Hejsan från den här kvinnan som numera är gravid i vecka 40. Sjukt. Här hänger jag i soffan (mitt i natten) med en dator i knät efter en helg som var himla mysig och som gjorde mig på bra mycket bättre humör än vad jag var på i fredags. Förlåt för det deppiga inlägget. Vi tog hur som helst en riktigt lugn helg med väldigt mycket serier i soffan med tända ljus (vädret var sådär roligt). Tog även en längre svängom på stan i lördags och spanade in japanska Muji som öppnat i Kampens fjärde våning. Efter det gick vi på drinks med Ylva, Sabina och Rici och fortsatte kvällen med Puttes pizza. Var hemma vid niotiden på kvällen och var svintrött i kroppen.

Kunde jag sova? Nej, såklart inte. Har så svårt att somna på kvällarna numera och när jag väl somnat sover jag i korta etapper och är ofta klarvaken. Vaknar oftast någon gång vid fem och lägger mig på soffan och stirrar rakt ut i luften. Första gången i livet jag lider av sömnproblem och jag tycker så synd om alla som har det så här jämt. Tydligen ska det här vara kroppen som övar för det som komma skall? Borde kroppen inte göra tvärtom och låta en sova svinbra innan sömnen rubbas för några år framåt? Det tycker jag. Kroppen, hallå?Annars var det fars dag idag och jag fick fira min pappa på distans. Ringde upp honom över whatsapp (han bor i Sverige) och gratulerade honom. Är så tacksam över att ha en pappa som min. Han är en av de absolut klokaste jag känner och så himla snäll och bra. Jag kan lita på honom till 110% och jag skulle inte kunnat få en bättre pappa till mig och mina syskon. Han är dessutom ofta här i Finland och det är så himla fint att även om vi bor i olika länder så umgås vi massor. Han och mamma kommer faktiskt till Ingå om en vecka och stannar för Bernies ankomst. Ska bli roligt att se dom!

Min absoluta favoritdag fredag är här och ändå känner jag mig låg och deppig. Nästan lite gråtig? Är det något jag är trött på i och med graviditeten så är det att inte ha kontroll över mitt humör. Jag har ändå varit gravid i princip större delen av hela 2019 och nu känner jag att jag skulle vilja ha tillbaka den lite mer soliga och framförallt stabila versionen av mig själv. Det lär i och för sig dröja ett tag i och med att hormoner och möjligtvis babyblues lär hänga kvar i mig även efter Bernies ankomst.

Men att känna mig irriterad och låg är något jag börjar bli trött på att inte riktigt kunna kontrollera. Vad vet jag? Kanske det är vanligt att man känner sig låg så här veckan före beräknat datum? Imorgon ramlar jag ändå in i vecka 40 och slutet på mitt livs första graviditet har kommit. Just nu ser jag verkligen fram emot förändringen. Något nytt och en ny person i mitt liv som jag väntat på i evigheter. Ja, sen också den detaljen med att inte behöva kissa sådär 400000 gånger per natt. Det ser jag fram emot.

Herregud. Det här är kanske det opeppigaste fredagsinlägget jag någonsin skrivit. Förlåt. Hoppas ni har en härligare fredag än jag. Puss!
Kan inte lämna er utan något trevligt i fredagsfeeling ändå. Vore fräckt. Så hej alla Helsingforsbor, visste ni att Via Tribunali numera även här i Berghäll/Sörnäs. Kärlek.