men däremot är det jäkla bra att ha en väska dedikerad till att följa med bebisen var bebisen än går oavsett vem det är som är ansvarig. Då blir det lite enklare att alltid ha med sig allt som man behöver (man behöver mer än blöjor). Nu vet du det Lina 2019.

    När jag läser mina frågor så här i efterhand kan jag även konstatera att det enda jag inte skaffade på listan var en blöjhink (slänger soporna ofta istället) och en babykudde. Yes.

  • Funderingar

    Bloggen

    Kenza, Jonski och Dasha har alla in om den senaste tiden bestämt sig för att lägga sina bloggar på paus. På obestämd tid. En superstor, en mellanstor och en lite mindre finlandssvensk blogg har alla tagit samma beslut. Något de alla tre har gemensamt är att de alla bloggat längelänge. De två första fortsätter på andra kanaler medan min vän Jonski tar en paus från hela faderullan. Det här får mig såklart att tänka på bloggens framtid. Är bloggen fortfarande en plattform som uppskattas? Kommer den här typen av innehåll finnas om några år? Bör man vända sig till andra kanaler om man vill pyssla med innehåll eller blir bloggen i och med att det blir färre som orkar viktigare för de som orkar hänga kvar.

    För min del är bloggen ingenting jag har planer på att lägga ner (har bloggat aktivt sedan 2011). Det är klart att jag har dagar då jag känner för att vara ”hemlig” men då bloggar jag inte heller. Likaså berättar jag inte allt om mitt liv eller min omgivning och på så sätt håller jag även en ”hälsosam” distans. Däremot kan jag känna, särskilt i dessa tider då man varken får umgås, resa, shoppa eller hitta på saker att det kan bli lite enformigt.

    Så jag tänker fråga er. Vad tycker ni om med min blogg? Vad vill ni se mer av? Mindre av? Är bloggen något vi kommer att ha kvar i framtiden?
  • Funderingar,  Gravid,  Helsingfors,  Personligt

    Dubbeldop

    Igår var vi på dubbeldop i Saluhallen. Det var det andra dopet familjen höll i denna lokal (de har restaurang Story i mitten) och det är alltid lika skojigt att vara i Saluhallen efter stängningstid. Igår döptes alltså Nikis systerson Viggo tillsammans med (nu blir det knepigt) Viggos pappas kusins dotter Maya från Dubai. Två stycken soliga vårbarn födda med en månads mellanrum som nu båda är kompisar med Jesus. Mycket trevligt. Tillsammans med sådär 60 andra glada gäster blev vi därefter bjudna på middag, skumpa och tårta och minglade runt i några timmar. Efteråt tog vi även svängen om Skatudden till Hanna och Andus hem på ost och vin. Stannade till midnatt innan vi tog en taxi hem. Hade på mig en klänning från & Other Stories som jag också funderar lite på om jag kan ha på mig på ett bröllop om två veckor? Dresscoden är smoking, så min fundering är om jag borde ha något lite mer ”Carrie Bradshaw”? Skön är den i alla fall. Nikis äldsta syster Malins dotter Lina blev en av gudmödrarna till lilla Viggo. Det tycker jag var himla fint. Lina pluggar för övrigt till barnmorska och jag försökte mig på att fråga henne de första av alla 780 frågor jag kommer att fråga henne genom åren. Fick oklart svar så väntar med iver på att hon ska studera lite mera. Oklart om hon är lika ivrig som jag 🙂Jag och den där som jag är gift medSjukt söta är vi. Niki är lite av en bebiwhisperer. Bebisar är oftast väldigt nöjda när dom hänger med Niki, mycket nöjdare än vad dom brukar vara med mig. Fint ju!Fick en del frågor om hur jag och Niki tänker med dop nu när vi ska få en Bernie. Så tänker att jag svarar lite på det här också. Vi kommer nämligen inte att döpa Bernie, något vi vetat om sedan vi träffades. Vi har alltid varit rörande överens om just den biten. Vi gifte oss borgerligt, ingen av oss hör till kyrkan, ingen av oss är troende och jag själv är inte döpt (dock konfirmerad i en frikyrka). Skulle kännas väldigt konstigt att introducera vår bebis till någon vi inte själva känner. Är även uppvuxen i bibelbältet och där ansågs dopet mer som en religös handling än en tradition. Många av mina vänner döptes inte som spädbarn utan som tonåringar genom ett aktivt val att vara en del av kyrkan. Kanske den biten också har satt sig hos mig, att religion för mina barn ska vara ett val. Så ja, vill Bernie döpa sig när Bernie tänkt på saken kommer jag gärna och firar honom då. Tror det kan bli roligt det också. Istället för barndop kommer vi ha någon form av välkommen till världen party. Vi tänker oss familjehäng, skumpa, tårta och lite Bon Jovi. Klassiskt…

    Har ni varit på roliga välkommen-till-världen-partys så får ni gärna dela med er. Tips är alltid bra!

  • Funderingar,  Random

    Pensionärslivet

    Att vara i Ingå på vintern är lite som att vara i en grå fast väldigt mysig bubbla. Vi vaknar när vi vill vakna, äter en långsam frukost, pusslar lite, skriver olika saker på olika håll, tar en gemensam väldigt lång och hal promenad i skogen där hunden får springa av sig ordentligt, bastar, svalkar oss i snön och lagar middag tillsammans. Tror att det är lite så här livet ser ut när man är pensionär. Man bara gör. På tal om pensionärer så gick min mamma i pension häromdagen, sådär nio år efter min pappa. Jag är väldigt glad över att de båda två numera är pensionärer, skönt för min mamma (om hon klarar av det här med att sysselsätta sig och inte bli rastlös) och kul för oss för nu kommer hon kunna hänga med pappa hit till Finland oftare. Fint ju!

    Det här med pensionärslivet är något jag själv ”sett fram emot” i perioder då jag jobbat mycket eller varit väldigt stressad. Då har jag idoliserat livet utan daglig sysselsättning. Någonting jag har lärt mig under de senaste månaderna utan just sysselsättning är att jag faktiskt inte är så bra på det som jag hade trott. I perioder har det faktiskt fått mig att må ganska dåligt. Jag är en person med extremt mycket energi och driv. Jag behöver ha saker att fokusera på, jag behöver ha ett mål och framförallt en mening. Jag har inte jobbat klart. Pensionärslivet är inte för mig än på många år. Min karriär har egentligen bara börjat. 
    Slutet på det här året blev inte riktigt vad jag hade tänkt mig. Kanske en hälsosam lärdom i det också, man kan inte planera allt här i livet. Jag försöker i alla fall tänka att livet inte ger en prövningar man inte klarar av. I värsta fall blir det hursomhelst en bra historia.