-
Lördag och begravning
Hejsan alla lördagsfirare där ute. Efter två kvällar i rad med häng i diverse restauranger och barer (varav jag i den ena sjöng karaoke till ett på natten) så var det himla skönt att köra ut till Ingå för lite lugn och ro. Hade ångest innan över hur det skulle kännas att komma hit utan hund. Ingå är ändå inte bara mitt paradis på jorden utan var verkligen också Millas favoritställe. Men så hämtade vi upp henne från vår veterinär dit hon anlänt för någon vecka sedan i askformat och på något sätt kändes det lite enklare. Hon var ändå med igen. På något konstigt vis.
Hur som helst så började morgonen bra med frulle på Flät no 14 med Ylva och Sabina. Beställde in massa små frukosträtter och pratade livet i någon timma. Mycket bra ställe. Rekommenderar.
Fick tips om stället av min kompis Fanny som är frulledrottningen i den här stan. Hon vet allt om var man ska äta frulle. På Flät no 14 stryker man över med markeringspenna på ett menypapper vilka av de små rätterna man vill ha och så kan antingen köpa tre, fem eller sju rätter till ett fast pris. Jag tog granola, ostar, bröd, äggröra, nypressad apelsinjuice och en latte. Nam. 
Flät no 14 ligger på femte linjen, precis bredvid Berghälls kyrka. Sådär fem minuter bort från mitt hem (bor på tredje linjen). 
Efter det körde jag och Niki (och Milla i litet format) ut till Ingå. Årstiderna är som tydligast här. Hej hösten. 
Så var det dags att låta Milla få vila bredvid min barndomshund Border collien Ella. Både Ella och Milla blev nio år gamla. 
Niki grävde en grop för Miwwus. 
Hejdå världens bästa hund. Hoppas du har det bra var du än är och att du trivs att vila här i Ingå bredvid Ella. Saknar er båda. 
Efter man begravt någon måste man dricka whisky. Jag får ju inte dricka sådant för tillfället så fick några droppar för smakens skull. Skål Miwwus för dig och för att du var livets hund. Tack för allt. 
Efteråt kändes det bättre. På något sätt har det varit lite jobbigt att veta att hon legat i en låda hos veterinären och väntat på oss. Nu är hon var hon hör hemma, i Ingå. 
Så här ser jag ut idag. Hej Lina och hej vecka 34. 
Här sitter jag nu. Filosoferar fram ett inlägg och väntar på kvällens middag som nu är i ugnen. Efter det ska jag svara på era kommentarer från förra inlägget. Tack för att ni skrev om saken <3. PUSS. -
Familjeförberedelse
Var på den första av våra två “familjeförberedande kurser” igår tillsammans med Niki. Två och en halv timme tillsammans med andra gravida par i ett rum i södra Helsingfors. Den första kursen skulle handla om babyskötsel och den första tiden med en bebis. I praktiken var det två timmar med amningspropaganda och en halvtimme i slutet med lite info om hygien och sömn. Var ärligt talat ganska arg när jag gick därifrån. Jag hade önskat ett mer informativt innehåll med mer fakta än WHO:s rekommendationer för amning och varför amning är det enda alternativet. Skulle vilja se mer av “de här alternativen har man för att ta hand om sin bebis” utan moraliska värderingar. Det påstods bland annat att om amningen “misslyckas” är det oftast för att partnern inte varit tillräckligt stöttande. Ingenting om att det faktiskt finns kvinnor som varken kan eller vill amma. Har flera vänner som verkligen kämpat med amningen men till slut gett upp efter månader av blod svett och tårar där dom känt sig så misslyckade. Varför ska man lägga den typen av moral på en redan känslig och utsatt grupp?
Det är väl klart att en förälder vill vara en så bra förälder som möjligt. Att då så tydligt förklara att vissa saker är så mycket bättre än andra skapar bara skuld och skam. Sen är WHO:s rekommendationer framförallt skapade för u-länder och där är amningen livsviktig på ett helt annat sätt än vad den är här. Vi har inga problem med smutsigt vatten eller brist på mat. Tvärtom har vi istället andra problem (till exempel allergier) som u-länder inte har och borde därför ha våra egna rekommendationer.
