• Funderingar

    Hyfset i lokaltrafiken

    Jag har blivit så irriterad på människor i lokaltrafiken den senaste tiden. Har hämtat Bernie utan bil några gånger och har då varje gång stött på samma problem. Hans dagis ligger ju en timme bort med buss/metro så man hinner råka ut för en del personer på vägen. Med risk för att låta som en suris så kommer mina rants här:

    • Människor som åker hiss som inte behöver åka hiss. Ja, jag har gått och blivit en av de där sura mammorna som blänger på människor som åker hiss utan anledning. Till mitt försvar var jag lika sur som hundägare på denna företeelse. Jag åker i och för sig också hiss utan hund eller vagn, men då flyttar jag på mig om någon som har större behov av hissen dyker upp. Man får åka hiss även om man inte har en funktionsnedsättning, är hundägare eller vagnrullare, men det är kanske lite onödigt att stå längst fram i en kö till metrons hiss när det helt tydligt finns andra som verkligen behöver hissen? Plus att när det här har hänt så finns det nästan alltid en rulltrappa bredvid (Helsingfors Universitet, Rastböle ex).

      Även tokig på människor som inte tar rulltrappan bredvid utan med våld knör in sig i min minimala hiss med mig och får mig att trycka ihop vagnen för att dom ska få plats. Vad hände med avstånd? Jaja. Likadant var det som hundägare. Om jag åkte hiss med Milla hände det ibland att människor utan hissbehov kom till hissen efter mig och bad mig gå ut för att dom inte gillade hundar. Men ta rulltrappan då.

     

    • När Folket utan vagn/rullstol/cykel sitter på platserna avsedda för ändamålet i metron och inte flyttar på sig när man rullar in. Sen står man där som en osalig ande i gången hållplats efter hållplats och håller i sig i vagnen för att inte ramla. Ibland är vi flera stycken med vagn som står där i mitten medan de fyra bänkarna avsedda för oss är upptagna av människor utan behovet.

     

    • Människor som skäller på andra människor för att dom inte använder mask. Hörrni, jag fattar att det är masktvång. Men häromdagen såg jag en äldre kvinna skälla ut en ung tjej för att hon inte hade mask i lokaltrafiken. Sen fick den stackars unga tjejen stå där och förklara hela sin medicinska historia med astma och andningssvårigheter inför alla med tårar i ögonen. Så ska det ju inte behöva vara. Sluta leka poliser.

     

    Det var mitt otroligt peppiga söndagsinlägg. Hehe.

  • Funderingar

    Restriktioner och en planerad resa

    Mer restriktioner åt folket säger dom. Kul. Förstår såklart att det sker av en anledning men deppig kan man ju få bli av det hela ändå. Ett år med mer eller mindre restriktioner börjar kännas. Kanske det gråa vädret utomhus inte heller gör saker och ting enklare. För min del hade våren och solen gärna fått komma nu. Smälta bort all stenhård snö vi har utanför dörren och gnistra med sina solstrålar. Mitt humör har inte varit på topp på den senaste tiden och fler restriktioner gör ju inte den saken bättre. Jag hoppas att det är som regeringen säger, att det här är slutspurten. Jag vill inte läsa om fler små företag, verksamheter och restauranger som går i konkurs. Kommer vi bara ha stora kedjor kvar när allt det här är över? Jag hoppas inte det.

    Är ändå tacksam över att vi har så liten spridning i det här landet (jämfört med resten av världen) och att våra dödsfall varit relativt låga. Men ja. Ska försöka tänka framåt.

    På tal om framåt. Så kan det hända att jag kommer att låta lite världsfrånvänd nu efter min utläggning om rona. Men jag har tänkt boka en resa. Officiellt borde jag bli mammaledig i slutet av maj, men jag insåg häromdagen att jag har nästan 25 semesterdagar att plocka ut. Så tänkte passa på att göra det innan mammaledigheten. Planen är att jag och lilla B ska flyga direktflyg till Göteborg och bli upphämtade av mina föräldrar (som förhoppningsvis är vaccinerade då) och sen vara i Värnamo i tio dagar. Jag har inte sett min bror eller moster sen lilla B var nyfödd och i juni har jag flygförbud och sen är jag tvåbarnsmamma. Det är maj eller inte alls.

    Har dessutom en del byråkrati jag måste fixa på plats. Jag är ändå svensk medborgare och Sverige är mitt hemland. Vi ska såklart testa oss före/efter och eftersom jag ändå har semester kommer lilla B inte skutta tillbaka till dagis efteråt. Har även köpt en resevagn (Bugaboo Bee) som borde dyka upp här nästa vecka. Tror det här blir bra. Kommer köpa flygen avbokningsbara så att om omständigheterna då är helt åt helvete kan man alltid avboka. Men i bästa fall blir det Värnamo i maj. Dröm. Ska äta den här glassen som är livets bästa glass. Varför finns den inte här?

    Ps. En sak som jag ser fram emot efter pandemin är att man äntligen får sluta försvara sina val. Val som egentligen är normala saker som man gör, men som numera anses göra en till en dålig människa. Ser fram emot en tid då man inte behöver försvara att man ska hälsa på sitt hemland, försvara att man åker lokaltrafik, försvara att man äter lunch på en restaurang, försvara att man träffar en vän, försvara att man blivit gravid i en pandemi, försvara att man har en middag med tre kompisar hemma, försvara att man går till frisören. Ett liv utan dåligt samvete och där människor inte tävlar om vem som är den bästa människan eller för den delen hänger ut den ”sämsta”. Det ser jag fram emot. 

