• Funderingar

    Hyfset i lokaltrafiken

    Jag har blivit så irriterad på människor i lokaltrafiken den senaste tiden. Har hämtat Bernie utan bil några gånger och har då varje gång stött på samma problem. Hans dagis ligger ju en timme bort med buss/metro så man hinner råka ut för en del personer på vägen. Med risk för att låta som en suris så kommer mina rants här:

    • Människor som åker hiss som inte behöver åka hiss. Ja, jag har gått och blivit en av de där sura mammorna som blänger på människor som åker hiss utan anledning. Till mitt försvar var jag lika sur som hundägare på denna företeelse. Jag åker i och för sig också hiss utan hund eller vagn, men då flyttar jag på mig om någon som har större behov av hissen dyker upp. Man får åka hiss även om man inte har en funktionsnedsättning, är hundägare eller vagnrullare, men det är kanske lite onödigt att stå längst fram i en kö till metrons hiss när det helt tydligt finns andra som verkligen behöver hissen? Plus att när det här har hänt så finns det nästan alltid en rulltrappa bredvid (Helsingfors Universitet, Rastböle ex).

      Även tokig på människor som inte tar rulltrappan bredvid utan med våld knör in sig i min minimala hiss med mig och får mig att trycka ihop vagnen för att dom ska få plats. Vad hände med avstånd? Jaja. Likadant var det som hundägare. Om jag åkte hiss med Milla hände det ibland att människor utan hissbehov kom till hissen efter mig och bad mig gå ut för att dom inte gillade hundar. Men ta rulltrappan då.

     

    • När Folket utan vagn/rullstol/cykel sitter på platserna avsedda för ändamålet i metron och inte flyttar på sig när man rullar in. Sen står man där som en osalig ande i gången hållplats efter hållplats och håller i sig i vagnen för att inte ramla. Ibland är vi flera stycken med vagn som står där i mitten medan de fyra bänkarna avsedda för oss är upptagna av människor utan behovet.

     

    • Människor som skäller på andra människor för att dom inte använder mask. Hörrni, jag fattar att det är masktvång. Men häromdagen såg jag en äldre kvinna skälla ut en ung tjej för att hon inte hade mask i lokaltrafiken. Sen fick den stackars unga tjejen stå där och förklara hela sin medicinska historia med astma och andningssvårigheter inför alla med tårar i ögonen. Så ska det ju inte behöva vara. Sluta leka poliser.

     

    Det var mitt otroligt peppiga söndagsinlägg. Hehe.

  • Hem

    I mitt sängbord

    Bästa veckodagen är här och nu är det minsann färdigdeppat i den här bloggen. I alla fall för ett tag. Ibland måste man bara ventilera lite utan att det för den delen innebär katastrof. Allt är ju inte alltid sol och gröna skogar när man bara är en människa. Men nog om det.

    Idag ska vi kika in i mitt sängbord. Kan även kallas nattduksbord, men det känns som om ett generationsskifte har skett och att sängbord numera är den vanligare benämningen. Eller Yöpöytä då på finska, ett ord jag googlat sönder mig de senaste månaderna. Egentligen ville jag ha två antika sängbord med stenskiva. Enkelt att hitta tänkte jag och började plöja auktionshus och Tori för att ganska snart inse att utbudet helt enkelt inte motsvarade efterfrågan. Så jag gav upp. Köpte två vanliga vita från Ikea som får agera sängbord tills den dagen jag bara råkar snubbla in på livets loppis och fyndar precis det jag är ute efter. Men den dagen kan dröja och tills dess lever vi med de här två. Det går ju bra det med.

