-
Vecka 40
Gravidvecka 40:
Hej 39+4. 99,3% avklarat och 3 dagar kvar av graviditeten.MIN KROPP:
Vikt: +10,1 kilo
Slutet på den här resan närmar sig och här är jag nu, i vecka 40 och mår förvånansvärt bra. Är rörlig (förutom foglossning) och ganska pigg. Har en hel del sömnproblem och det gör väl livet lite tyngre emellanåt men annars så lider jag varken av halsbränna eller svullnad. Kan lätt ha på mig både min förlovningsring och även samtliga av mina skor. Insett när jag träffat andra i samma vecka att jag är lyckligt lottad. I och med att jag egentligen inte har gått upp så mycket i vikt känns kroppen fortfarande ganska mycket som min egen. Jag kanske inte är smidigaste kvinnan på planeten men är inte den klumpigaste heller. Sammandragningar och molvärk kommer och går och magen har enligt min rådgivningsdam definitivt sjunkit ner. Hoppas på en Brexit inom en snar framtid.
MITT MÅENDE:
Jag har varit ganska låg i några veckor, men de senaste dagarna har någonting hänt. Känner mig plötsligt ljus i sinnet på ett sätt som jag inte gjort på länge. Känner mig peppad/glad och inte alls irriterad/sorglig som jag gjort tidigare. Så himla skönt i och med att jag känner mig mer som mig själv igen. Oklart vad det beror på?
Energinivån är fortfarande inte helt på topp. Jag försöker att inte ha mer än en, högst två programpunkter per dag. Hålla ett lågt tempo med så lite krav som möjligt är mitt mantra. Blir stressad av att planera in saker och försöker ta en dag i taget. Helst av allt vill jag hänga hemma, kolla på serier, mysa runt i mjuka kläder, lyssna på böcker och kolla på film. Sociala livet har hamnat på paus (förutom glöggparty imorgon och tjejmiddag på fredag, opps).
Allt som allt så är jag just nu svinpeppad på förlossningen. Ska bli kul. Woop.
VECKANS CRAVING:
Har gått igenom en hel graviditet utan cravings. Noll än idag.
BERNIE:
Enligt ultraljudet för två veckor sedan vägde han 3 kilo. Min rådgivningsdam klämde på honom häromdagen och gissade på 3,2 kilo. Ingen jättebebis precis men för min del låter det ganska bra. Han ska ju ut också. Bernie verkar annars må bra, han har stabila hjärtljud och håller ordentliga karatelektioner varje kväll mellan 23:30 och 03:00. Sova för hans mamma är inte helt enkelt. Ser fram emot att träffa den här lilla killen nu. När tror ni han behagar att dyka upp?
-
Novembertisdag
En tisdag här i stan och det var nästan fint väder ute. Ni vet ett väder som är halvljust men torrt och som klassas som ovanligt bra för att vara november. Promenerade ner för backen till Hagnäs hall på en kaffe. Kikade på andra dagdrivare och spanade in ost och charkdisken för en framtida post-birth-middag. Tänker rödmögelostar och tryffelsalami….mmmmm
Min lilla stadsdel var riktigt vacker dagen till ära. Jag som är en ganska väderstyrd människa blev lite extra lycklig i själen av att kunna knäppa av en bild med telefonen utan att resultatet såg ut som Mordor. 
Fun fact: Min pappas morfarsfar var byggmästare till det här trähuset på Andra linjen. I och med att vi bor sådär 100 meter ifrån går jag förbi huset dagligen. När vi köpte vår lägenhet skickade pappa över avtalet för arrendet på 2:a linjen:Årsberättelse
1896.
I. Stadsfullmäktige.Af de under ifrågavarande redogörelseår af Stadsfullmäktige handlagda ärenden anföras följande:
….att till Byggmästaren Karl Anders Nyberg på en tid af 30 år mot
en årlig arrendeafgift af 348 mark samt under det förbehåll att arrendator
ej kan påyrka planering af den till tomten stötande delen af 2:dra linien
äfvensom för öfrigt på de för stadens bostadsvillor gällande vilkor ut-
arrendera den till 1932 m2 areal sig belöpande tomten N:o 8 vid 2:dra
linien i qvarteret N:o 303 å jordområdet Berghäll 6);Nu vet ni det 🙂
Gick även förbi posten och plockade ut de sista grejerna till BB-väskan. Amnings-BHar och annat praktiskt i klädväg. Nu är väskan i princip helt klar. Behöver bara slänga i det jag använder dagligen. 
Pratade även i telefon med min grekiska vän Eva som nu bott här i Helsingfors i snart ett år. Hon var förfärad över det gråa vädret ute (som var ovanligt fint) och jag gav henne mina bästa livsråd: Tänd levande ljus överallt och drick rödvin. Sådana tips i livet ska man dela med sig av. Varsågod. 
Jonski sa häromdagen att jag förmodligen den hon känner som bränner flest kronljus i månaden. Så sant. Här bränns det ljus som om det inte vore någon morgondag. 
Här är jag nu. På min 11 euros pilatesboll från Tokmanni med tv-serien Det som göms i snö (Yle Arenan) på nya tv:n. En boll på en boll. Inception. -
Grattis på tioårsdagen Milla
Idag skulle Milla ha fyllt tio år. Ganska läckert datum att fylla år på ändå, 11.11. Numera kallad Singles’ day. Vi hade faktiskt Millas födelsedag som beräknat datum för Bernie innan det första ultraljudet och tänkte att det skulle vara coolt om två favoriter delade födelsedag. Men ja, så blev det inte. Det har nu gått några månader sedan vi sa hejdå till Milla hos veterinären den där dagen i augusti. Hon fick aldrig uppleva sin tionde födelsedag och det har inte gått en dag sedan dess utan att jag tänkt på min fluffiga bästa vän. Niki är nästan lite mer extrem i och med att han fortfarande på daglig basis kallar sig själv för husse och ofta använder “Millas röst”. Dessutom följer han sådär 50 tollarkonton på Instagram och trycker upp diverse bilder på valpar i mitt ansikte varje morgon. Lite mer besatt. 
Men det är tomt utan ljudet av tassar, utan fluffet som väcker en och kräver promenader (och vilken rutt). Det känns sorgligt att inte vara Millas matte längre och framförallt känns det tungt att vi aldrig mer kommer att ses. Men allting blir enklare med tiden och så även att förlora en hund. Jag vet att många människor som aldrig haft djur har lite svårt att förstå hur man kan sörja en hund. Tycker att man är lite löjlig som är ledsen och inte förstår varför man inte bara köper en ny. Men det fungerar inte så, för mig var Milla mer en person än “bara ett djur”. Hon var en del av mitt liv och framförallt en del av min familj. Det får ta tid och det är okej att vara ledsen. Kom ihåg det alla ni andra som någon gång måste säga hejdå till någon ni tycker om. Det är okej. 
Tio år skulle hon blivit idag min fina Milla. Hoppas hon har det bra var hon än är och blir firad med sin vanliga tårta (glass, apelsin, skinka och ben). Hon är saknad. 
Så saknad.