    Puss.

  • Funderingar

    Mitt i livet

    Jag lyssnade på podden Flashback Forever (älskar den podden) tidigare idag där dom pratade om att dom värsta skribenterna är dom som inte har något att säga. Kände mig lite träffad. Kanske också därför mitt uppdateringstempo inte är på topp numera. Ni vet när man är lite emellan allting och samtidigt inte har så mycket att säga om saken.

    I mitt huvud pågår det mycket på inrednings och renoveringsfronten just nu. Alltifrån vilken behandling vårt framtida golv ska få efter slipningen (hårdvaxolja eller lack, vilken ton?), stenskivor för en eventuell köksö och vilket matbordunderrede ska vi ha? Plus massa annat. Samtidigt kombinerar jag 40% jobb och en elva månaders bebis som verkligen fått upp farten. Han tuggar och klättrar på allt, och efter det springer han iväg från mig. Där emellan försöker jag ha ett socialt liv (som jag råkar dubbelboka ibland), höra av mig till familj (inte så bra på just nu) och kika in här med vettigt innehåll.

    I måndags slog jag mig ner vid ett bord på en restaurang i södra Helsingfors med Jonski och Ylva och började gråta. Ni vet sån där gråt som man kan få ibland när man känner att man går på övervarv. Mådde så mycket bättre efter två glas vin, en grillad kyckling och pepp från två bästisar. Ibland behöver man det.

    Annars då? Imorgon skriver vi över lägenheten på de nya ägarna plus byter bank. Efter det ska jag och Björnen på playdate till min svägerska Hanna. Sen hörrni, sen är det nästan helg. Puuuh.
    Och snart flyttar vi in här.

  • Funderingar

    Att börja jobba igen

    Imorgon ska jag börja jobba igen. Första gången sedan oktober förra året som jag ska gå till kontoret. Känns lite konstigt ärligt talat. Men tror det blir bra. Det är ändå bara en dag i veckan som jag kommer att vara fysiskt på plats. Det innebär även att Björnie från och med imorgon ska spendera varje tisdag tillsammans med sin farmor. Tror det kommer bli superkul för Björnen att få hänga med sin roliga granny, hitta på massa skojigt och lära sig tyska på köpet. Hur bra?

    Så nu jag håller på att packa skötväskan med ombyten, blöjor, klämmisar och annat som man kan behöva. Vi har även lägenhetsvisningar här hela dagen morgon så får inte lämna ett kaos efter oss. Lite som ett livstest hela grejen att ta sig ut på morgonen, se representabel ut (ska ändå jobba), lämna ett rent hem efter sig och lyckas få med sig alla Björnens saker. Tur att man är producent till utbildningen. Puh. Ler lite åt mig själv när jag tänker på blogginlägget gravida Lina skrev för ett år sedan där jag undrade om skötväska är något man verkligen behöver? Då tänkte jag att man kanske bara kan slänga in en blöja i sin vanliga handväska (förstod inte vad mer man skulle behöva). Ja du, gravida Lina. Som svar här från den otroligt erfarna Lina (skämt åsido) så behöver själva väskan inte vara specifikt tillverkad för att vara en skötväska. Men däremot är det jäkla bra att ha en väska dedikerad till att följa med bebisen var bebisen än går oavsett vem det är som är ansvarig. Då blir det lite enklare att alltid ha med sig allt som man behöver (man behöver mer än blöjor). Nu vet du det Lina 2019.

    När jag läser mina frågor så här i efterhand kan jag även konstatera att det enda jag inte skaffade på listan var en blöjhink (slänger soporna ofta istället) och en babykudde. Yes.

  • Funderingar

    Bloggen

    Kenza, Jonski och Dasha har alla in om den senaste tiden bestämt sig för att lägga sina bloggar på paus. På obestämd tid. En superstor, en mellanstor och en lite mindre finlandssvensk blogg har alla tagit samma beslut. Något de alla tre har gemensamt är att de alla bloggat längelänge. De två första fortsätter på andra kanaler medan min vän Jonski tar en paus från hela faderullan. Det här får mig såklart att tänka på bloggens framtid. Är bloggen fortfarande en plattform som uppskattas? Kommer den här typen av innehåll finnas om några år? Bör man vända sig till andra kanaler om man vill pyssla med innehåll eller blir bloggen i och med att det blir färre som orkar viktigare för de som orkar hänga kvar.

    För min del är bloggen ingenting jag har planer på att lägga ner (har bloggat aktivt sedan 2011). Det är klart att jag har dagar då jag känner för att vara ”hemlig” men då bloggar jag inte heller. Likaså berättar jag inte allt om mitt liv eller min omgivning och på så sätt håller jag även en ”hälsosam” distans. Däremot kan jag känna, särskilt i dessa tider då man varken får umgås, resa, shoppa eller hitta på saker att det kan bli lite enformigt.

    Så jag tänker fråga er. Vad tycker ni om med min blogg? Vad vill ni se mer av? Mindre av? Är bloggen något vi kommer att ha kvar i framtiden?