    Bordet heter Vikhammer. Funderar på om jag borde köpa två kalkstensskivor att lägga på toppen. Göra det lite lite roligare? Man får ju passa på att göra content på sånt här när man är relativt nyinflyttad och inte hunnit skapa kaosets kaos i lådorna ännu. Antar att det kommer ligga alla möjliga sorters papper, tops och annat här om några månader. Men just nu ser det ut så här. Helt ocensurerat. Boken jag läser just nu får ligga i lådan eftersom den är skyddad då.  Om den ligger framme tar familjens yngsta medlem tag i den och drar bort mitt bokmärke och så blir det jäkligt jobbigt varje gång att hitta var man är.  Elisabeth Arden Eight hour cream använder jag varje natt som läppbalsam. Doftar som alltid lite speciellt men fungerar ypperligt. Ett värdelöst nässpray med koksalt (det enda man får använda som preg) ligger kvar där från min senaste nästäppa. Panadol Zapp (varför ta värktabletter som verkar långsamt) som är den enda jag får ta som gravid har jag gömt i lådan så att Niki ska hålla sig till Burana och inte sno min enda lösning. Glasögon då, så att man kan se när man behöver det. Ska köpa nya i år är planen. Mina börjar bli till åren och min syn har förändrats. Varje gång jag gått in till en optiker/glasögonbutik här i Helsingfors har det varit omöjligt att få service. Så tror faktiskt att jag väntar med nya glasögon till att jag är i Värnamo. Lite svensk småländsk service brukar vara ett vinnande koncept. Sist men inte minst så ett smyckesskrin och en toffsKiehl’s Ultra Facial Cream som jag använder som nattkräm. Märkligt att den bor här och inte i badrumsskåpet tänker jag nu. Men bra och fet så här på vintern, det är den.  En till låda, som tillhörande halsband bor i. Mitt halsband i guld med bokstaven L som jag fick av Niki när jag fyllde 30 år. Jag använder smycken varje dag om jag lämnar huset. Är jag däremot bara hemma bor alla mina vardagssmycken här i. När jag är hemma (som man är mycket nu) har jag inga smycken på mig alls. Niki har på sin vigselring dygnet runt, jag har bara min om jag klär på mig vettiga kläder och ska någonstans. Pyjamas, tvätta barnrumpa och tofflor behöver liksom inte diamanter som sällskap. Därav bor också min förlovningsring också här i när jag är hemma utan sällskap eller sover. Sen har vi en napp som jag stulit av Bernie på morgonen eftersom vi mot hans vilja försöker dra ner på nappanvändandet dagtid. Tidigare hade han bara napp när han sov, men sen han började dagis har nappen blivit viktigare. Han var hos tandläkaren häromdagen med sina små tänder och där lärde vi oss att han till sommaren endast borde få ha napp när han sover. Att napp dagtid förstör tandväxandet. Så därför ligger ett stöldgods i lådan. Ett försök till mindre napp.

    Det enda jag saknar i lådan som jag behöver inskaffa är en handkräm. Dagens tvättahänderna-handsprit-kultur har totalt torkat ut mina händer. Så det är på inköpslistan. Vad har ni i era lådor?

  • Personligt

    Vinter, skuld och skam

    Kanske inte livets roligaste vecka det här. Men jag har ändå försökt göra den till något bra. Vintern återkom med full storm och efter det är världen vit igen. Vissa dagar är jag piggare och andra dagar får jag bara hälften gjort av vad jag borde. Har även tampats med negativa känslor. Efter en händelse för ett tag sedan har jag gått runt och haft dåligt samvete över att jag är gravid. Har skämts och känt att jag inte förtjänar det här. Lagt en skuld på mig själv. Som om att få barn eller inte få barn handlar om vad man förtjänar. Så dumt egentligen. Hur som helst har det varit väldigt mörkt i mitt huvud. Något jag efter ett snack med rådgivningen kände att jag måste vända på. Jag har rätt att vara glad, jag har rätt att må bra. Jag måste sluta lägga den energin jag har på att gå runt och känna skuld och skam. Det blir ju inte bättre för någon. Livet, livet hörrni.

    Igår sken i alla fall solen och jag tog en lunchpromenad på vår ö. Lite svårt att ta sig fram bara med tanke på snömängden. Mer promenader i livet tack. Jag går ju inte på på promenader på samma sätt sen Bernie började dagis (inte rullar vagn dagligen) och man inte mera är hundägare. Ska försöka ta mig ut varje dag nu, oavsett väder eller energinivå. Luft är bra för allt.

    Niki tycker att det här är en sjuk outfit. Men underställ är ändå vinterns uniform när det är kallt ute. Min råkar bara vara rosa. Hamnen vi bor bredvid. Tänk att Tammelund inte fanns på min karta för ett år sedan och här bor jag nu. Så kan det gå.  Himla fin ö det här.  Sen fick jag blommor av min man häromdagen. Sånt blir jag glad av. Omtanke i alla dess former.