-
Lifvet händer
Det är spännande tider för den här lilla familjen. Vi håller nämligen på att leta efter en ny bostad. Blir alltid lika pirrig och nervös inför stora förändringar (bra nervös). Lite som att vara nykär och det är ju ganska härlig men också lite jobbig känsla. Vi ska se hur det går. Blir det som vi vill att vi hittar vad vi vill ha tänker vi även börja sälja vårt hem asap. Vet du någon som letar efter livets tvåa i Berghäll på 61 kvadrat, så säg till.
Annars är det onsdag (var tvungen att tänka här) och jag och Björnen ska på lunch med Kugge och därefter till Odi på bebisträff vid tre. Dagens schema var det. Nu sover i alla fall Björnen, jag har kaffe i koppen och ska ta en svängom in i duschen. Det blir en bra dag!
Dagens råsaft. Päron, lime, grönt äpple och ingefära. Nam! -
Helgen
Fredagen började med vinlunch på Story i Saluhallen med min svägis Hanna. Lämnade till och med Björnen hemma med sin pappa som jobbade hemifrån. Det är lite enklare att koncentrera sig på sällskapet när man inte har en kanin på speed i knät.Hanna är världens peppigaste person. En lunch med henne och man känner sig 1000 gånger mer fylld av energi. Så otroligt smart, rolig och positiv. Jäkligt tacksam över att få vara hennes svägerska.
Åt burgare. Såklart. 
På kvällen gick jag som sagt på personalfest med mitt jobb. Mycket rolig kväll. 
Lördag morgon och jag mådde bra. Hade ändå varit förnuftig och åkt hem i tid. 
Efter frukosten packade vi bilen full med saker och lilla B som fått världens blåtira kvällen före. Stackaren. Så åkte vi till våra vänners landeställe i Sibbo. 
Där vi åt livets middag och umgicks i ett dygn med våra vänner. 
Söndag och vi var hemma igen strax efter tre på eftermiddagen. Borta bra men hemma bäst som man brukar säga. 
Sen lagade Niki chili con carne och jag badade Bernie som fyllde tio månader. Börjar bli stor!Det händer att jag får ångest över att tiden går så fort. Att jag inte optimerar min mammalediga tid bättre. Som ett dåligt samvete över att tiden bara rinner iväg. Att tiden då jag är hemma med mitt första barn snart är över utan att jag hänger med. På sätt och vis känns det nu kanske lite extra bra att vi flyttade på min jobbstart med en månad. Även om det ändå bara handlar om två dagar i veckan. Tiden har aldrig känts så tydlig som den är just nu. Det känns som han föddes igår och så går han redan. Eller okej, han går nästan. Men tio-15 steg fixar han. Plus blåtiran då.
Jaja. Det blir nog bra!
-
Personalparty och blåtira
Igår var jag ute med jobbet på middag och karaoke. Så kul att få hänga med sina kollegor igen. Dom har ju i princip bara lärt känna den gravida Lina och kanske inte så mycket den andra versionen. Den utan mage som gillar festligheter. Den ja. Hoppas såklart dom tycker om den versionen också.
Vi åt middag på Mamma Rosa och fortsatte sen ut till Erottaja för skönsång. Jag kastade in handduken strax efter midnatt och åkte hem till min familj.
Under min kväll ute hade Bernie ramlat in med huvudet i vårt marmorbord (det här med att lära sig gå är farligt) och åkt på världens bula och blåtira. Det var tydligen väldigt sorgligt där hemma igår kväll men när den lille typen vaknade upp imorse var han en sol igen. En sol med stor blåtira. Stackaren.
Nu sitter vi i bilen på väg ut till våra vänners landeställe i Sibbo där vi ska hänga det närmsta dygnet. Blir mys.
Hoppas lilla B är försiktigare med sig själv i framtiden. Inte jätte troligt va?