Vinter, skuld och skam

Kanske inte livets roligaste vecka det här. Men jag har ändå försökt göra den till något bra. Vintern återkom med full storm och efter det är världen vit igen. Vissa dagar är jag piggare och andra dagar får jag bara hälften gjort av vad jag borde. Har även tampats med negativa känslor. Efter en händelse för ett tag sedan har jag gått runt och haft dåligt samvete över att jag är gravid. Har skämts och känt att jag inte förtjänar det här. Lagt en skuld på mig själv. Som om att få barn eller inte få barn handlar om vad man förtjänar. Så dumt egentligen. Hur som helst har det varit väldigt mörkt i mitt huvud. Något jag efter ett snack med rådgivningen kände att jag måste vända på. Jag har rätt att vara glad, jag har rätt att må bra. Jag måste sluta lägga den energin jag har på att gå runt och känna skuld och skam. Det blir ju inte bättre för någon. Livet, livet hörrni.

Igår sken i alla fall solen och jag tog en lunchpromenad på vår ö. Lite svårt att ta sig fram bara med tanke på snömängden. Mer promenader i livet tack. Jag går ju inte på på promenader på samma sätt sen Bernie började dagis (inte rullar vagn dagligen) och man inte mera är hundägare. Ska försöka ta mig ut varje dag nu, oavsett väder eller energinivå. Luft är bra för allt.

Niki tycker att det här är en sjuk outfit. Men underställ är ändå vinterns uniform när det är kallt ute. Min råkar bara vara rosa. Hamnen vi bor bredvid. Tänk att Tammelund inte fanns på min karta för ett år sedan och här bor jag nu. Så kan det gå.  Himla fin ö det här.  Sen fick jag blommor av min man häromdagen. Sånt blir jag glad av. Omtanke i alla dess former.