Hallå där! Vi valde kanske den bästa dagen på hela veckan att vara på landet. Strålande sol, krispig luft och klart havsvatten. Vad mer kan man önska sig efter en månad med konstant regn och mörker? Jaja, lite uttjatat att klaga på dåligt höstväder. Hur som helst så känns det som en ganska lagom vistelse att vara här för två nätter. Jag var ju här väldigt mycket i somras och kände mig ofta stressad i och med att jag inte hade någon semester. Kändes som att jag bara flängde runt mellan jobb och Ingå och i efterhand förstår jag att jag var på så dåligt humör hela tiden. Lite för mycket på kartan helt enkelt.

Har dessutom knappt haft någon lust att åka hit efter det att Milla slutade finnas. Nu kändes det det ändå som om det var på tiden. Om inte annat så behövde vi fixa lite på bilen och hämta vinterdäcken. Byter som sagt bil på fredag och då måste Daijun vara fin.  Men titta vilket fantastiskt väder vi vaknade upp till imorse. Blev geunint lycklig av att sitta på terassen med mitt svarta te i morgonsolen. Ljuset och huset jag har saknat dig. Kanske sista bilden på lilla Daijun den här bloggen ser. Tre år med den här pärlan till bil var tre så fina år. Kanske vettigaste bilbeslutet vi någonsin tagit när vi blev med den här damen. Hoppas att vår nästa bil uppför sig lika vackert som den här. Jag själv har helt gett upp hoppet på att se läcker och chic ut. Där i början av graviditeten pinterestade jag massor med trevlig inspiration i klädväg för en snygg gravidstil. I verkligheten ville jag något helt annat. Helst av allt vill jag endast syssla med aktiviteter som låter mig gå klädd i mjukisbyxor. “Måste man ha byxor på sig?” hörde jag mig själv fråga Niki häromdagen. När man krattar gräsmattan behöver man i alla fall inte se så fashionabel ut. Tur det. På kvällen lagade jag som den svensk jag är ugnsstekt falukorv från Vaggeryd med potatismos till mig och Niki. SÅ GOTT. Nu hänger vi här. Niki kollar på hockey och jag fulstreamar senaste säsongen av Veronica Mars. Tackohej.