Personligt

Att inte våga

Ibland när jag är lite modig, kanske har ett glas eller två innanför västen så tänker jag att jag borde starta ett eget bolag. Frilansat har jag gjort genom åren, till och med ganska mycket. Så pass mycket att arga brev från företagarnas pensionsförsäkring dykt upp i min brevlåda. Men jag har aldrig haft ett eget företag, utan alltid använt en nisse i Pargas för fakturor och aldrig aktivt sålt det jag gör.

Det jag frilansat med har varit alltifrån ljudinnehåll för demensboende i Sverige, reklamfilmer, PR, events, starta upp utländska bolag i Finland. Men det är projekt som ramlat in i mitt knä och som jag därefter utvecklat. Men ibland slår tanken, borde jag bara starta mitt eget. Göra min egen grej. Vad det nu än är? PR?

Men jag kommer från en familj där min pappa jobbade som sjökapten på ett rederi och min mamma på kommunen. Vi var inga företagare. Något som hur jag än vänder och vrider på det verkar vara ärftligt. Barn till företagare skapar företag, vi andra verkat tycka att det är otroligt obehagligt.

Tanken slår mig, är det nu? Är det dags? Men fy fasiken vad skrämmande. Var skulle jag ens börja?
Också otroligt mycket enklare att bygga något om man från början är relativt rik. Hej huslån.


Min dröm är att göra det jag kan. Lösa problem, öka tillväxten, ge företag synlighet och gärna genom kreativa och lite märkliga lösningar. Så som jag jobbar.

Men ja, usch. Jag vet inte.

Nu skrev jag det här, med två glas vin innanför västen. Lär säkert ångra det imorgon.



One Comment

  • Johanna

    Klart DU vågar! Om någon.

    Du klarar ju allt du tar dig för.

    Bara att komma på vad det är du vill göra och sen köra!

    Du skulle ha tagit flygit hit istället så kunde vi visionerat & visualiserat vid vattnet i vårsolen i Wien (med vin innanför västarna såklart :)),

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *