Fredag:

Hej från kanske den lugnaste helgen någonsin. Niki åkte på “man-weekeend” i Korpo med sin bästis Rici jag har haft hela helgen för mig själv i stan. Inte alls missnöjd över den biten. Så himla skönt. Hur som helst. På fredagen kom Ylva och Sabina hem till mig efter jobbet och så lagade vi vegetarisk pasta ihop. Jag drack som vanligt mitt alkoholfria rosévin (börjar bli liiite trött på det nu) medan de andra två drack riesling. Vi lagade en tomatpasta med ruccola, pinjenötter och buffalomozzarella. Efteråt åt vi äppelcrunch (oklart vad det egentligen hette) med vaniljglass. Sen hängde vi i soffan och pratade till midnatt innan Sabbe och Ylva gick hem och jag städade undan kalaset innan jag gick och la mig.

Lördag:
Vaknade ganska tidigt efter att ha sovit svindåligt. Tydligen var det fullmåne och det ska enligt forskning påverka människors sömn negativt. Oklart om det var det som hände eller att jag bara nojar över att jag ofta sover på rygg fast man inte får. Åt frulle och tog det lugnt medan jag lyssnade på P3:s senaste dokumentär om Terrorsyskonen och IS. Sen skotrade jag till Kokoris popupshop på Eriksgatan för att hämta ut min specialbeställda……babykorg.  Tänk att denna handgjorda korg tillverkad av kvinnor i Ghana numera bor i vårt hem och väntar på att Bernie ska flytta in. Så himla fin. Iiih. Sen kom Jonski och Celie och hälsade på över en fika. Fick låna Jonskis amningskudde och så fick Bernie en pyjamas och lite merinoullsgrejer som lilla Celie tidigare använt. Superfint. Åt enorma bullar som jag köpte med mig från det lokala bageriet på Andra Linjen. Efter att Celie möblerat om våra stringhyllor, haft party med russin i vardagsrummet och Jonski lånat en klänning till ett bröllop så åkte fikasällskapet tillbaka till sin lilla holme väster om stan. Jag skulle egentligen på party. Gruppen Svenskar i Helsingfors som jag grundat för tio år sedan skulle ha jubileum på Sveaborg med middag och fest. Men den här kvinnans rygg mådde verkligen inte bra. Hade så ont i ländryggen och benen (!?) att bara den lilla biten att fixa Celies lilla möblering här hemma fick min rygg att nästan totalt krackelera. Så att åka till Sveaborg med båt och gå en längre kullerstenspromenad och party på det kändes mer som en finalmatch i boxning än en rolig fest. Så jag ställde in min medverkan och lagade en middag till mig själv med ljudbok i öronen. Får lite dåligt samvete av att jag inte är livets partypingla just nu. Men ibland måste man bara säga nej till saker och ting och tänka att var sak har sin tid. I slutändan straffar man bara sig själv om man tvingar sig själv till saker som man känner att man helt enkelt inte fixar. Sen såg jag hela sista säsongen av Downton Abbey i soffan och tog det piano. Älskade mitt liv där och då. Så himla skönt med en kväll ensam hemma där jag bara kunde göra precis som jag ville (vilket var att ligga ner). Behövde verkligen det.

Söndag:

Åt frulle i sängen och lyssnade på ljudbok.  Det ösregnade ute och det kändes så sorgligt att ingen orange terrorist till hund tvingade ut mig i friska luften. Det har gått några veckor nu sedan vi sa hejdå till Milla och det blir  verkligen enklare att leva med vetskapen att hon inte finns mera, men tidvis hugger det till mig så hårt och brutalt att jag får svårt att andas. Världens bästa hund hade hur som helst inte tillåtit mig till en pyjamasmorgon med frukost i sängen. Milla <3Resten av söndagen ger mig en hel del vuxenpoäng. Frostar nämligen av frysen och tvättar här hemma. Har faktiskt inga desto mer avancerade planer än så. Innan jag blev gravid var jag helt säker på att jag skulle vara exakt samma partypingla som gravid, att jag skulle fixa både fester och efterfester, resa massor och ha exakt samma energinivå som innan. Tjiii fick jag på den. Är ändå i vecka 32 nu och ju längre jag kommer i det här bakandet av en bebis desto snällare försöker jag vara mot mig själv. Om det sen innebär att mysa runt i mjukisbyxor hemma och ställa in festplaner så får det vara så. Bara att acceptera och göra det bästa av situationen.