• Random

    Korvstroganoff, bad och barn.

    Heja heja vardagsmat. Slängde ihop en korv stroganoff igår till allas lycka. Okej, båda barnen var svinarga de första 15 minuterna eftersom jag stängde av Mästerbyggarna på TV:n. Så gick det till när vardagsskärmförbudet infördes igen. Men efter det åt dom glatt.

    Hur som helst.


    Ingredienser:

    Ca 500-600g korv (jag använde knackkorv i brist på falukorv)
    1 gul lök
    3 msk tomatpuré
    2 dl vispgrädde + 0,5dl vatten
    1 dl mjölk
    1 tsk Dijonsenap
    1 msk japansk senap
    1 tsk timjan
    Peppar, salt.

    Brunt ris
    Färsk spenat


    Gör så här:

    Koka riset.

    Skär korven i stavar och hacka löken. Stek korven i lite olja eller smör, vänd i löken när korven fått lite färg. Lägg i tomatpurén och låt den fräsa med någon minut. Rör ner grädde, mjölk, soja, timjan och dijonsenap. Låt sjuda ca 5 minuter. Smaka av med salt och peppar.

    Häll av riset och blanda ner sköljd färsk spenat. Voila.

    Louie har de senaste veckorna blivit så stor. Går på pottan helt självmant. Inga påminnelser, ingenting. Klär på sig själv, sover längre på mornarna. Vår tvååring (tre i sommar) är ingen bebis längre. Hur hände det?

    Ska ta tag i Louies rum någon dag. Rensa leksaker och kanske fynda en vägghylla någonstans.

    Måndagarna är annars mina ”Ta hand om mig själv-dagar”. Igår badade jag, gjorde inpackning, ansiktsmask och drack grönt te.

    Amerikanska Bachelor också. Lite drama måste man ju få.

    Nu ska jag återgå till att skriva cover letters. Kul!

  • Random

    Vaskade flygbiljetter och förodling

    Godmorgon.

    Vaknade tidigt av att Finnair tyckte att jag skulle checka in på ett morgonflyg till Munchen. Jag skulle egentligen dit på en konferens idag men i och med den senaste tidens förändringar kändes en jobbkonferens inte så aktuellt. Funderade faktiskt senast i fredags på att åka ändå. Networka, lyssna på seminarium, gå på events men i slutändan tog det emot.

    Så här är jag. I ett soligt, snöigt och ganska kallt Finland. Inte helt fel det heller.

    Dagens planer är att ta tag i massa administrativa saker som behöver fixas, röja undan i huset efter helgen och planera och handla mat. Sånt.

    Borde även plocka upp alla mina Dahlior från garaget. Kolla till skicket och plantera knölarna i plastpåsar. Enda problemet är att jag grävde upp plantorna ur jorden i höstas en tidig morgon innan ett morgonflyg. Slängde in hela gänget på en kartong i elrummet, utan att alls registrera vilken knöl som var vilken. Så i år kommer dom att planteras ut i ovetenskap om sort, höjd, färg. Blir säkert fint ändå.


    Luktärter och zinnia ska öven förordlas. Funderar även på tomat, gurka, paprika och olika kålsorter. Hade drömt om ett litet växthus, men tror vi pausar det projektet och låter vår inglasade balkong agera ställföresträdande växthus.

    Använde plastpåsemetoden för mina dahlior förra året.

    Flyttade över de mer snabbväxande till krukor i april och planterade ut samtliga i rabatten i mitten av maj. Men innan vi är tillbaka i det här skedet ska de där 100 tulpanerna jag grävde ner i höstas få komma upp. Var sak har sin tid.


  • Personligt

    Att inte våga

    Ibland när jag är lite modig, kanske har ett glas eller två innanför västen så tänker jag att jag borde starta ett eget bolag. Frilansat har jag gjort genom åren, till och med ganska mycket. Så pass mycket att arga brev från företagarnas pensionsförsäkring dykt upp i min brevlåda. Men jag har aldrig haft ett eget företag, utan alltid använt en nisse i Pargas för fakturor och aldrig aktivt sålt det jag gör.

    Det jag frilansat med har varit alltifrån ljudinnehåll för demensboende i Sverige, reklamfilmer, PR, events, starta upp utländska bolag i Finland. Men det är projekt som ramlat in i mitt knä och som jag därefter utvecklat. Men ibland slår tanken, borde jag bara starta mitt eget. Göra min egen grej. Vad det nu än är? PR?

    Men jag kommer från en familj där min pappa jobbade som sjökapten på ett rederi och min mamma på kommunen. Vi var inga företagare. Något som hur jag än vänder och vrider på det verkar vara ärftligt. Barn till företagare skapar företag, vi andra verkat tycka att det är otroligt obehagligt.

    Tanken slår mig, är det nu? Är det dags? Men fy fasiken vad skrämmande. Var skulle jag ens börja?
    Också otroligt mycket enklare att bygga något om man från början är relativt rik. Hej huslån.


    Min dröm är att göra det jag kan. Lösa problem, öka tillväxten, ge företag synlighet och gärna genom kreativa och lite märkliga lösningar. Så som jag jobbar.

    Men ja, usch. Jag vet inte.

    Nu skrev jag det här, med två glas vin innanför västen. Lär säkert ångra det imorgon.