Dessutom hela den här biten med anknytning och amning och hur viktigt det är. Skulle barn som flaskmatas inte få någon anknytning? Varför är det ingen som pratar om anknytning till pappan? Det finns forskning som visar att pappor som får trösta sina barn från början får en bättre relation även i vuxenlivet. Är vi inte lika mycket värda som föräldrar?
Skulle vilja ha en mer modern kurs som vänder sig till båda föräldrarna. Berättar objektivt vad man har för alternativ, vilka för och nackdelar det finns med dem men utan någon moralisk värdering. Ärligt talat så finns det väl också mer saker att prata om än amning när det kommer till babyskötsel?
Har ändå den senaste tiden känt mig väldigt positiv till att amma men efter igår kände jag mig som ett uppretat omyndigförklarat barn. Åkte hem, la mig i badet och lugnade ner mig lite. Såg en film och gjorde en ansiktsmask och klappade på magen.Vaknade i och för sig mitt i natten och kunde inte somna om för att jag var så irriterad. Hoppas att nästa kurs (som handlar om förlossning) är bättre.
-
Vecka 33
Gravidvecka 33:
Hej 32+2. 81% avklarat och 53 dagar kvar av graviditeten.MIN KROPP:
Vikt: +7 kilo
Det värsta ryggontet har faktiskt börjat lägga sig. Mitt största problem kroppsligt just nu är att jag har svårt att hitta en position som jag trivs att sova i. Normalt sover jag på rygg med armarna ovanför huvudet (som en bebis). Nu rekommenderar man inte gravida att sova på rygg och det här biten är lite komplicerad för mig. Jag har en gravidkudde och jag bunkrar upp med flera kuddar för att få mig att sova på sidan. Men varje gång jag vaknar ligger jag ändå på rygg. Är helt tydligt ingen sidosovare. Jaja. Tydligen borde man vakna om man råkar kväva sin ofödda bebis för att man sover på rygg.
Magen är i alla fall ganska gullig och det börjar bli lite svårt att få på mig skorna. Borde kanske inskaffa ett skohorn? Än så länge har jag inte en enda bristning på magen vilket kan vara intressant att veta med tanke på att jag verkligen inte varit bra på att smörja in den med diverse oljor. Har en från Aco som jag använder ibland, men började med den först för tre veckor sedan. Så det här med att du kan förebygga bristningar med oljor är nog mer av en försäljningsgrej än sanning.
MITT MÅENDE:
Just nu är allting faktiskt helt okej. Har varit ganska stressad rent psykiskt men det beror mer på att jag verkligen känner att jag måste prestera på jobbet de sista veckorna innan jag tackar för mig. Vill ändå lämna med en känsla av att jag fått igenom saker. Kände mig även lite ledsen förra veckan. Sådär ensammast i världen och lite gråtig. Sen hängde jag hela helgen med Niki och så pratade vi igenom livet lite och efter det kände jag mig mycket soligare. Det går lite upp och det går lite ner.
VECKANS CRAVING:
Fortfarande dåligt med cravings här.
BERNIE:
Är nu 40 cm lång och väger vid veckans slut 2,15kg (enligt appen Preglife). Besökte barnmorskan tidigare på morgonen och tydligen har han inte växt så mycket sedan sist plus att jag har högt blodtryck. Ska dit igen om två veckor för att kolla om han blivit större och om mitt blodtryck lugnat ner sig lite. Det borde nog vara okej och det känns verkligen bra att jag får komma tillbaka snart igen för att kolla läget. Annars är han ganska bra på att sprakas, hicka och göra karate. Jag brukar buffa på honom och flytta lite på honom lite då och då (särskilt om han torterar mina revben). Känns ganska mysigt att ligga i soffan på kvällarna och ha kvalitetstid med Bernie. Han verkar uppskatta om man klappar på honom, då brukar han dyka upp och säga hej.
En sak som jag ser fram emot med att sluta jobba är att få leva i tights. Tights är livets plagg.
